Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråmanstorp - Gråmes - Gråmunkar - Gråmunkeholmen - Gråmållsläktet - Grå papegojor - Gråpapper - Gråpäron - Gråsalva - Gråsej - Gråsik - Gråsiska - Gråskärsfjärden - Gråsparv - Gråspett - Gråsten - Gråsuggor - Gråsäl, gråsjäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÅSÄL
Gråmanstorp, s:n i N. Äsbo hd, Kristianstads
län, v.n.v. om och omkr. Klippan; 43,92 kvkm.,
därav 43,53 land; 4,148 inv. (1931), därav 2,767
Gråmanstorps kyrka.
i Klippans municipalsamhälle; 23,59 kvkm. åker
(1927; 54,2% av landarealen), 9,55 kvkm.
skogsmark. Egendom: Bjärsgård, till vilken större
delen av G. hör. — Pastorat: G. och Vedby,
N. Åsbo kontrakt, Lunds stift. J.C.
Gråmes, fågelart, se Messläktet.
Gråmunkar, se Franciskanorden.
Gråmunkeholmen, se Riddarholmen.
Gråmållsläktet, bot., se Mållsläktet.
Grå papegojor, en grupp papegojor,
omfattan
Gråhäger vid boet. Efter Meerwarth-Soffel.
Uppslagsbok. XI. — 1025 —
33
de 2 släkten i Afrika och Madagaskar. Den
viktigaste arten är jakon (se d.o.).
Gråpapper, poröst papper, tillverkat av
sämre lump (gamla arbetskläder o.d.) och
innehållande vissa procent ylle, användes på gr. av
sin vätskeuppsugande förmåga vid t.ex.
pressning av växter. T. Wlr.
Gråpäron, se Päron.
Gråsalva, se Kvicksilversalva.
Gråsej, se Torsksläktet.
Gråsik, gråsej.
Gråsiska, se Sisksläktet.
Gråskärsfjärden, fjärd i Stockholms skär
gård mellan Sandön, Runmarö och Nämdö.
Gråsparv, se Husfinkar.
Gråspett, se Grönspettsläktet.
Grå starr, med., se Starr.
Gråsten, petrogr., detsamma som gråberg (se
d.o.), men i allmogespråket användes g. även för
lösa block, markstenar etc., av samma
bergarter, som inbegripas under gråberg. K.A.G.
Gråsuggor, kräftdjur, tillhörande fam.
Oni’s-cidæ av likfotingarna (se d.o.). Kroppen är
oval med kullrig översida, inre
paret antenner förkrympt, l:a
bröstsegmentet ej sammansmält
med huvudet, 7:e väl utvecklat.
De 7 bröstbenparen äro
likartade, de 5 första paren ben på
bakkroppen täcka varandra
taktegellikt. G. leva på land,
oftast på fuktiga ställen, ss. i
murar, källare och under
stenar, och söka under natten sin
näring, som består av ruttnade
organiska ämnen. Fam.
omfat
tar flera släkten med talrika arter, ss. Oni’scus
ase’llus, den vanliga mur-g., och Porce’llio
sca-ber, källar-g. En art, Armadi’llo officina’lis,
användes förr som läkemedel under benämningen
millipedes (jfr Vattengråsuggor). O.C-n.
Gråsäl, g r å s j ä 1, Halichæ’rus grypus,
tillhör fam. sälhundar bland säldjuren (se d.o.),
är vårt lands största art med en längd av 2 m.;
den skiljer sig från övriga arter genom
jämförelsevis lång nos, bred panna och
enspetsa-de, koniska kindtänder. Pälsen är kort och tät.
Färgen är vanl. ovan grå med silverglans och
spridda svarta fläckar samt på huvudet och
undersidan vit. Honan är ljusare än hannen.
Födan utgöres av fisk, och ofta plundrar g.
utlagda fiskredskap och förorsakar härigenom
stor skada. G. förekommer vid alla Sveriges
kuster men synes tidvis vara talrikast i
Bottenhavet och dessutom vid Norges och Englands
kuster samt vid Färöarna. Den ynglar helst
på drivis och kan för att finna lämpliga isflak
företaga långa vandringar. Honan föder varje
Vanlig
mur-gråsugga.
— 1026 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
