GUADELOUPE rättat. — Pastorat: G. och Fide, S. kontraktet, Visby stift. J.C.;E.W Grötmyndig (av ett Ity. grotmündig, jfr holl. grootmond, ”stormun”, till mlty. gröt, stor, och mund, mun), överlägset myndig, dumdryg. Grövelsjön, sjö i nordligaste Dalarne, på norska gränsen v. om Långfjället, 762 m.ö.h. Här iakttog Linné 1734, ”huru åtskillige horizon-telle ränder på sjelfva Palmfjällets sida ganska högt öfver vattnet voro ingrafna, hvilket folket sade varit formeradt af sjövattnet, som så högt skolat gått straxt efter syndafloden”. Företeelsen omtalas även av J. Browallius i ”Betänkande om vattuminskningen” (1755). Dessa ränder äro gamla issjöstrandlinjer, och Linné synes vara den förste, som fäst uppmärksamheten på dem. Jfr A.G. Nathorat i ”Geol. föreningens förhandlingar”, 12 (1890). J.C. G. st., förk. för gamla stilen, betecknar i kronologien data angivna i enlighet med julianska kalendern. Gstaad [gstäd], kurort 1,052 m.ö.h. i schweiziska kantonen Bern vid övre Saane. Sommarort och vintersportplats. G-sträng, på cello och viola 3:e strängen, på violin 4:e och lägsta strängen, tillverkas av tarmskinn, överspunnet med tråd av guld, silver el. metallegering. Denna strängs fylliga, ädla klang har inspirerat talrika kompositörer. Paganini brukade taga en fiol med en enda sträng (G) med på resa och spelade en särsk. för detta ändamål komponerad fantasi över motiv ur operan ”Mosé” av Rossini. H.M. Guacharo [gQa'carå], fettfågel (se d.o.). Guacharosmör [gpa'carå-], se Fettfågel. Guad- [gpa'ö-] (av arab, vad, flod), vanlig förstavelse i spanska ortnamn, i sht flodnamn. Guadalajara [gpaöalaza'ra], prov, i n.ö. delen av Nya Kastilien, Spanien; 12,192 kvkm.; 201,444 inv. (1920). G., som nästan saknar skog, uppfylles av Tajos och Henares’ högslätter. Endast dalarna äro fruktbara, och här idkas åkerbruk. Genom G. går järnvägen Madrid—Zaragoza. Huvudstad G. på v. stranden av Henares; 13,536 inv. (1921). H.Bm. Guadalajara [gQaÖalaza'ra], huvudstad i staten Jalisco, Mexiko; 143,376 inv. (1921). G. är Mexikos näst största stad, ligger 1,552 m.ö.h., är modern och välbyggd, har vackra parker och byggnader. Bland dessa märkas en katedral (uppförd 1571—1618) samt många andra kyrkor från spanska tiden, flera teatrar och uaiv. G., grundat 1530 och redan under Spaniens välde Mexikos näst största stad, är nu en betydande handels- och fabriksstad (järn-ocn textilindustri). O.P. Uppslagsbok. XI. ____ 1089 __ 35 Guadalaviar [gQaÖalavja'r], flod i ö. Spanien, upprinner i prov. Ternel, mynnar efter 300 km. strax nedanför Valencia i Medelhavet. H.Bm. Guadalcanar [gQaSalkana'r], ö,seSalomo-ö a r n a. Guadalquivir [gQaÖalkivi'r], antikens Baetis, morernas wadi al-Kebir (arab., den stora floden), en av Pyreneiska halvöns 5 huvudfloder. G. upprinner i prov. Jaen mellan Sierra de Cazorla och Sierra del Pozo på c:a 1,300 m. ö.h., upptar från v. Guadiana menor och från h. Guadilamar, vilka var och en vid sammanflödet är vattenrikare än huvudfloden. Därpå genombryter G. Sierra Morenas förberg och flyter ut på andalusiska slätten, där den förenar sig med sin största biflod, den från Sierra Nevada kommande Genil (från v.). Tillflödena från Sierra Nevada äro i allm. vattenrikare än de från Sierra Morena. Nedanför Sevilla flyter G. genom Spaniens största sumpmark Las Marismas och delar sig här i flera armar, som omsluta öarna Isla mayor och Isla menor. Vid San-lücar de Barrameda når den mynningen, som är ända till 7 km. bred och spärras av sandrevlar. Flodområdet beräknas till 56,630 kvkm. och huvudflodens längd till 579 km. I antiken var G. segelbar till Cördoba, men sedan dess har dess mellersta lopp igenslammats, så att floden nu är segelbar blott till Sevilla för fartyg om högst 1,500 ton. J.F. Guadalupe [gQaöalo'pä], Sierra de, bergskedja i spanska prov. Caceres, mellan floderna Tajo och Guadiana. De högsta topparna, som ligga i ö. delen, nå upp till 1,736 m.ö.h. H.Bm. Guadarrama [gpaöaraTna], Sierra de, bergskedja i Spanien på gränsen mellan prov. Madrid och Segovia. G. består till största delen av granit och gnejs och når i Pico de Penalara 2,406 m.ö.h. De högsta topparna äro nov.— mars täckta av snö. H.Bm. Guadeloupe [gQadlo'p]. 1) Fransk ö bland små Antillerna, på 16° n.br. och 61°30' v. Igd. Med sina 1,509 kvkm. är G. näst Trinidad den största i denna ögrupp. G. består av 2 öar, Basse-Terre (943 kvkm.) i s.v. och Grande-Ter-re (566 kvkm.) i n.ö., skilda åt genom det 11 km. långa, 3—120 m. breda sundet Rivière Salée. Basse-Terre är den högsta delen. På en sockel av äldre lavor och tuffer reser sig en väldig n.-s. rygg av recenta utbrottsprodukter, djupt fårad av floderosionen. I s. höjer sig högsta toppen La Grande Soufrière (1,484 m.), en vulkan, som haft utbrott under 1600-talet och f.n. befinner sig på solfatarstadiet. Av de 3 tektoniska parallellzoner, av vilka Antiller-kedjan anses bestå, tillhör Basse-Terre den innersta el. västligaste, helt och hållet vulkaniska. — 1090 —