Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudsdom, ordalier - Gudsfred, gudsfrid - Gudsförnekelse - Guds lamm - Guds moder - Guds nåde, Med - Gudspenning - Guds rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDSFRED
vard; bårprovet (se d.o.); 1 o 11 n i n g.
— Alla g. stodo i Europa under
prästerskapets ledning. De utfördes också i regel under
särsk. ceremonier, ofta i kyrkan. Friborna
män friade sig från skuldanklagelsen genom ed
och edgärdsmän, kvinnor och trälar däremot
med g., om deras målsmän ej ville gå eden för
dem. över huvud gällde g. som elt bevismedel
i nödfall, då annan bevisning brast el. för att
vederlägga av motparten gången ed. Med
tiden ställde sig det högre prästerskapet
avvisande mot g., och Lateransynoden 1215
förbjöd prästerna medverka vid kittelprov och
järnbörd. Blott småningom försvann dock g.
genom upplysta furstars medverkan, i de flesta
länder ersatt av tortyr (se d.o.). På
häxprocessernas (se d.o.) tid kommo g. delvis åter i
bruk. Längst höll sig bårprovet, och fullst.
försvann g. ur brottmålsprocesserna först i
mitten av 1700-talet. — Litt: F. Dahn,
”Studien zur Geschichte der germanischen
Gottes-urtheile” (1857); A. Kägi, ”Alter und Herkunft
des germanischen Gottesurtheils” (1887); F.
Patetta, ”Le ordalie” (1890); H. af Trolle, ”Om
ordalierna hos de germanska folken” (1915).
E.K.
G. genom gift, beröring av glödande järn,
heta stenar, kokande vatten o.a. förekommer
mångenstädes bland naturfolken. Särsk. äro
giftordalier vanliga i Afrika och delar av s.
Asien. G.B-r.
Gudsfred, g u d s f r i d, en under gudomens
beskydd ställd frid (se d.o. och
Fridlys-ning). Redan de hedniska germanerna
an-sågo åt gudarna vigda tempel och lundar för
fredade platser. I allm. menar man dock med
g. den s.k. pax Dei el. tre’uga Dei, ett av
katolska kyrkan (ss. Guds representant) under
medeltiden påbjudet vapenstillestånd, förbud
mot fejdande på vissa dagar el. kyrkliga
högtider, särsk. till skydd för vissa personer el.
saker. G. förkunnades först av en sydfransk
synod 1040, och påbudet förnyades av
Late-ransynoderna 1123, 1139, 1179 ss. allmän
kyrkolag samt upptogs i ”Corpus juris canonici”.
G. omfattade tiden från torsdag afton till
måndag morgon, samt fastan, tiden från påsk till
trefaldighetssöndag, advent till epifania. Brott
mot g. medförde efter 3 varningar kyrklig
ex-kommunisering, böter, samt slutl., efter 3
förgäves ågångna domar, förmögenhetens förlust.
Med den världsliga maktens övertagande av
samhällsskyddet förlorade g. i betydelse. —
Litt.: A. Kluckhohn, ”Geschichte des
Gottes-friedens” (1857); L. Huberti, ”Gottesfrieden
und Landfrieden”, 1 (1892). E.K.
Gudsförnekelse, se Ateism.
Guds lamm, se Agnus Dei
Guds moder, se Maria, Jesu moder.
Guds nåde, Med, se Dei gratia.
Gudspenning (lat. dena’rius Dei), en under
medeltiden vid vissa avtal utgående
tilläggsavgift el. fästepenning, vilken användes till
välgörande ändamål el. tillföll fromma stiftelser.
Jfr L i d k ö p. G. förekom i Sverige enl. 1720
års mäklarförordning ända till 1853. E.K.
Guds rike el. ”Himmelriket” är ett viktigt
bibliskt begrepp redan genom sin förekomst
i Fader vår, i den 2:a bönen: ”Tillkomme Ditt
rike!” Även i modern evang.-forskning står
G.r. i förgrunden ss. tema för Jesu predikan
enl. de 3 äldsta evang.; Jesu förkunnelse
sammanfattas i: ”Guds rike har kommit nära;
gören bot och tron evangelium!”, därmed
upptagande ett av judendomens religiösa
uttryck: malkutä di schemajjä (aram.; hebr.:
malkut schamajim), ”Himmelens (det är Guds)
kungavälde”, i vilket den sammanfattade sitt
religiösa ideal och sitt frälsningshopp. —
Uttrycket G.r. — el. bättre: ”Guds herravälde”,
emedan det åsyftas ett tillstånd, ej ett
maktområde — härrör från den gamla israelitiska
religionen, där Jahve betraktades ss. Israels
konung (mäläk) och landet ss. hans domän.
Men Jahve, Israels konung, var även
himmelens och jordens skapare och herre; endast
hans eget folk erkände hans herravälde, f.ö.
hotades detta av väldiga motståndare: de
mytiska kaosvidundren och de med dessa
förbundna hedniska världsmakterna (Egypten,
Assyrien, Babylonien). Sannolikt är, att Israel
i kungatiden firade varje nyårsfest ss. en
Jah-ves tronbestigningsfest, då Gud genom
kult-dramat skapade världen på nytt och
triumferande över sina fiender satte sig på sin
tron under det dånande kultropet: ”Jahve har
blivit konung!” — Redan från början hade
alltså G.r.-tanken en dubbel aspekt: Jahves
herravälde i Israel och hans världsherradöme,
det senare förutsättningen för det förra.
Genom exilen antog G.r.-tanken karaktären av ett
framtidshopp, en underbar frälsning ur
världsrikenas våld och en sagolik lyckotid för Israel.
G.r. blev ett ”eskatologiskt” begrepp (se E
s-k a t o 1 o g i) och förknippades med hoppet om
en frälsare (se Mes sias), som kommer i
makthärlighet med rättfärdighet och frid.
Under den persiska tiden tillkommo drag från
iransk religiös spekulation: allmän världsdom
och världsförnyelse. Även Mes.»iasgestalten
ombildas (se Apokalyptik och
Människosonen). De judiska laglärarna på Jesu
tid talade om G.r. i dubbel bemärkelse: dels
ss. de frommas underkastelse under Guds lag
(att hålla lagen kallades att ”ta på sig
Him
— 1131 —
— 1132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
