GRÖNTRÄ porträtt, porslin och silver, den s.k. G.-tapeten, ett i sitt slag sällsynt arbete från 1550-talet med bibliska scener, samt bibi, på närmare 10.000 bd. G. bildades av Johan Skytte, indrogs till Kronan 1698, har sedan tillhört bl.a. ätterna Falkenberg och v. Schulzenheim och sedan 1820 v. Ehrenheim. — Litt.: E. von Ehrenheim, ”Anteckningar om G. och Utö” (3 bd, 1891— 94). Th.P. Grönträ, se Greenheart. Grönwall, Karl Anders Axel, geolog (f. 27/2 1869), fil. d:r i Lund 1897, paleontolog vid Köpenhamns univ:s mineralogiska museum 1896—97, vid Danmarks geologiska undersökning 1898—1910, tjänste- man vid Sveriges geologiska undersökning 1910, statsgeolog 1914, prof, i geologi och mineralogi vid Lunds univ. 1917. Bland G:s talrika skrifter märkas arbeten om Born holms berggrund och dess samt Sveriges pa-radoxideslag, över fossilförande lösa block i Danmark och Skåne samt över kaolin-och kritbildningarna i n. Skåne. G. var vetenskaplig ledare av de i Skåne företagna djupborrningarna. G. medarbetar under sign. K.A.G. i ”Svensk uppslagsbok”. O.C-n. Grönwall, Eugen Assar Alexis, ingenjör (f. 4/a 1872), genomgick 1891—95 Tekn. högsk. och bergsskolan, ingenjör och direktör vid Elektriska a.-b. Magnet i Ludvika 1901—06, verkställande direktör för A.-b. Elektrometall från 1906 och för A.-b. Arbit från 1929. G. har varit verksam som uppfinnare på det clek-trometallurgiska området och har bl.a. jämte A. Lindblad och O. Stålhane konstruerat den sv. elektriska masugnen. I.S. Grönwall, Thomas Hakon, svensk-amerikansk matematiker och ingenjör (1877— 1932), blev fil. d:r i Uppsala 1898 och studerade därefter teknik. Bland de olika anställningar, G. innehaft, märkes anställning som assistant prof, vid Princeton univ. 1913—15. Sedan 1927 var han knuten till Columbia univ. i New York. G. har lämnat viktiga bidrag till olika områden av analysen; särsk. må framhållas arbeten över funktionsteori, konform avbildning, serier (Fourierserier och Laplaceska serier) och summation av serier. H-r. Grönvold [-vål]. 1) M a r c u s Fredrik Steen G„ norsk målare (1845—1929), var en mycket produktiv konstnär, vars verk omfattar historiemåleri, genre, interiörer, porträtt, arkitekturmåleri m.m. M.Bjn. 2) Bernt Borchgrevink G., den föregåendes bror, målare (1859—1923), idkade både figur- och landskapsmåleri samt bedrev omfattande konstforskningar, framförallt ang. tysk konsthistoria. M.Bjn. Gröpe, grovmald spannmål, som användes till utfodring av husdjur. Gröpningen gör fodret lättuggat men medför alltid någon förlust av torrsubstans och aromatiska ämnen. Hårda sädesslag, som skola brukas till foder, måste ant. malas till g. el. sönderdelas och uppmjukas på annat sätt. Man skiljer på olika g.-sor-ter, ss. havre-, korp-, ärt-, bön- och bland-sädes-g. H Fqt. Gröt (om härledningen se Gryt). 1) En kokt blandning av vatten el mjölk och mjöl el. gryn. Blandningen kokas så länge, att stärkelsen sväller och förklistras och därmed blir lättare smältbar. Varje stärkelsekorn sväller under uppsugande av vätska, och detta gör, att man kan få en stadig gröt, önskas gröten tunnare, spädes med ytterligare vätska. G.-kokning hör till de äldsta tillagningssätten av sädesslag, och g. är alltjämt en stående frukosträtt. LN-y. 2) Farm. G., k a t a p 1 a s m, beredd av diverse mjölsorter, linfrömjöl el. linfrökakor, har användning i folkmedicinen som fördelande och smärtstillande medel. Den pålägges varm, inlagd i tyg och verkar genom den fuktiga värme, som alstras, uppmjukande på överhuden samt bringar inflammatoriska svullnader att fördela sig el. att mogna, så att varet tömmer sig. En dylik g. el. deg, Catapla'sma sina'pis, senapsdeg, var upptagen i 7:e uppl. av sv. far-makopén. J.H. Grötlingbo, s:n på sydligaste Gotland, Gotlands s. hd; 34,45 kvkm., allt land; 590 inv (1931; 17 inv. pr kvkm.); 9,97 kvkm. åker (1927; 28,9% av arealen), 8,86 kvkm. skogsmark. — Kyrkan har från en äldre romansk anläggning kvar en del reliefer i rundbågs-fris, vilka liksom den rikt skulpterade dopfunten tillskrivits den annars i Skåne och på Bornholm verkande mäster Sighraf. Tornet visar senromansk stil, det treskeppiga långhuset och koret modifierad gotik. De tre portalerna ha märkliga skulpturer, särsk. långhusets. Bland inventarierna märkes ett utmärkt snidat triumfkrucifix. Kyrkan har också kvar något av de gotiska glasmålningarna. I socknen ligger en av Sveriges märkligaste gamla gårdar, Kattlund, där bostadsbyggnaden delvis härstammar från medeltiden och är täckt av sand-stenshällar. Ett hembygdsmuseum är här in- — 1087 — — 1088 —