Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gränsnytta - Gränsproduktivitet - Gränsridare - Gränsröse - Gränström, Peter Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNSNYTTA
Gränsnytta, nationalekonomiskt
hjälpbe-grepp, som på 1870-talet infördes av åtskilliga
forskare, framförallt K. Menger, W.S. Jevons
och L. Walras, oberoende av varandra. Genom
deras insatser har en subjektiv värdelära
utformats. Deras analys utgick från
hedonis-tiska synpunkter. Ekonomien sades vara
läran om lustens och olustens mekanik (Jevons).
Den lust, som en vara kan skänka, varans
bruksvärde el. nytta, är grunden för dess värde.
Men nyttan bestämmes av varans möjlighet
att tillfredsställa ett behov (se d.o.), och
behovet kan mättas. Behovets intensitet sjunker,
efter hand som det tillfredsställes. Om en
person äger ett antal enheter av en vara, avsedda
att tillfredsställa ett och samma behov, ha de
första enheterna möjlighet att skänka honom
stark behovstillfredsställelse. Deras nytta är
hög. Efter hand som behovet mättas, sjunker
nyttan. Är förrådet tillräckligt stort, kan
nyttan av de sista enheterna sjunka till noll,
men i regel tar förrådet slut, innan behovet är
mättat. Med g. förstår man nyttan av en
enhet vid den gräns, då konsumtionen måste
avbrytas på gr. av förrådets knapphet. G. är
alltså en syntes av användbarhet och knapphet.
Individen värderar en varuenhet lika högt
som varans g. Han byter därför ut en
varuenhet med låg g. mot en med högre och är villig
att betala ett högre pris för varor med stor
g. — G. vilar alltså på en subjektiv värdering
hos en enskild individ. Någon möjlighet att
mäta g. gives icke. Man kan därför icke
jämföra g. hos olika individer. Det kan då
förefalla, som om begreppet skulle vara av ringa
värde för en vetenskap, som ständigt arbetar
med relationer mellan människor. Från annat
håll har kritik riktats mot g.-teoretikernas
alltför rationalistiska syn på människornas
handlingar. En individs värdering av och lust att
köpa en vara beror icke alltid på ett
övervägande av den nytta el. njutning, varan
skänker honom. G.-begreppet ger dock en inblick
i de lagar, som i stort reglera tillgång och
efterfrågan på varor, och dess bärande princip,
att värdet bestämmes av ett förråds sista
enhet (marginalprincipen), har visat sig
fruktbärande. Framförallt har så varit fallet inom
läran om produktionen och fördelningen. Här
möter oss ett med g. närbesläktat begrepp,
gränsproduktiviteten. — För
produktion av varor måste i regel arbetskraft
kombineras med realkapital och naturatillgångar.
Hur dessa produktionsfaktorer kombineras i
ett samhälle, beror på tillgången av dem. Tänka
vi oss ett företag med en viss mängd kapital
och naturkraft, kan vid detta företag
anställas ett visst antal arbetare. När tillräckligt
många anställts, blir produktionsresultatet
mindre för varje ny anställd än för den, som
anställts närmast före honom (jfr
Avtagande avkastningens lag). Den sist
anställdes produktivitet kalla vi arbetskraftens
gränsproduktivitet. Ex.: Om i ett företag den
10 :e arbetarens tillskott till
produktionsresultatet har 4,000 kr. värde och de följ,
arbetarnas produktivitet sjunker enl. följ, schema:
ll:e arbetarens produktivitet 3,800 kr.
12 :e „ „. 3,600 „
13:e „ „ 3,300 „
14 :e „ „ 3,000 „
15 :e „ „ 2,600 „
o.s.v., blir uppenbarligen det antal, som det
lönar sig att anställa, beroende på
arbetslönens höjd. Om vi antaga, att företaget har 10
arbetare, så komma, om tillgången på
arbetskraft är riklig och lönenivån belägen vid 3,000
kr., åtm. 3 nya arbetare att anställas, eftersom
den 13:es tillskott till produktionen var värt
3,300 kr. Detta företag efterfrågar alltså minst
3 nya arbetare, och om samtidigt en likartad
ökning i efterfrågan skett hos andra företag,
kommer lönen att stiga. Stiger den till 3,500
kr., blir det icke längre lönande för
företagaren att ha den 13 :e arbetaren kvar.
Efterfrågan på arbete minskas, och lönenivån
sjunker, till dess lönen sammanfaller med arbetets
gränsproduktivitet. I detta ex. har
arbetskraften betraktats som en rörlig produktionsfaktor,
men betraktelsesättet kan självfallet tillämpas
även på övriga produktionsfaktorer.
Kapitalets och jordens ersättning sammanfaller med
deras gränsproduktivitet, ökas mängden av en
produktionsfaktor, sjunker dess
gränsproduktivitet, och dess ersättning stiger. — I det
ekonomiska livet motverkas stundom
gränsproduktivitetens lagar av störningar. Om en
förtroendekris utbryter i ett samhälle, kunna
produktionsfaktorernas ersättningar sjunka under
det normala. Stora kapitaltillgångar stå kanske
outnyttjade, och detta sänker lönenivån, då
improduktivt kapital icke efterfrågar
arbetskraft. — Litt.: E.v. Böhm-Bawerk, ”Kapital
und Kapitalzins” (1884—89; 4 Aufl. 1921);
J.B. Clark, ”The distribution of wealth” (1900);
K. Wicksell, ”Föreläsningar i
nationalekonomi” (1911; 2 uppl. 1929), ”Om
gränsproduktiviteten” (i ”Ekonomisk tidskr.”, 1911). En
kritisk framställning av g.-teoretikernas
värdelära ges i G. Myrdal, ”Vetenskap och politik
i nationalekonomien” (1930). T.E-r.
Gränsproduktivite’t, se Gränsnytta.
Gränsridare, före 1923 titel på
gränsuppsy-ningsman (se Gränsbevakning).
Gränsröse, se Gränsmärke.
Granström, Peter Olof, statsvetenskaps
— 1039 —
— 1040 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
