Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud - 1. Filosofi - 2. Religionsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUD
Guckusko, Cypripedium calceolus.
der kamp mot antropomorfism och mångguderi
Xenofanes (d. 475 f.Kr.) använt det
grekiska ordet för G., Theo’s, om det av honom ss.
absolut enhetligt uppfattade världsalltet (to
pan). Hans något yngre samtida Herakleitos
(d. 475 f.Kr.) har ock med ordet Theos
betecknat det urväsen, varur de ändliga tingens
mångfald flödar under en evigt vardande
förändring och förnyelse, liksom det i våra
dagar läres av Herakleitos’ möderne arvtagare
Henri Bergson. Hos Xenofanes som hos
Herakleitos bär begreppet Gud prägeln av ren p a
n-teism (se d.o.), i det att Gud av dem fattas
ss. inneboende, immanent i världsalltet, ja i
själva verket ss. likbetydande med detta.
Närmast med anknytning till Herakleitos möta i
den efteraristoteliska grekiska filosofien
stoikerna ss. representanter för ett panteistiskt
gudsbegrepp. Däremot finner man hos A r i
s-t oteles en ståndpunkt, som är t e i s m (se
d.o.i, såtillvida att han ss. upphovet till en
förändring och utveckling i det oskapade, eviga
universum antager en över detta höjd
transcen-dent (se d.o.) princip, som av honom
betecknas dels med ordet Theos, dels med det av den
försokratiske filosofen Anaxagoras (d. 428
f.Kr.) i filosofien införda ordet Nous,
förnuftet. Platon kan ock betraktas som
målsman för teismen, däruti att han i den högsta
idén, det Godas idé och tillika skaparemakten,
ser en ej blott över sinnevärlden, utan ock rent
av över de övriga idéerna upphöjd princip.
Denna transcendenta gudsuppfattning skärptes
på Platons ålderdom. Detsamma gäller i
högsta grad om Platons arvtagar.e vid början av
vår tideräkning, nyplatonikerna, på
samma gång som de med sin lära om
världsalltets sammanhang med gudomligheten ss. ett
med en naturprocess jämförligt
utströmnings-el. emanationsförhållande få en stark
anknytning till ett panteistiskt åskådningssätt. Inom
medeltidens kristna tankevärld har detta
ny-platonska gudsbegrepp starkt påverkat
representanterna för mystiken, ss. Mäster E
c-kart (se denne), medan den eg. skolastiken,
under inverkan främst av judiskt kristen
teologi men i sin mån också av aristotelisk
filosofi, hävdade en rent teistisk lära, vilken
sko-lastikerna också genom spekulativa bevis för
Guds existens sökte giva en filosofisk
grundval (se Gud sbevis). Inom nyare
tidens filosofi framstå Giordano
Bruno, Spinoza, senare S c h e 1 1 i n g
och H e g e 1 ss. mer el. mindre
utpräglade målsmän för panteismen, medan vi i
D e s c a r t e s, Leibniz och Boström
möta märkesmän för teismen, dock vad
Des-cartes angår eg. för en s.k. d e i s m, som i
Gud blott ser världsskaparen och
impulsgivaren men icke samtidigt en i världen verksam
försyn. Ss. representanter för en absolut
ut-mönstring av Gudsbegreppet, för ateismen
(se d.o.), finner man alltifrån Demokritos’ (d.
c:a 370 f.Kr.) dagar atomisterna (i nyare tid
t.ex. de flesta franska upplysningsfilosofer).
Dock gäller detta icke undantagslöst, ss.
framgår av Pierre Gassendis filosofi och av
1800-talsfilosofen Herbarts med atomistiken
besläktade metafysiska pluralism (se d.o.). A.H.
2) Religionsv. Frågan om gudstrons
uppkomst och utveckling är en av de viktigaste
inom religionsvetenskapen. Förr fanns ej detta
problem, enär man i d.ä. teologien tänkte sig,
att människorna redan vid sin skapelse fått
en fullst. gudskunskap, som visserligen hos det
stora flertalet gått förlorad men i sin renhet
bevarats hos israeliterna och fullkomnats i
den kristna religionen. Denna grundsyn bröts
först i mitten av 1700-talet av den engelske
filosofen D. Hume, som i sitt arbete ”Natural
history of religion” sökte förklara religionens
uppkomst historiskt och psykologiskt; lika litet
som människor bodde i palats, innan de bodde
i kojor, el. studerade geometri, innan de drevo
åkerbruk, ha de kunnat ha en hög och ren
monoteism före en krass och rå polyteism.
Denna Humes uppfattning stod isolerad fram
till mitten av 1800-talet, då den moderna
reli
— 1113 —
— 1114 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
