Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönalger - Gröna Lund - Gröna mandlar - Grönbech, Vilhelm Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNA LUND
el. orörliga sporer (aplanosporer), könlig
fortplantning genom sammansmältning av
zooga-meter el. genom betruktning av orörliga
äggceller med spermatozoider. Genom de lägsta
formerna, volvocacéerna, ansluter sig
denna stora g.-ordn. nära till flagellaterna (se
d.o.), varifrån de antagas ha utvecklat sig.
Förekommer i såväl sött som salt vatten och
uppdelas i följ, fyra undergrupper: 1)
Pro-tococca’les, en—mångcelliga alger,
svärmspor-bildning el. könlig fortplantning. Viktigaste
fam. är Volvoca’ceæ, med former, som
utmärka sig genom rörlighet i vegetativt
tillstånd och därigenom också erinra om
flagellaterna. Av hithörande former är släktet
Chlamydomo’nas encelligt. C. niva’lis har
rödfärgade vilceller och ger upphov till den
röda snön i arktiska trakter. Släktet Volvox
är kolonibildande, likaledes Pandori’na (se
Alger, pl. II, fig. 2). V. globa’tor, ”det
rullande klotet”, är en klotformig, ihålig
koloni av åtskilliga tusen vegetativa
flimmerför-sedda celler, som med sina hår sätta klotet i
en rullande rörelse i vattnet. V. har
äggbefruktning och förökning på könlig väg. Av
övriga till Protococca’les hörande former må
nämnas Chloroco’ccum, som är encellig, icke
kolonibildande och lever på trädbark och
fuktig jord el. som näringsalg i en del lavar,
vidare den kolonibildande Pleuroco’ccus
vulga’-ris, som bildar en vanlig grön påväxt på
trädbark, murar, pålverk o.d. och förökar sig
uteslutande genom vegetativa delningar.
Ytterligare märkas släktet Chlore’lla, som lever i
hydroider och svampar, släktet Scenede’smus,
som i fyrcelliga kolonier är allmänt
förekommande i sötvattensplankton, och slutl. det s.k.
vattennätet, Hydrodi’ctyon reticula’tum,
likaledes i sötvatten. 2) Ulothrica’les, med
encelliga och mångcelliga former av högre
organisation, ej kolonibildande. Hit höra bl.a. den
trådformiga Ulo’thrix, den bladliknande,
skiv-formiga havssalladen (Ulva lactu’ca), den
tarmformiga Enteromo’rpha (Alger, pl. 1:2),
de båda sistn. med mycket vidsträckt
utbredning i salt och bräckt, särsk. av organiska
ämnen mer el. mindre anrikat vatten, och slutl.
också sötvattensläktet (Edogo’nium med
äggbefruktning, stora svärmsporer med ciliekrans
samt egendomlig vegetativ celldelning. 3)
Siphonocladia’les, greniga, trådformiga alger
med stor kromatofor och många kärnor i varje
cell. Ytterst allmänt i sött och salt vatten är
släktet Clado’phora (Alger, pl. 1:1).
Hithörande allmänna utländska former äro släktet
Valo’nia (Alger, pl. 1:3) och Acetabula’ria
(Alger, pl. 1:6). 4) Siphona’les omfattar en
grupp högst egendomliga g., på vegetativt
sta
dium bestående av långa, grenade trådar el.
rör utan skiljeväggar i det inre men med tal
rika kärnor i den väggställda plasman. De
betecknas ant. ss. bestående av en enda stor,
starkt differentierad jättecell el. ock som icke
cellulära. Kromatoforerna äro många, små
och skivformade. Könlös fortplantning genom
svärmsporer el. aplanosporer, dessutom
iso-gami el. oogami. Allmän i varma hav, även
Medelhavet, är släktet Caule’rpa (Alger, pl.
1:5) med dm.-lång, encellig bål, utbildad i rot-,
stam- och bladliknande delar. Cellhåligheten
genomdrages av ett nät av styrkande
cellulosabryggor. Tidigare har i fråga om Caule’rpa
endast vegetativ fortplantning varit känd;
nyligen ha emellertid hos C. proli’fera påträffats
svärmsporer i stor mängd i thallushåligheten.
Ang. släktet Bryo’psis se d.o. Udo’tea har
sol-fjäderformig bål. Co’diam (Alger, pl. 1:7)
bildar knytnävstora, gröna bollar. Halime’da
(Alger, pl. 1:4) är inlagrad med kalk och är
karaktärsväxt på korallreven. Vauche’ria, som
allmänt förekommer även i vårt land, är
tråd-formig och förgrenad, träffas på fuktig jord
o.d. och har oogam befruktning och stora
svärmsporer, cilierade över hela ytan. L.G.S.
Gröna Lund, se Djurgården.
Gröna mandlar, bot., se Pistacianöt.
Grönbech [-bäk], Vilhelm Peter, dansk
filolog och religionshistoriker (f. 1873). G. tog
skolämbetsexamen 1897 och verkade en tid ss.
lärare vid
Frederiks-bergs latin- och
realskola, blev 1902 fil.
d:r (”Forstudier til
tyrkisk Lydhistorie”)
och s.å. docent i
engelska språket och
litteraturen. 1911
övergick han till
docenturen i
religionshistoria, inom
vilket ämne hans eg.
livsarbete faller.
Efter att ha
avsla
git en kallelse till prof, i religionshistoria vid
Leipzigs univ., utnämndes han 1915 till prof,
i samma ämne inom fil. fakulteten vid univ.
i Köpenhamn. G:s huvudarbete är ”Vor
Fol-keæt i Oldtiden” (4 bd, 1909—12), i vilket han
på basis av djupgående källstudier och
ingående kännedom om primitiv religion har sökt
inifrån det forngermanska själslivets egenart
klarlägga den fornnordiska religionen. 1919
höll han Olaus Petriföreläsningar i Uppsala om
engelsk mystik. Bland G:s övriga större
arbeten märkas ”Primitiv religion” (1915),
”Religiöse Strömninger i det 19 :e Aarhundrede”
— 1059 —
— 1060 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
