Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Ström- och isförhållanden vid kusterna - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLAND
Orter Juli
medeltemp. Jan. el. Febr,
medeltemp. Abs. högsta temp. Abs. lägsta temp. Antal
frostdagar Nederbörd i cm. Genomsnitts lufttryck
Ivigtut 9,7 —7,6 (jan.) 23,4 —28,9 208 116,7 755
Godthaab 6,6 —lO,o (febr.) 24,2 —28,9 240 66,8 755
Upernivik 5,0 —22,8 (febr.) 20,8 —42,3 292 23,s 758
Angmagssalik 6,6 —10,4 (febr.) 25,s —30,7 260 94,9 756
tjock och ligger flak vid flak i ett ofta flera
hundra km. brett bälte längs kusten och
hindrar seglatsen största delen av året. I
Dan-markssundet möter den östgrönländska
strömmen, en gren av Golfströmmen
(Irminger-strömmen), vars varma vatten efter hand
blandas med polarströmmens och bringar isen att
smälta. Vid Kap Farvel böjer polarströmmen
av mot n. längs G:s v. kust. Storisen når dock
blott ett stycke förbi Kap Farvel, varför v.
kusten blir mera beboelig än ö. kusten. Om
vintern bildas längs kusterna och inne i
fjordarna kustis, som smälter om sommaren. E.S.
Klimat. Då 10°-isotermen för juli går s. om
Kap Farvel, får hela G. ett utpräglat
polarkli-mat, men likväl med täml. stor skillnad på s.
och n. delen, vilket bl.a. beror på att så stor
del av G. ligger n. om polcirkeln och därför
får midnattssol och vintermörker (polarnatt)
kortare el. längre tid. Polarnatten räcker vid
Disko-bukten 5—7 veckor, Upernivik IP/2
veckor, Thule c:a 4 mån. och vid G:s nordspets
c:a 5 mån. Olikheterna i G:s klimat framgå
av nedanstående tab.
Såväl på inlandsisen som i n. G. ligger
sommarens medeltemp. under 0°; på inlandsisen
(Wegeners station ”Eismitte”) ha temp. på
— 45° uppmätts. Vindförhållandena
bestämmas av det höga lufttrycket, som på gr. av de
låga temp. vilar över G:s inre. Egendomliga
äro de s.k. föhnvindarna, torra fallvindar, som
kunna höja temp. med 10—20° under loppet
av få tim. E.S.
Växtvärld. G. har polar växtlighet. Mest
utbredd är ”fjällmarken” med få, glest stående
örter och småbuskar (polarvide, fjällsippa,
stenbräcka, vallmo och isranunkel m.fl. jämte
mossor och lavar). På lägre liggande,
sluttande och därför torr mark finnas ljunghedar
(kråkbär, polarljung, alpros, pors, dvärgbjörk
och polarvide), medan på jämna ställen, där
den bottenfrusna jorden hindrar vattnet att
tränga ned i jorden, bildas mossor. Längs
vattendrag finnas ängar, som om sommaren
äro bevuxna med ett brokigt blomsterflor. I
botten av fjordarna på soliga ställen vid foten
av bergen växa videsnår (2—3 m.) el. i de
lugnaste dalarna i Syd-G. björksnår, i regel ett
par m. högt, men med enstaka ”buskar” på
6—7 m. G. har c:a 400 blommande växter
och kärlkryptogamer, c:a 600 mossarter, 700
svamparter, 300 lavarter, 200 arter havsalger.
Av de högre växterna äro 22 °/o utbredda över
hela G., 18 °/o ha sin sydgräns och 60 °/o sin
nordgräns i G., 2 °/o äro kända endast från G.
E.S.
Djurvärld. G:s landfauna är artfattig. Utom
införda husdjur leva där endast 7 arter
landdäggdjur, näml, myskoxe, hermelin,
halsbands-lämmel och polarvarg, vilkas
utbredningsområde sträcker sig över n. och n.ö. G., fjällräv
och snöhare, som finnas överallt vid kusterna,
samt ren, vilken numera i större antal träffas
endast i mellersta v. G. Av havsdäggdjur
förekomma isbjörn och 6 sälarter, vikare-, knubb-,
stor- och grönlandssäl, klappmyts samt
val-ross, vidare 10 arter tand- och 6 arter
bardvalar, bl.a. kaskelot, näbbval, nar- och
grindval, späckhuggare, tumlare, vitfisk, vitnos,
vid-siding, puckel-, blå-, rör-, vik- och
grönlands-val samt nordkapare. Av G:s 168 fågelartei
äro de flesta sjö- och havsfåglar. 51 arter
häcka där, varav 22 stannfåglar; av dessa äro
endast 7 arter landfåglar, näml, fjällripa,
snöuggla, jaktfalk, havsörn, korp, gråsiska och
snösparv, de övriga huvudsaki. simfåglar, som
nästan alla även tillhöra Sveriges fauna.
Kräl-och groddjur saknas. Av 100 fiskarter leva
endast 4, fjällöring, lax, amerikansk ål och
tre-taggad spigg i sött vatten. Den lägre
landfaunan är fattig; av insekter finnas endast 437
arter, mest tvåvingar och steklar men endast
4 dagfjärilar, av spindeldjur 124. Något bättre
utvecklad är sötvattensfaunan. — Flera
omständigheter antyda, att G:s landdäggdjur
invandrat över isen från arktiska Amerika i
post-glacial tid. De ryggradslösa landdjuren, som
i allm. äro identiska med arter dels i n.
Amerika, dels i Europa, ha sannolikt inkommit
till G. huvudsaki. från den förra kontinenten,
andra mförts från Europa med invandrare;
vissa arter ha kanske överlevt nedisningen på
de isfria nunatakerna. Den rika havsfaunan
innehåller såväl atlantiska som arktiska och
arktisk-boreala arter. —• Anmärkningsvärt är,
att i de djupa, kalla delarna av Baffinviken,
som såväl i s. som i n. begränsas av grundare
ryggar, former förekomma, som äro identiska
med dem, som leva i de kallaste djupen i
Nordhavet, vilket antyder, att en förbindelse
en gång ägt rum mellan dessa havsområden.
O.C-n.
— 1069 —
— 1070 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
