Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundämne, element - Gruner, Wilhelm Heinrich Ludwig - Grunert, Johann August - Grunert, Karl - Grunewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNEWALD
kännas på sin metallglans samt på att de äro
goda ledare för värme och elektricitet. Dessa
egenskaper saknas hos metalloiderna. Dock
kan icke någon skarp gräns dragas mellan
metaller och metalloider redan av det skäl, att
samma g. kan uppträda i olika former, s.k.
allotropa modifikationer, av vilka några i en
del fall ha i det närmaste metalliskt utseende
och fysikaliska egenskaper, som påminna om
metallerna, t.ex. arsenik, men i andra fall ha
egenskaper, som karakterisera metalloiderna.
När ett sådant g. ingår kemisk förening,
försvinner skillnaden mellan dessa modifikationer.
Med syre giva metallerna i regel föreningar,
som äro baser, under det att metalloiderna
giva syror, men även i detta fall finnes icke
någon skarp skillnad, då ett och samma g. kan
med syre giva flera föreningar, av vilka en
kan vara bas och en annan syra.
Den naturliga indelningen av g. föreligger i
det periodiska systemet. 1869 visade
Lothar Meyer och Mendelejev, att g:s
egenskaper äro en periodisk funktion av deras atomvikt,
och uppställde det periodiska systemet.
Ordnas g. efter stigande atomvikt, kommer man
efter vissa mellanrum, perioder, tillbaka till
ämnen med analoga egenskaper. Inom varje
period förändras egenskaperna regelmässigt
från ämne till ämne. Så stiger valensen
gentemot syre från 1 till 8 samt gentemot väte
från 1 till 4 för att sedan falla till 0. Ett ämne,
som står till v., har mera basiska egenskaper
än ett till h., och samma gäller för ett ämne,
som står under ett annat i samma grupp; så är
t.ex. salpetersyra en starkare syra än
arseniksyra och cesiumoxidathydrat den starkaste
basen av alkalihydroxiderna. På samma sätt kan
man uppställa regelbundenheter för kemiska
och fysikaliska egenskaper i allm., och över
huvud gäller, att dessa äro beroende av platsen
i systemet och särsk. av de fyra omgivande
ämnena, de s.k. atomanalogerna. — Det har
under tidernas lopp spekulerats mycket över
periodiska systemet, och över detta uppställts
många förslag. Särsk. var det svårt att
förklara de oregelbundenheter, som funnos. Så
måste tellur, trots att det har högre atomvikt,
ställas före jod i systemet, då tellur har
liknande egenskaper som selen och då jod
överensstämmer med klor och brom. Samma
förhållande gäller argon och kalium samt kobolt
och nickel. — J. Rydberg var den förste, som
uttalade den riktiga tanken, att det icke är
atomvikten, som är det avgörande, utan att
ett g:s kemiska och fysikaliska egenskaper äro
en funktion av dess ordningstal el.
atomnummer. På senare tid har man fått en helt ny
uppfattning om g:s natur, i det att dessa icke
Uppslagsbok. XI. ____ 993 __
32
äro osönderdelbara utan komplicerat
sammansatta och av samma urmateria (se A t o m) samt
kunna omvandlas i varandra, ehuru härtill
fordras krafter, som milliontals gånger
överskrida dem, som kunna erhållas med vanliga
kemiska medel. G. äro ofta blandningar av
olika isotoper (se d.o.), som ha olika atomvikt
men samma kemiska egenskaper. De verkliga
atomvikterna äro i det närmaste hela tal, men
därigenom att g. förekomma i naturen i
konstanta blandningar av olika isotoper, bli de
atomvikter, man bestämmer på kemisk väg
beroende av detta blandningsförhållande och
därför icke av så fundamental betydelse, som
man förut antagit. De olika isotopernas
atomvikt har bestämts med tillhjälp av Astons
mass-spektrograf. Den realitet, som man antager
ligga bakom atomnumret, är antalet
överskjutande positiva laddningar i atomkärnan. I allm.
stiger dock atomvikten med stigande
atomnummer, och detta gör, att det från början varit
möjligt att uppställa det periodiska systemet
och att detta icke har flera avvikelser än de,
som förekomma. Lj.
Gruner [grö’-], Wilhelm Heinrich
Lud wi g, tysk illustratör och grafiker (1801
—82), studerade i Dresden och Milano,
vistades ofta i London, där han åtnjöt stor gunst
vid hovet och mest verkade som dekoratör.
G:s grafiska verk ingå till största delen i
praktpublikationer rörande italiensk konst. G. blev
1856 chef för kopparstickskabinettet i Dresden
och prof, vid akad. G.V.
Grunert [grö’-], Johann August, tysk
matematiker och fysiker, (1797—1872), var
1821—33 lärare vid olika tyska gymnasier men
blev sistn. år prof, i Greifswald, där han dog.
Han var på gr. av sin stora klarhet högt
skattad som lärare; hans talrika (c:a 500)
vetenskapliga publikationer äro numera mindre
kända. H-r.
Grunert [grö’-], Karl, tysk skådespelare och
teaterledare (1810—69), ledde 1830—34 teatern
i Freiburg, var 1834—42 anställd vid
hovteatern i Hannover, 1842—46 vid stadsteatern i
Hamburg och från 1846 vid hovteatern i
Stuttgart, även som regissör; 1851 fil. d:r. G. var
en betydande personlighet och som
karaktärs-skådespelare en av det samtida Tysklands
främsta. Bland hans roller märkas Nathan den
vise, Mefistofeles i ”Faust” och Frans Moor i
”Rövarbandet”. G.K-g.
Grunewald [grö’navalt], ett c:a 30 kvkm.
stort, kulligt och sjörikt barrskogsområde i
s.v. Berlin, invid Havel. Sportplatser;
genomdrages av Avusautomobilbanan. — Villastaden
B e r 1 i n-G., 9,500 inv. (1925), inkorporerades
1920 med Berlin. S.
— 994 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
