Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grogg - Groggy - Grogram - Grolanda - Grolier, Jean - Groll, Lennart - Grolman, Karl Wilhelm Georg von - Gromaire, Marcel - Gromatici - Grong - Groning - Groningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROGGY
efter sin rock av grogram och vilken var den
förste som lät utspäda manskapets
romportioner med vatten. Wk.
Groggy [grå’gi, i sv. även -y] (eng.), eg.
drucken (av grogg); vimmelkantig (efter vid
boxning erhållna slag).
Grogram [grå’gram] (eng.), ett slags grovt
lärft av silke, mohär, ylle el. blandning av
dessa, ofta impregnerat med gummi.
Grolanda, s:n i Vilske hd, Skaraborgs län,
s.v. om Falköping; 36,48 kvkm., därav 36,44
land; 736 inv. (1931; 20 inv. pr kvkm.); 12,48
kvkm. åker (1927; 34,3% av landarealen), 12,6»
kvkm. skogsmark. Egendom: Höverö. —•
Pastorat: G. och Jäla, Falköpings kontrakt,
Skara stift. J.C.
Grolier [grålje’], Jean, vicomte d’Aguisy,
fransk boksamlare (1479—1565), död ss.
generalskattmästare. G. samlade ett stort bibi, av
vackert tryckta böcker, bundna i konstnärliga
band av bokbindare dels i Italien, dels i Lyon
och Paris. Bandens ornering utmärkes av en
rik guldtryckt bandflätning av olika form och
äro ofta betecknade: lo. Grolierii et amicorum
(”tillhör J. G. och hans vänner”). G:s bokband
ha haft stor betydelse för bokbandsdekorens
utveckling. Efter hans död skingrades bibi.
Av de icke fullt 500 nu kända banden tillhöra
flertalet Bibliothèque nationale i Paris.
Litteraturen om G. har under senare år varit rik i
facktidskr. Jfr Le Roux de Lincy, ”Recherches
sur J. G.” (1866). E.F.F.
Groll, Victor Lennart, ämbetsman (1845—
96), assessor i Svea hovrätt 1883, exp.-chef i
Civildep. s.å., i Justitiedep. 1887, landshövding
i Kalmar län 1888—96, civilminister 1889—96,
landshövding i Stockholms län 1896. G. var
1892—96 led av F.k. Th.
Grolman [gräT-], Karl Wilhelm Georg
von, preussisk militär (1777—1843), utmärkte
sig i kriget 1806—07 och utnämndes till
major. I den preussiska arméns reorganisation
tog G. en betydande del, till slut som avd.-chef
i krigsministeriet. 1809 tog G. avsked för att
kämpa mot Napoleon, kom 1810 till Spanien,
blev 1812 fången och förd till Frankrike men
rymde snart och inlade som generalstabsofficer
stora förtjänster i kriget 1813—15, bl. a. vid
Kulm, samt blev generalmajor. Under freden
organiserade G. bl.a. förtjänstfullt
generalstabs-utbildningen och blev 1837 general av inf. P.S.
Gromaire [gråmä’r], M a r c e 1, fransk
målare (f. 1892), har framträtt med landskap och
särsk. figurbilder, hållna i modernistiskt brutal
stilisering i kraftiga och tunga färger; han är
väl företrädd i Kunstmuseet, Köpenhamn. E.W.
Groma’tici, se Agrimensores
Grong, hd i Nord-Tröndelag fylke, Norge,
kring mellersta loppet av Namsen och nedre
loppet av Sanddöla; 467,38 kvkm., 2,462 inv.
(1930). S.
Groning, den process, vid vilken hos ett frö
grodden förvandlas till en groddplanta (se d.o.),
el. det motsvarande förlopp, då i vilostadium
befintliga organ, ss. sporer, groddknoppar,
jordstammar m.m., begynna utveckla sig till
nya och fullst. individ. Vid g. av ett frö
spränges fröskalet och lillroten tränger ut,
varefter stamknoppen utväxer och förlänger sig
till en stam, som vidare tillväxer och anlägger
nya delar. Hjärtbladen förhålla sig därvid
olika hos olika växter. Hos de flesta utveckla
de sig i ljuset, antaga grön färg och göra tjänst
som mellanblad (barrträd, lönn, gurka, rädisa
m.fl.); hos andra förbli de inneslutna inom
fröskalet och göra tjänst ant. som förrådsorgan
för upplagsnäring (ek, mandel, ärter) el., då
fröna innehålla frövita, som uppsugningsorgan
för denna (palmer, gräs); hos bönan utveckla
de sig därefter ovan jord, bli gröna och
nä-ringsberedande. Vid g. ske genomgripande
förändringar av i fröna inneslutna
reservämnen, vilka genom olika, från grodden
avsöndrade hydrolytiska enzymer upplösas och
komma groddplantan tillgodo. Vid g. sker en
synnerligen livlig andning, och en betydlig
värmeutveckling kan därvid komma till stånd.
Förutom syretillförsel vid andningen erfordras för
g. tillgång på vatten, som bringar fröna att
svälla; i vissa fall tränger vattnet endast mycket
långsamt in i fröet (se H å r d a frön). Även
temp. är av betydelse för g., i det att denna
ej sker under el. över en viss, för olika växter
olika temp.-grad (minimum och maximum)
och försiggår livligast vid en mellanliggande
(optimum). En del frön, t.ex. av vissa gräs,
gro endast sedan de undergått eftermognad.
O.Gz.
Groningen [zrä’-]. 1) Prov, i n.ö.
Nederländerna; 2,298 kvkm.; 365,586 inv. (1920). G.
utgöres av ett lågland, skyddat mot havet av
vallar. N. delen består av ett fruktbart
marskland, medan s. delen, i vilken Hondsrug, en
höjdsträckning, når in, till stor del är täckt
av mossar. Åkerbruk och boskapsskötsel med
mejerihantering äro huvudnäringar. De stora
mossarna i s.ö. ha utdikats och förvandlats till
åkerbruks- och industriområden. Vid kusten
idkas fiske. H.Bm.
2) Huvudstad i prov. G.; 103,706 inv. (1929).
Staden, som genom kanaler är förbunden med
Zuiderzee och Dollart, är en viktig
järnvägsknut. G. har flera ståtliga byggnader, bl.a. S:t
Martinikyrkan från 1200-talet, rådhuset och
börsen. G. är ett viktigt industricentrum samt
— 943 —
— 944 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
