Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gränsbevakning, Tullens - Gränsbrännboll - Gränsdistrikt, Tullbevakningens - Gränsfästning - Gränshandel - Gränsmärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNSMÄRKE
kust- och gränsbevakningen) äro militärt
organiserade. G.An.
Gränsbrännboll, bollspel (se d.o.) med
handboll el. med liten, fylld (ej för hård) boll. 2
partier på ömse sidor om en gränslinje söka
att ”bränna” så många som möjligt av
motspelarna. När någon träffats, går han över till
ett mål bakom motspelarna, varifrån han har
rättighet att deltaga i leken. Det parti, som
först slagit ut alla motståndarna el. på viss tid
bränt flest motståndare, vinner. O.K-gh.
Gränsdistrikt, T u 11 b e a åkningens, vid
sv. gränsen mot Norge och Finland äro sedan
l/s 1928 följ, (med officiell n:r-beteckning): 1.
Haparanda, 2. Kiruna, 3. Skellefteå, 4.
Östersunds, 5. Storliens, 6. Dalslands, Värmlands
och Dalarnes, 7. Strömstads. Omfattningen av
dessa distrikt är densamma som för
likanämn-da tull- och gränstulldistrikt, varom stadgas i
bilaga till tullordning 17/io 1927 med ändring
beträffande Skellefteå distrikt i
Generaltullstyrelsens kungörelse 17/s 1931. G.An
Gränsfästning, i närheten av riksgräns lig
gande landfästning med uppgift att spärra
över gränsen ledande förbindelseled. G. kan
utgöras av gördelfästning el. spärrfäste.
Numera utföras g. ss. lineära bältesbefästningar
(se Frankrike, försvarsväsen). I början av
1900-talet anlade Norge strax innanför
gränsen mot Sverige gränsbefästningar i 4 grup
per, nedlagda enl. konventionen i Karlstad
1905. Sedermera har Norge utfört nya
sådana, den s.k. Glommalinjen. A.W.G.
Gränshandel mellan å ena sidan Sverige, å
andra Norge el. Finland, med
livsförnödenheter och egna produkter blev efter
ikraftträdandet av unionen med Norge livligt beaktad av
lagstiftningen. Den sv.-norska handeln över
landgränsen torde under föregående period ha
varit föga betydande, då kommunikationerna
till lands voro avsevärt sämre än till sjöss. Åtm.
på norska sidan lära i praktiken blott större
landväga varutransporter då ha tullbeskattats.
Genom den s.k. mellanrikslagen (se d.o.) voro
under större delen av 1800-talet sv. och norska
naturalster och tillverkningar mestadels
tullfria vid handel mellan unionsländerna. Vid
den eg. gränstrafiken kunde dessutom
åtskilliga andra eljest tullpliktiga varor införas
tullfritt i mindre kvantiteter (efter 1887 dock ej i
handelsavsikt). Efter mellanrikslagens
upphävande 1897 bibehöllos i båda länderna de för
gränsbefolkningen mest betydelsefulla
lättnaderna, dock med minskning i Sverige av de
medgivna tullfria kvantiteterna. Efter
unions-upplösningen upphörde all tullfrihet i Sverige
vid gränsen s. om Mitandersfors i Värmland.
Från 1909 ha hithörande författningar vid flera
tillfällen reviderats och de tullfria
kvantiteterna åter ökats. Nuv. bestämmelser ang.
lättnader för gränshandeln med livsförnödenheter,
garn, vävnader, utsäde, kreatur och redskap
m.m. finnas i § 6 av tulltaxeförordningen 4/io
1929 jämte stadganden om tullfrihet vid
åter-införsel av varor för hushållsbehov, som
utförts till Norge el. Finland för viss förädling
el. reparation. Kontrollåtgärder ha stadgats i
tillämpningsföreskrifter till
tulltaxeförordningen 29/ii 1929 §§ 37—40. Enl. k.k. 15/i 1926
har vidare medgivits rätt till tullfri införsel i
vissa fall av varor för person, tillhörande
gränsbefolkningen i Enontekis s:n i Finland.
— Ang. tillåtna trafikleder för varuinförsel
över sv. landgränsen stadgas i tullstadgan 7/io
1927 § 66. G.An
Gränsmärke är ett i terrängen anbragt märke,
som avser att utvisa gräns mellan olika
jordområden. G. utvisar oftast gräns mellan
ägoområden (fastigheter) men kan även utvisa
administrativ gräns, ss. samhälls-, socken-,
härads-och länsgräns. Enl. mätningsförordningen 17/i2
1920 kan som g. användas råsten, rör el. stång
av järn, borrhål med dubb samt träpåle.
Råsten skall vara av sådan beskaffenhet (helst
något spetsig) och anbringas på sådant sätt,
att dess egenskap av g. tydligt framträder.
Råsten i änd- el. brytningspunkt av gräns
förses med inhugget kvadratiskt märke (sådant
märke anbragtes ej före 1921). Glaserat rör
nedsättes under plogdjup och användes endast,
då annat märke skulle vara till hinder för
jordbruket. Borrhål med dubb anbringas i berg,
jordfast sten el. byggnad av sten el. betong.
Borrhål i berg el. sten omgives av inhugget
kvadratiskt märke. Träpåle användes endast
då annat märke ej lämpligen kan anbringas.
Den, som i bedrägligt syfte river, flyttar,
vrider el. falskeligen utsätter g. el. varaktigt
märke för plan- el. höjdmätning el. bestämd
vat-tenhöjd, dömes till straffarbete fr.o.m. 6 mån.
t.o.m. 4 år (Strafflagen 12:11). I äldre tider
utgjordes g. mellan byar samt i administrativa
gränser i regel av mycket stora uppresta
stenar, el. ock voro de byggda som stora rösen
(femstenarör). Numera anbringas vanl. icke
dylika stora g., enär vid gränsbestämningar
sådana mätningar företagas, att förkomna
märken kunna jämförelsevis lätt återställas i
samma läge. — Riksgränsen mot Norge
och Finland är angiven genom numrerade s.k.
riksrösen, som anbragts så tätt, som behovet
kräver. Riksröse är vanl. 1,5 å 2 m. högt med
en i mitten uppstickande sten, å vilken
inhug-gits n:r, årtal m.m. I skog är riksgränsen
dessutom angiven genom en 10 m. bred, upphuggen
gata. O.B.-J.
— 1037 —
— 1038 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
