Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Groningen - Gronovius, 1. Johann Friedrich - Gronovius, 2. Jacob - Groom - Groos, Karl - Groot, G. de - Groot, Huig de - Groot, Jan Jakob Maria de - Groote (Groot), Gerard de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROOTE
M. Sjöbeck foto.
Torget i Groningen.
har livlig handel med lantbruksprodukter. G:s
univ., grundat 1614, hade 1930/31 1,136
studenter. — G., som nämnes redan under karolingisk
tid, blev på 1200-talet medl. av hansan och
underlade sig angränsande områden. Efter att
flera gånger ha bytt ägare, underkastade det
sig 1536 Karl V, intogs 1594 av Moritz av
Oranien och tilldelades 1815 kungariket
Nederländerna. Jfr F r i e s 1 a n d. H.Bm;[B.]
Grono’vius. 1) Johann Friedrich G.,
holländsk filolog (1611—71), prof, i Deventer
1642, i Leiden 1659, berömd i sht för sina uppl.
och kritiska kommentarer till bl.a. Livius
(1645), Gellius (1651), Statius (1653), Martialis
(1661). W.N.
2) J a c o b G., den föregåendes son, filolog
(1645—1716), prof, i Pisa, sedan 1679 i Leiden,
utgav uppl. av klassiska förf, samt det stora
realfilologiska verket ”Thesaurus antiquitatum
Græcarum” (13 bd, 1702). W.N.
Groom [gröm] (eng.), betjänt (gosse),
ridknekt; i vissa förbindelser även som titel på
vissa hovfunktionärer.
Groos [gräs], Karl, tysk filosof och
estetiker (f. 1861), fil. d:r i Heidelberg 1884, prof,
i Giessen 1901, i Tübingen 1911. G. ägnade
sig först åt studiet av Schellings och Hegels
filosofi: ”Die reine Vernunftwissenschaft”
(1889). Hans eg. arbetsområde blev likväl icke
filosofihistorien utan estetisk spekulation och
analys. I sin ”Einleitung in die Ästhetik” (1892)
inför han läran om den ”inre
efterhärmning-en” ss. något för skönhetslivet grundläggande
och utbygger sin estetik närmare i ”Der
ästhe-tische Genuss” (1902). G:s uppdagande av
rörelsesuggestionen och den ”inre
efterhärm-ningen” i skönhetsupplevelsen ledde honom
vidare till ett studium av den yttre efterhärm
ningen och lekarna (”Die Spiele der Tiere”.
1896; ”Die Spiele der Menschen”, 1899), varvid
lekandet ses ur den biologiska
ändamålsenlighetens synpunkter, delvis också sättes i
förbindelse med Darwins lära om det sexuella
urvalet. 1904 följde arbetet ”Seelenleben des
Kindes”, vilket alltjämt intager en bemärkt
ställning inom den barnpsykologiska
litteraturen. Med det 1923 i bokform utg., urspr. ss.
art.-serie i ”Zeitschrift für Psychologie” 1908—
17 publicerade arbetet ”Der Aufbau der
Syste-me” upptager G. ett filosofiskt tema, ej utan
samband med hans tidigare studium av
Schel-ling och Hegel. Grundtanken är den, att
intelligensen arbetar med idel motsättningar och
”antiteser”, röjande sig ej minst i de filosofiska
systemen och deras problemlösningar. Dessa
senare få därvid ant. karaktären av ”radikala”,
varvid motsättningens ena led strykes, el. av
”interponerande”, då klyftan mellan leden
ut-fylles med förmedlande led, el. slutl. av
”mo-nistiska”, varvid en högre enhet sökes. —
Självbiografi i ”Die deutsche Philosophie der
Ge-genwart in Selbstdarstellungen”, 2 (1921). A.N.
Groot [zrät], G. de, se G r o o t e.
Groot [zrät], H u i g de, se Hugo G r o t i u s.
Groot [zrät], Jan Jakob Maria de,
holl-ländsk sinolog (1854—1921), prof, i Leiden,
från 1911 i Berlin, har jämte sitt
monumentala arbete ”The religious system of China”
(6 bd, 1892—1910, oavslutat) utg. ett stort
antal arbeten om kinesisk religion och historia,
av starkt växlande värde. Särsk. märkas ”Die
Hunnen der vorchristlichen Zeit” (1921) och
”Die Westlande Chinas in der vorchristlichen
Zeit” (1926). B.K.
Groote (Groot) [zrät], Ger ar d (Geert)
d e, holländsk botpredikant och mystiker (1340
—84). Bördig från Deventer (se d.o.), blev G.
1358 mag. i Paris och började efter en religiös
kris i hemlandet predika bättring och
omvändelse. G. angrep varken kyrkan el. dogmat
men företrädde en praktisk kärleksverksamhet
i Jesu efterföljelse, något som i sak var en
kritik av kyrkans i många avseenden förvärlds
ligade väsen. Från G. räknas den nya from
— 945 —
— 946 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
