Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grödingevävnaden - Gröesläktet, ängsgröe - Gröger, Fredrik Carl - Gröna bordet - Grönahög - Grönal - Grönalger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNALGER
ten finnes i Finlands nationalmuseum. Till
gruppen höra vävnader från S. Råda,
överen-hörna samt Raumo i Finland. — G:s mönster
tillhör eg. österlandet och Bysans men saknar
ej spår av norditalienskt inflytande. Bården
anses nordisk men har motstycken i
Nord-italiens stenskulptur. G. är svår att exakt
datera men tillhör trol. senare medeltiden. G:s
mönster har efter den sv. förebilden kopierats
rent fabriksmässigt i Italien och förekommer
numera i handeln. — Litt.: A. Bæckström i
”Utst. av äldre konst i Strängnäs 1910.
Studier”, 1 (1913); A. Branting & A. Lindblom,
”Medeltida vävnader och broderier i Sverige”,
1 (1928). 7-
Gröesläktet, Poa, ängsgröe, grässläkte
med 13 i Sverige inhemska arter, däribland
berggröe (P. compre’ssa), betesgröe (P.
trivialis), fjällgröe (P. alpi’na) och vitgröe (P.
a’nnua). Jfr G 1 y c e r i a. O.Gz.-
Gröger, Fredrik Carl, tysk målare (1766
—1838), var på sin tid en av de mest ansedda
porträttmålarna i Tyskland, i början av sin
bana huvudsaki. verksam som miniatyrist.
Han fortsatte traditionen från 1700-talet med
en enkelt representativ uppfattning av bilden
och en solid oljefärgsteknik; tyvärr blev
utförandet efter hand allt mer och mer
stereotypt. M.Bjn.
Gröna bordet (ty. der grüne Tisch, eng. the
green table), eg. om bord med grön duk o.d.,
i sht om spelbord (särsk. för hasardspel) samt
om bord, vid Vilket diplomatiska förhandlingar
föras; numera ofta utan hänsyn till färgen av
bordets beklädnad. E.H.
Grönahög, s:n i Kinds hd, Älvsborgs län, s.ö.
om Ulricehamn, intill gränsen mot Jönköpings
län; 54,75 kvkm., därav 53,si land; 481 inv.
(1931; 9 inv. pr kvkm.); 3,69 kvkm. åker (1927;
6,9 °/o av landarealen), 27,92 kvkm. skogsmark.
— Pastorat: Gällstad, S. Säm och G., Kinds
kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
Grönal, växtart, se Alsläktet.
Grönalger, Chlorophy’cece, omfatta alla alger
(se d.o.) med gröna kromatoforer (se do.),
där klorofyllfärgen el. bladgrönan icke
täckes av andra färgämnen. Hos vissa g., spec.
gruppen Heteroco’ntæ (el. gulgröna
alger), är färgen dock gulaktig på gr. av
riklig halt av xanthofyll (se Algfärgämnen).
Vidare påträffas hos en del luftalger rött el.
orangefärgat hematokrom, vilket färgämne
likaledes uppträder i zygoter o.a. för uttorkning
utsatta vilceller och vilket sannolikt har ett
visst sammanhang med ifrågavarande algers
och cellers luftexistens. Cellväggen består av
cellulosa, och assimilationsprodukten är som
regel stärkelse. G. leva i sött, salt och bräckt
Uppslagsbok. XI. __ 1057 ___
34
vatten, i vissa fall också på fuktig jord, träd
bark, blad, klippor och stenar, uppträda stun
dom också som plankton (se d.o.).
Fortplantningen försiggår dels på könlig väg ge
nom sammansmältning mellan två könsceller
(gam ter), som ant. äro till det yttre sinsemel
lan lika (isogam befruktning el. isogami) el
ock sinsemellan till utseende och storlek mer
el. mindre olika (oogami el. äggbefruktning)
I senare fallet bildas av den honliga
modercellen (hongametangiet el. oogoniet) oftast
endast en honlig könscell (äggcell), som blir
stor och rik på kromatoforer och näring. De
hanliga modercellerna (hangametangierna el.
anteridierna) alstra däremot som regel
vardera många hanceller el. spermatozoider. Dessa
äro helt små, ciliebärande samt försedda med
starkt reducerade och svagt färgade
kromatoforer. Produkten av sammansmältningen
kallas zygot. Hos en del g. har iakttagits växling
mellan könliga och könlösa generationer.
Fortplantning på könlös väg äger rum förmedelst
svärmsporbildning (zoosporer), i det att alla
el. vissa cellers innehåll i sin helhet el. efter
en—flera delningar övergår till päronformade,
cilieförsedda protoplasmakroppar, vanl.
utrustade med röd ögonfläck och en el. flera
vakuoler. Efter en tids kringsimmande
avkasta de cilierna, erhålla en cellvägg och växa
ut till nya individer. G. indelas i följ,
huvudgrupper, av vilka den förstn. och sistn.
behandlas under resp, uppslagsord: gulgröna
alger (se d.o.), konjugater, eg.
grönalger och characéer (se d.o.). —
Konjugater, Conjuga’tæ: encelliga el.
trådformiga alger med central cellkärna och
en—få stora, gröna kromatoforer i varje cell.
Cellulosaväggen omges ofta av ett geléskikt.
Vegetativ förökning genom delning.
Svärmsporer saknas. Könlig fortplantning genom
sammansmältning av innehållet i tvenne celler, som
träda i förbindelse sinsemellan, utan att
ga-meterna frigöras (se Alger, pl. II, fig. 10).
Vanliga i sötvatten. Viktigare fam. äro
Desmi-dia’ceæ med släktena Cosma’rium och
Clos-te’rium, båda encelliga, samt släktet
Desmi’di-um, bildande kedjor. Cellväggen hos
desmi-diacéerna är sammansatt av två stycken, som
gripa över varandra på liknande sätt som hos
kiselalgerna (se d.o.). Viktig är även fam.
Zygnemata’cece med celler förenade i trådar
omgivna av gelé. Kromatoforen är hos
släktet Spirogy’ra bandformig och spiralvriden,
hos släktet Zy’gnema två stjärnformiga
kromatoforer i varje cell. — De e g e n 11 i g a g.,
Isoco’ntæ, kännetecknas av ren, grön
klorofyllfärg, stärkelsebildning, väggar av
cellulosa, könlös fortplantning genom svärmsporer
— 1058 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
