Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grünewald, Isaac - Grünewald, Matthias - Grünhut, Karl - Grünwedel, Albert - Gryphæa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÜNEWALD
1932, i Paris 1928; led. av Konstakad. 1926,
prof, där 1932. — IG. äger det moderna
måleriet i Sverige sitt mest framträdande namn.
Denna plats har konstnären nått tack vare
sitt friska målartemperament, sin flödande
fantasi och sin koloristiska och tekniska talang.
Särsk. för dekorativa arbeten har hans
begåvning gjort honom kallad. Här märkes
scenutstyrseln till ”Simson och Delila” 1921, vilken
bildade epok i sv. teaterhistoria och följts av
en lång rad arbeten för scenen (jfr färgpl. vid
art. Balett). I Stockholms konserthus har G.
i lilla salen målat väggdekorationerna samt den
storslagna plafonden i blekblått med accenter
i rött och guld. I sitt svällande linjespel visa
dessa figurkompositioner intryck av E.
Josephsons teckningar. En sensuell charme
framträder även i G:s av rik koloristisk
ingivelse präglade ill. till Levertins ”Kung Salomo och’
Morolf” (1922). Ovanligt mångsidig och
produktiv, har G. i sina stafflibilder prövat flera
tekniker och framställt olika motiv, i olja
sålunda bl.a.: stilleben, interiörer (”Frukosten”,
Göteborgs konstmuseum) och landskap
(”Våren, Bièvres”, 1924; ”Morgonen, Roquebrune”,
1931). De av beställningshänsyn beroende
porträtten förlora lätt sin omedelbarhet i
föredraget och bli konventionella; i ett improviserande
arbetssätt har G. utfört sina bästa porträtt
(Tollie Zellman, 1919; Jules Pascin; Adolphe
Basler, 1927; ”Negerkock”, 1924,
Nationalmuseum), vilka gärna visa en lätt karrikerande
uppfattning, någon gång trogen karakteristik
(Fru Ellen Hoppe, 1931, Nationalmuseum). Med
sitt utåtvända sinne och sitt intresse för de
rent artistiska problemen har G. helt
naturligt kommit i nära beroende av den franska
konsten. Tidigare bilder visa genom sin
tunnare, mera grafiskt betonade stil ett
förhärskande inflytande från Matisse, medan det senaste
decenniets pastosa faktur och kraftigare
materialverkan i oljemålningarna innebära en
målerisk fördjupning i släkt med Derains och
Segonzacs konst. En stor plats i G:s
produktion under senare år intages av tavlor i
gouache- och akvarellteknik av mera
verklig-hetsinspirerad karaktär. I en klass för sig stå
några gouacher från Långholmen 1926 med
deras lugna saklighet och förnäma färgverkan;
de snabbt impressionistiska strandbilderna från
Alassio 1931 äga en bestickande teknisk
spiritualitet. — Konstnärens hustru Sigrid
H j e r t é n-G., målarinna (f. 1885), har även
utgått från Matisses svala och smakfulla konst
och vid sidan av maken utvecklat en egen,
kvinnligt förfinad riktning. Hon är
representerad i Göteborgs konstmuseum med en duk
”Klostret”. K.E.S
Grünewald, M a 11 h i a s, tysk målare (död o.
1530), näst Dürer epokens störste tyske
målare. Om hans födelseort och tid veta vi intet,
liksom vi ej känna hans lärare. Man har
påvisat inflytanden från bl.a. ”Hausbuchmeister”
och Holbein d.ä. och förmodat en viss
bekantskap med holländsk och italiensk konst, men
något direkt elevförhållande har icke kunnat
bevisas. G:s självständighet gentemot hela det
samtida måleriet är i själva verket
förbluffande. Han kännetecknas av en starkt
personlig, dramatisk och intensiv uppfattning,
buren av en lidelsefull religiositet. I sht hans
färg, glödande röda och gula, klara gröna och
blå toner, djärvt men utsökt sammansatta, ofta
möt mörk bakgrund, giva åt hans bilder en
expressionistisk uttrycksfullhet, som låtit
ho-norp röna en allt större uppskattning och
förståelse i vår tid. Hans huvudverk äro:
Isen-heimeraltaret i Colmar (2 par rörliga och 1
par fasta flyglar samt predella), en korsfästelse
i Karlsruhe, Mauritius’ och Erasmus’
disputation i München samt delar av ett Mariæ
snö-under-altare i Ruppach och Freiburg. — Litt:
M. J. Friedländer, ”G:s Isenheimer Altar”
(1908), ”Die Zeichnungen von M. G.” (1927).
G.S.
Grünhut [gry’nhöt], Karl, österrikisk jurist
(f. 1844), prof, i Wien. G. är främst känd
som grundare och 1873—1916 utg. av
”Zeit-schrift für das Privat- und öffentliche Recht
der Gegen vart”. Nämnas kan i övrigt G:s avd.
”Wechselrecht” i Bindings ”Handbuch der
Rechtswissenschaft” (2 bd, 1897). E.K.
Grünwedel [gry’nve-], Albert, tysk
orientalist och arkeolog (f. 1856), 1904—20
föreståndare för den indiska avd. vid Museum für
Völkerkunde i Berlin, företog jämte G. Huth
grävningar vid Idiqutschahri i Turfan i
öst-turkestan och 1906—07 jämte A. v. Le Coq i
Kutscha och Turfan, samtliga av största
betydelse för den orientaliska fornkunskapen.
Viktigaste arbeten: ”Buddhistische Kunst in
Indien” (1893, 2 Aufl. 1920), ”Mythologie des
Buddhismus in Tibet und der Mongolei” (1900),
”Altbuddhistische Kultstätten in Chinesisch—
Turkestan” (1912), ”Alt-Kutscha” (1920). C.F.
Gryphæ’a, zool., paleontol., undersläkte av
O’strea (se O s t r o n), karakteriserat därigenom
att vänsterskalet är välvt och dess virvel
inrullad, medan högerskalet är plant som ett lock.
G. förekommer särsk. i jura- och kritsystemen,
mera sällsynt i tertiär- och kvartärbildningarna.
G. arcua’ta (se fig. 15 vid Fossil) är
karakteristisk för nedre lias, som också kallas
gry-fit- el. g.-kalk. G. vesicula’ris förekommer i
n. Europas krita. K.A.G.
— 1015 —
— 1016 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
