Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisi, 2. Giuliua - Gris-Nez - Grisons, Les - Grisslehamn - Grisslor - Grisslybjörn, gråbjörn - Grizzlybjörn - Groa - Groat - Grobarhet - Grobben, Carl - Grobian - Grobin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROBIN
Bellini operan ”Montechi e Capuleti” (Romeo
och Julia). V.F.
Gris-Nez [gri-ne’], udde i franska dep.
Pas-de-Calais vid Engelska kanalen. Fyrtorn.
Grisons, L e s [lä grizå’], seGraubünden.
Grisslehamn, hamn- och tullplats, fiskläge
och badort vid Älandshav, Väddö s:n, c:a 20
km. från Häverösunds station vid Stockholm—
Roslagens järnväg. G. var förr överfartsort
till Åland, ö. om Väddö kyrka och s. om G.
ligger Gamla G., till 1757 överfartsort till
Finland. J.C.
Grisslor, släktet U’ria av alkfåglar (se d.o.
med pl.), utmärkas av ett täml. långt och rakt
näbb, som är tillspetsat och vid roten
fjäder-beklätt. G. omfatta 10 arter, som bebo arktiska
och tempererade trakter. De lägga endast 1—2
ägg. I Sverige häcka 2 arter.
Tobisgriss-1 a n el. t e i s t e n, U. grylle, har röda ben.
Sommardräkten är svart med en stor vit
ving-fläck, på vintern är undersidan vit, översidan
med breda, vita fjäderkanter. Den är rätt
allmän vid våra kuster och häckar flerstädes i
små kolonier. Sillgrisslan, U. troi’Ue, har
svartaktiga ben. På sommaren är ryggen svart,
huvud och hals brunaktiga, armpennorna
kantade med vitt, undersidan vit, på sidorna med
bruna fläckar, i vinterdräkt är halsen framtill
och huvudets sidor vita. Den häckar på St.
Karlsö, Bornholm och Helgoland och längs
norska kusten samt i stora kolonier n. om
polcirkeln. En varietet av denna art,
spets-bergsgrisslan, är någon gång funnen i
Sverige. O.C-n.
Grisslybjörn (till eng. grizzly, gråaktig),
gråbjörn, Ursus horri’bilis, skiljer sig från vår
vanliga björn genom sin storlek — längden kan
näml, uppgå till 2,5 m. och vikten till 450 kg. —,
kortare huvud, öron och svans, en bred, platt
panna och framförallt genom de ända till 13
cm. långa, starkt böjda klorna. Pälsen växlar
i färg; än är den järngrå, än mera rödbrun,
ofta med överhårens spetsar färgade i
silver-vitt el. gult, vilket ger den silver- el. guldglans.
I sina rörelser är den klumpigare än vår björn.
Dess utbredningsområde omfattar
bergstrakterna i mellersta och särsk. v. delarna av
Nordamerika från s. Mexiko till över polarkretsen.
Jfr Björnar. O.C-n.
Grizzlybjörn, se Grisslybjörn.
Groa, nord, myt., se Grogalder.
Groat [gråut], engelskt silvermynt av
samma art som den franska gros tournois (se d.o.)
= 4 pennies. Präglingen av g. (finvikt 4,23 gr.)
och V2 g. började 1351 under Edvard III. Utom
1836—56, då g. för allmänt bruk myntades med
en finvikt av 1,74 gr., präglas g. och V2 g. sedan
1670 som maundy money (se d.o.). N.L.R.
Grobarhet el. fröets förmåga att efter nådd
mognad el. tillräcklig vilotid frambringa en ny
planta är i naturen beroende av vissa faktorer
(se Groning). Vid bestämmandet av en
ut-sädesvaras odlingsvärde (jfr Frökontroll)
undersökes varans g. efter vissa allmänna
regler och särskilda groningsmetoder m.m.; se
härom Lantbruksstyrelsens kungörelse 1926:
N:r 3. A.V-e.
Grobben [grå’ban], Carl, österrikisk zoolog
(f. 1854), 1884 prof, vid Wiens univ., har utg.
talrika arbeten över evertebrater, särsk.
mollus-ker och kräftdjur, och i sin bearbetning av
C. Claus ”Lehrbuch der Zoologie” (9 Aufl. 1916)
framlagt i viss mån nya synpunkter för
systematiken av djurriket (se d.o.). O.C-n.
Grobia’n (från ty., skämtsam latiniserande
bildning till ty. grob, grov), grovhuggare, tölp;
även om stor och grov människa. E.H.
Grobin, liten stad n.ö. om Libau, Kurland.
1929 anträffades s. om G. gravar från 600—
och 700-talen med till synes gotländskt
inventarium. Med anledning härav uppdrogs åt sv.
arkeologer att här företaga utgrävningar.
Dessa, som försiggått 1929—31, ha givit till
resultat, att kring G. ligga tre sv. gravfält, alla med
likbränning. Det först upptäckta innehåller
flatmarksgravar (se d.o.) med gotländska
forn-saker från 650—850 e.Kr. Då kvinnogravar här
äro talrika, anses fyndet vittna om att en
gotländsk koloni funnits i närheten. De övriga
gravfälten, som ligga ö. och n. om staden, bestå
av högar med gravgods av närmast mellansv.
typ från 650—800 e.Kr. Då vidare i G. finnas
lämningar av en förhistorisk borg, där
företagna grävningar bragt i dagen bl.a. ett sv.
lerkärl från 600-talet, har slutsatsen dragits, att
det forntida G. utgjort en sv. stadsanläggning,
liknande den vid Birka (se d.o.) ehuru betydligt
äldre. Fynden vid G. utgöra ett stöd för
riktigheten av Rimberts uppgift, att kurerna långt
före hans tid lytt under svearna samt att svea-
Karta över Grobin med omgivningar.
— 934 —
— 933 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
