Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud - 2. Religionsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUD
gionsvetenskapen bröt igenom. Flera teorier
om g.-trons uppkomst framställdes nu, bland
vilka de främsta äro A. Comtes fetischistiska,
som i dyrkan av amuletter, felischer samt
framförallt de stora naturföremålen, solen, månen,
jorden o.s.v. såg gudstrons källa, och H.
Spen-cers manistiska, som hävdade, alt
förfäderskul-ten var religionens ursprung. Alla dessa
över-flyglades emellertid av E.B. Tylors i hans
arbete ”Primitive culture” (1872) med stor
lärdom grundlagda teori om animismen, som
sedan med vissa modifikationer behärskat
forskningen. Genom reflexioner över drömmar,
hänryckning, visioner samt framförallt döden kom
den primitiva människan till tron på själen,
ett väsen inuti kroppen men med samma
utseende som denna. Då emellertid människan
betraktade allt i analogi med sig själv, tänkte
hon sig även andra ting, växter, djur och
himlakroppar, ss. bestående av kropp och själ.
Genom dyrkan av fädernas själar, som icke
hade någon kropp, uppstod tron på rena
andar, och genom kulten av dessa samt de i
naturföremålen inneboende andarna uppstod
polyteismen, tron på en mängd ant. fria el.
i naturföremål manifesterade gudomar. Ur
polyteismen har sedan monoteismen utvecklats,
därigenom att e n gudom kommit alt skilja
sig från de övriga och betraktats ss. den ende
guden.
Kritiken mot Tylors animism kom från två
håll: preanimisterna och förfäktarna av
urmo-noteismen. En rad betydande forskare, ss. J.
H. King, R.R. Marett, J.G. Frazer, K.Th. Preuss,
E. Durkheim, L. Lévy-Bruhl m.fl., påvisade, att
animismen icke är så gammal i mänsklighetens
historia, som Tylor velat göra gällande, och
därför icke kunnat vara religionens ursprung.
Först jämförelsevis sent har tron på själen
uppstått; men även då man uppfattat
människan ss. odelbart hel, icke bestående av själ
och kropp, har man trott på en i naturen
utbredd kraft, inom forskningen allmänt
betecknad med det melanesiska ordet mana, som
man ansåg ss. orsak till allt ovanligt, farligt,
lycko- el. olycksbringande och inför vilken
man stod med vördnad och fruktan. Denna
manakraft tror sig den primitiva människan
kunna ant. genom tekniska konstgrepp
behärska, varigenom magi uppstått, el. också
genom underkastelse stämma till sin förmån,
vilket varit religionens källa. De flesta av dessa
preanimister ha dock godtagit Tylors animism
ss. nästa stadium och sett i denna den eg.
gudstrons uppkomst, enär man hävdat, att först
genom kombinering av andetron med
manaföreställningen verkliga gudagestalter uppstått.
Likaledes har i allm. utvecklingslinjen poly-
demonism-polyteism-monoteism stått orubbad.
Mera betydelsefull var den andra kritiken,
som utgick från förfäktarna av urmonoteismen.
Den förste av dessa var den engelske
antropologen Andrew Lang, som till en början var en
hänförd försvarare av Tylors animism men
sedan fann, att denna icke var
överensstämmande med verkliga fakta. Han stödde sig
framförallt på Howitts påvisande av, att det
hos de lågt stående australiska infödingarna,
som ännu icke nått någon utvecklad
själsföre-ställning, finnes en tro på ett högsta väsen, en
allfader, som skapat himmel och jord och som
icke nås av död och förgängelse. Liknande
föreställningar anträffades av K. Langloh
Parker samt av C. Strehlow och M. von Leonhardi
hos andra australiska stammar samt av E. H.
Man hos andamaneserpygméerna. Lang
påvisade på grundval av dessa arbeten, att hos de
primitiva folken finnas föreställningar om en gud,
som icke betraktades ss. en ande och därför
icke kan ha uppstått ur själatron. Därmed
var rent principiellt grundvalen raserad för
Tylors animism och även för preanimisternas
teori, att gudsföreställningarna uppkommit
genom kombinering av maktföreställningen med
själsföreställningen. Langs uppfattning
upptogs och fullföljdes med stor lärdom av den
katolske antropologen pater W. Schmidt (”Der
Ursprung der Gottesidee”, 3 bd, 1912—31), som
påvisat, att föreställningar om ett högsta väsen,
som icke har med själsföreställningarna att
göra och ej heller på något sätt kan betraktas
ss. lån från högre stående religioner, finnas
hos andra bland de lägst stående folken på
vår jord, framförallt bland Amerikas
urbefolkning.
Från evolutionistisk sida har man försökt
att avvisa denna kritik genom att framhäva,
att det här icke är fråga om några verkliga
gudsföreställningar utan snarare en tro på
urfäder, ”frambringare”, som levat före de andra
människorna, skapat allt, som finns, och
grundat de hos så gott som alla primitiva folk
förekommande mysterierna med deras riter.
Sålunda förklarar Söderblom i ”Gudstrons
uppkomst” (1914), att ”vi här icke ha att göra
med en gud el. med gudar i eg. bemärkelse”,
emedan dessa "urfäder” sakna kult. Detta är
emellertid felaktigt. De få inga offer el. dyl.
av stammens samtliga medl., enär deras
existens i allm. endast är känd av de i
mysterierna invigda, men här giver man dem
verklig kult, sådan som den på dessa primitiva
stadier är utformad. Sålunda berättar Howitt
om kurnaifolket i Australien, att dessa under
mysteriefesten göra en bild av det högsta
väsendet och utföra kring denna kultiska dan-
— 1115 —
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
