Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grot, 1. Jakov - Grot, 2. Nikolaus - Grote - Grote, George - Grotefend, 1. Georg Friedrich - Grotefend, 2. Hermann - Grotenfelt, ätt - Grotenfelt, 1. Gösta - Grotenfelt, 2. Julius - Grotenfelt, 3. Kustavi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROTE
intresserad av Skandinavien, som han ofta
berest och skildrat. Han har övers, många sv.
litteraturalster, bl.a. flera av sin vän Runebergs
verk och Tegnérs ”Frithiofs saga” (1841), förf,
på sv. en lärobok i ryska och en handledning i
Rysslands äldre historia. Efter 1852 var han
bosatt i Petersburg ss. lärare för tronföljarens
(sedermera kejsarens) söner. Från 1858 var
han led. av Kejserl. vetenskapsakad. och ägnade
sina främsta krafter åt dess verksamhet för
ryska språkets ans (ledde den nya
bearbetningen av dess stora ordbok m.m.). Ss.
historiker har G. behandlat 1600- och 1700-talens
personhistoria. G. blev hedersd:r i Lund 1880.
Uppsala univ.-bibl:s rika samlingar av ryska
tryckalster (mest från 1800-talet) ha främst
tillkommit genom G:s välvilliga förmedling. G:s
samlade verk (”Trudy”), red. av sonen K.J.G.,
utgåvos i 5 bd 1898—1903. Om G:s förbindelse
med Uppsala univ. jfr A. Hj. Uggla i ”Symbola
litteraria” (1927). Agr.
2) Nikolaus Jakovlevitj G., den
föregåendes son, filosof (1852—99), prof, i Odessa, från
1886 i Moskva. G. grundade tidskr.
”Filosofiska och psykologiska spörsmål”, vilken
kraftigt befrämjade de filosofiska studiernas
utveckling i Ryssland. Han anslöt sig tidigare i
huvudsak till positivismen, men erkände
sedermera metafysikens möjlighet och värde. A.Gr.
Grote [grä’ta], numism., se Groschen.
Grote [gråut], George, engelsk historiker
anställd i sin faders
bankiraffär, anslöt
sig under påverkan
av Ricardo, Mill och
Bentham till den
”filosofiska radikalismen”, var en av de
ledande vid
tillkomsten av Londons univ.
1826—30 och
tillhörde parlamentet 1832
—41. Efter
grundliga studier utgav G.
1846—56 i 12 bd
sin nu klassiska
skildring av den atenska demokratiens
utveckling och fall, ”A history of Greece” (5
ed., 10 bd, 1888), kritisk, lärd och tankerik,
men starkt influerad av förf:s syn på den
engelska liberalismens problem. G. utgav även ”Plato
and the other companions of Sokrates” (3 bd,
1865); ett verk om Aristoteles, ofullbordat,
utkom postumt 1872, ”Minor works” 1873. Biogr.
av G:s änka 1873. C.
Grotefend [gräTafänt]. 1)
GeorgFried-rich G., tysk filolog (1775—1853),
gymnasie-rektor i Hamburg, försökte sig på tolkning
Georg Friedrich Grotefend
av kilskrifter
(”Præ-via de cunctis....
in-scriptionibus Perse-politanis legendis et
explicandis relatio”,
1815) samt skrev avh.
bl.a. om umbriskan
(”Rudimenta
umbri-ca”, 1835—39). [W.N.]
2) H e r m a n n G.,
den föregåendes
sonson, historieforskare
(f. 1845), 1874
stats-arkivarie i Aurich,
1876 stadsarkivarie i
Frankfurt a.M., 1887—1921 direktör för
gehei-me- och huvudarkivet i Schwerin i M. G:s
förnämsta arbeten falla inom den historiska
kronologien och äro oumbärliga hjälpmedel för
historieforskaren: ”Handbuch der historischen
Chronologie des deutschen Mittelalters und der
Neuzeit” (1872), utvidgad som ”Zeitrechnung
des deutschen Mittelalters und der Neuzeit”
(2 bd, 1891—98), ”Taschenbuch der
Zeitrechnung des deutschen Mittelalters” (1898; 5 Aufl.
1922) och ”Grundriss der Zeitrechnung” (1906;
2 Aufl. 1912). [B.]
Grotenfelt, adlig ätt, stammande från den
finländske överstelöjtnanten Nils Groth (1631
—1703), adlad 1677. Ätten immatrikulerades
1818 på Finlands riddarhus. — Litt.: ”Ätten G.”
(1917). C.
1) Karl Gustaf (Gösta) Johannes G.,
jord-bruksf rskare (1855—1922), 1901 prof, i
jord-brukslära vid Helsingfors’ univ., har utg. bl.a.
”Landtbruket i Finland” (1896), ”Det primitiva
jordbrukets metoder i Finland” (1899). C.
2) Berndt Julius G., jurist (1859—1929),
jur. d:r 1887, docent i straffrätt 1888, assessor i
Viborgs hovrätt 1893, hovrättsråd 1901,
proku-rator 1905, senator i justitiedep. 1917,
justitie-råd 1918, president i Finlands högsta domstol
från 1920. G. var led. av finska
lagberedningen 1893—1905, deltog 1888—1913 i
lantdagarna och var från 1907 ordf, i
Juristföreningen i Finland. Hans förf.-skap rör sig
hu-vudsakl. inom straffrätten: ”Om
målsegare-brottets begrepp” (1887), ”Kommentar till
strafflagen” (1910—12), ”Kommentar till
konkursstadgan” (1918). 1929 utkom ”Festskrift
för B.J.G.”. E.K.
3) Kusta vi G., historiker (1861—1928),
e.o. prof, i nordisk historia vid Helsingfors
univ. 1905—26. G. var flitigt verksam som
historisk skriftställare; bl.a. utgav han ”Suomen
kaupasta ja kaupungeista ensimmäisten
Vaasa-kuninkaitten aikoina” (”Om Finlands handel
och städer under de första Vasa-konungarna”,
— 955 —
— 956 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
