Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guericke, Otto von - Guéridon - Guérin, Jean - Guérin, Pierre - Guérin, Georges Maurice de - Guérin, Charles - Guernier, Charles - Guernsey - Guéroult, Adolphe - Guerra, J. Sanchez - Guerra Junqueiro, Abilio - Guerrazzi, Francesco Domenico
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUÉRIDON
skinen, bestående av en svavelkula, gjuten på
en axel av järn; han upptäckte, att elektriskt
laddade kroppar under vissa omständigheter
kunde repellera varandra, att elektriciteten
kunde transporteras genom en linnetråd, och
slutl. att den kunde framkalla ljusutveckling.
Sina viktigaste experiment sammanfattade han
1663 i ”Experimenta nova, ut vocantur,
mag-deburgica de vacuo spatio” (tr. 1672, i tysk
övers. 1894). Av historisk betydelse är hans
skildring: ”Geschichte der Belagerung,
Erobe-rung und Zerstörung Magdeburgs’ ’(1631; ny
ed. 1860). — Litt.: A. Slaby, ”0. v. G.” (1907);
E. Hoppe, ”0. v. G.” (1927); J. Tandberg, ”Die
Triewaldsche Sammlung am Physikalischen
Inst. der Universität zu Lund und die
Original-Luftpumpe G:s” (1920), vari visas, att en av de
tidigast konstruerade luftpumparna, som
användes vid G:s egna försök, sedan 1732
befinner sig på Fys. inst. i Lund. A.B.L.
Guéridon [geridå’], se G e r i d o n.
Guérin [gerå’], Jean Urbain, fransk
minia-tyrist (1760—1836), sin tids förnämste
por-trättör i det lilla formatet vid sidan av Augustin
och Isabey, målade bl.a. Ludvig XVI och Marie
Antoinette. Av den franska arméns mest
berömda generaler tecknade han en följd av porträtt
(Bonaparte, Bernadotte m.fl.); på salongen 1798
utställde han sin berömda miniatyr av Kleber
(Louvren; flera repliker finnas). K.E.S.
Guérin [gerå’], Pierre Narcisse, fransk
målare och litograf (1774—1833). På salongen
1799 gjorde hans ”Marcus Sextus’ hemkomst”
(Louvren) succé på gr. av den politiska
hänsyftningen. G:s målningar följa de
klassicistiska lärorna i den mjukare regnaultska
formen; i några fall (t.ex. ”Aurora”, 1810,
Louvren) visa de svagt romantiska drag. K.E.S.
Guérin [gerå’], Georges Maurice de,
fransk förf. (1810—39), debuterade i olika
tidskr. under sign. ”M” och blev först efter
sin död känd, då George Sand 1840 i ”Revue
des deux mondes” offentliggjorde hans stora
prosadikt ”Le centaur”, som väckte uppseende
för sitt egenartade sätt att lyfta
naturbesjäl-ningen upp i ett melankoliskt förtonande
oänd-lighetsperspektiv. Utom en senare upptäckt
prosadikt, ”La bacchante”, utgöres G:s övriga
vittra kvarlåtenskap huvudsaki. av brev och
dagböcker. Hans ”Oeuvres” utgåvos i 2 bd
1930 av H. Clouard. Lff.
Guérin [gerå’], Charles, fransk förf.
(1873—1907), framträdde 1893 som texttrogen
symbolist men gled omkr. sekelskiftet (med
”L’Eros funèbre”, 1900) över mot
parnassis-mens idealform och ingöt i denna sin melankoli
och sitt alltmera religiöst betonade
livsinnehåll. Hans lyrik räknas alltjämt som en stark
tillgång i modern fransk poesi. — Litt.: T.
Klingsor, ”Ch. G.” (1925). Lff.
Guernier [gärnje’], Charles, fransk
politiker (f. 1870), jur. prof, i Rennes, 1906
deputerad (”radikala vänstern”), minister för post,
telefon och telegraf i ministären Laval 1931,
för offentliga arbeten, kommunikationer och
handelsflotta i Tardieus 3:e ministär febr.
1932. G.Liv.
Guernsey [gö’nzi], fra. Guernesey, den näst
största av Normandiska öarna i Engelska
kanalen, 68 km. s.v. om Cherbourg; 65 kvkm.;
38,283 inv. (1921). Huvudort S:t Pierre (S:t
Peter Port). Tillhör England. O.P.
Guéroult [gero’], A d o 1 p h e, fransk
politiker och publicist (1810—72), anslöt sig 1830
till Saint-Simons lära, övertog 1857 ledningen
av ”La Presse”, grundade 1859 ”L’Opinion
na-tionale” och förde en moderat opposition mot
regeringen. Deputerad 1863, stödde han 1870
Olliviers politik och anslöt sig sedan till
republiken. G.Liv.
Guerra [gä’-], J. S a n c h e z, spansk
politiker, se Sanchez Guerra.
Guerra Junqueiro [gä’ra zorjkal’ro],
Abi-1 i o, portugisisk politiker, tidningsman och
skald (1850—1923). Efter lovande
förstlings-dikter väckte G. stort uppseende med ”Morte
de D. Joäo” (1874), en realistisk, ofta cynisk
satir på sociala förhållanden. Samma ton
behölls i ”Velhices do Padre eterno” (”Den evige
faderns ålderssvaghet”, 1884) och var avsedd
även för ”Morte de Jehovah”, vilken dock
aldrig utkom, enär G. på äldre dagar ångrade sina
våldsamma anfall mot religionen och det
bestående. Bland G:s övriga dikter märkas de av
spänningen med England framkallade
fosterländska ”Finis patriæ” (1890) och ”Patria” (i
dramatisk form, 1891) m.fl. Portugiserna anse
G. ss. en av sina största skalder. J.V.
Guerrazzi [gpera’tsi], Francesco
Domen i c o, italiensk förf. (1804—73). Under
ungdomsåren en av Mazzinis ivrigaste
vapen-dragare och för sin frihetssträvan flera gånger
fängslad, skrev G. som fånge i Portoferraio sii
mest berömda roman, ”L’Assedio di Firenze’
(1834). Diktator i Florens efter storhertigens
flykt, häktades han på nytt efter reaktionens
seger och förvisades till Korsika. Återkommen
verkade han som deputerad i Turin 1862—70.
Sitt hat till kyrkan ger G. utlopp åt i
romanerna ”Isabella Orsini” (1845), ”Beatrice
Cen-ci” (1854). Hans ”Opere” utkommo i 15 bd,
1868, ”Lettere”, utg. av Carducci, 1880—82, och
av F. Martini, 1891, ”Lettere famigliari” 1924.
— Litt.: Biografi av A. Vismara (1880), R.
Guastalla (1903). G.Bgh.
— 1139 —
— 1140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
