Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gujar - Gujarat - Gujarati - Gujranvala - Gula, Gaula - Gula - Gula brigaden - Gula böcker - Gula fackföreningar - Gula faran - Gula febern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULA FEBERN
jarat och Rajputana boende g. tillhöra
hinduismen, de övriga äro muhammedaner. C.F.
Gujarat [eng. uttal göjarä’t], landskap i n.v.
Brittiska Indien, omfattande den n. divisionen
av presidentskapet Bombay, staten Baroda,
flera mindre stater samt ön Cutch och halvön
Kathiawar; c:a 75,000 kvkm.; 5 mill. inv. G.
består av den alluviala, ytterst fruktbara
slätten n. om Narboda och ö. om Rann of Cutch.
Klimatet är i n. delen hett och torrt, i s.
mildras det av s.v.-monsunen. G. producerar en
mängd gagnväxter, ss. ris, vete, korn, hirs,
sockerrör. Berömd är G:s bomull. Kokos- och
dadelpalmer planteras vid kusten.
Befolkningen utgöres huvudsaki. av hinduer. H.Bm.
Gujarati [göjarä’ti], nyindiskt språk, som
talas i Gujarat, Kathiawar och Baroda av c:a
12 mill. individer. G. visar utpräglad
släktskap med hindi (se d.o.); i sin äldre form kan
det endast betraktas som en dial. av detta
språk. G. är dialektiskt föga differentierat,
vartill bidragit dess rika skriftspråksmässiga
användning. Ss. bildat talspråk spelar g. en
betydande roll i v. Främre Indien; spec. är det
parsernas (se d.o.) språk. — Den äldre
g.-litteraturen är rikhaltig men hittills så gott som
obeaktad. G:s nuv. litterära användning är
betydande; bland förf, på g. märkes framförallt
Gandhi (se denne). — Litt.: ”Linguistic survey
of India” (1909); G. P. Taylor, ”The studenfs
G. grammar” (2 ed. 1908). C.F.
Gujranvala, stad i prov. Punjab, Brittiska
Indien, vid järnvägen Lahore—Peshawar;
37,887 inv. (1921). Sädeshandel och
metallva-rufabriker. H.Bm.
Gula, Gaula, se G a u I d a 1 en.
Gula, babylonisk moder- och
fruktbarhets-gudinna, vars kult framträder fr.o.m.
Hammu-rabis tid. G. tänktes förläna sitt liv åt sina
trogna, och hennes vanligaste epitet voro ”den
stora härskarinnan, som oskadat uppehåller
mitt liv”, och ”gudinnan, som skonar och
skyddar mitt liv”. Ss. livsgudinna blev hon
läkar-konstens spec. skyddsgudinna och fick ss.
sådan tillnamnet ”den stora läkaren”. Hennes
gestalt sammansmälte med andra babyloniska
modergudinnors, särsk. Baus, och är icke alltid
lätt att särskilja från dessa. — Litt.: E. Briem,
”Studier över moder- och
fruktbarhetsgudin-norna” (1918). Efr.B.
Gula brigaden, se Gula regementet.
Gula böcker, efter färgen på omslaget
benämnda officiella publikationer i Frankrike
och Kina. Jfr Blå böcker. N.H-g.
Gula fackföreningar, urspr. namn på
arbetarsammanslutningar, som uppstodo framförallt
i Frankrike på 1890-talet, ofta av kristlig
karaktär. G.f. sysslade med sparkasseverksam-
het o.d. men ville ej engagera sig i
arbetskon-flikter. 1904 sammanslöto sig g.f. i Frankrike
till Fédération nationale des jaunes. Namnet
uppstod därigenom att de valde gult till sin
färg, liksom de klasskampbetonade
fackföreningarna valt rött. Numera ha g.f. förlorat
all betydelse, men namnet kvarlever, i det att
strejkbrytare och osolidariska arbetare ofta
kallas ”gulingar”. T.E-r.
Gula faran, den gula rasens hotande
övervälde. Med Japans inträde i stormakternas
krets väcktes farhågan, att även ett pånyttfött
Kina skulle konsolidera sig som militärstat
och ev. tillsammans med Japan med sitt
enorma folkmaterial krossa den vita rasens
övervälde icke blott i Asien utan även i
Västerlandet. Denna tankegång kom till uttryck i
Vilhelm H:s tal vid tiden för boxarupproret och
i hans utkast till H. Knackfuss’ tavla ”Völker
Europas, wahrt eure heiligsten Güter”! samt
lämnade motiv till Vladimir Solovjovs bok” Tre
samtal” (sv. övers. 1911). — En aktuellare
synpunkt på g. är den, att de till U.S.A. och de
engelska kolonierna utvandrade ostasiaterna
genom lägre lönepretentioner sänka de vita
arbetarnas lönenivå. P.Dhl.
Gula febern är en infektionssjukdom, som
är inhemsk huvudsaki. i Mellan- och
Sydamerika samt i Västafrika. Man antager, att
sjukdomen genom slavhandeln förts från Afrika till
Västindien. De första säkra upplysningarna
om g.f. stamma från 1600-talet, då den härjade
på Antillerna. Asien, Ost- och Sydafrika samt
Australien ha hittills varit förskonade från g.f.
Till Europa kom den första gången på
1700-talet från Amerika och orsakade flera
epidemier i Spaniens, Portugals och Italiens
hamnstäder. I Tyskland, England och Frankrike
har sjukdomen införts flera gånger men icke
givit upphov till epidemier. G.f. är en
utpräglad tropiksjukdom, som ibland införts till
subtropiska länder utan att kunna fatta fast rot
där. Sjukdomens kliniska symtom börja, efter
en inkubationstid på 4—6 dagar, i allm. med en
frossbrytning och hög feber. Pulsen blir
hastig, den sjuke är matt och orolig, har värk i
huvud och korsrygg. Efter 3—4 dagar faller
temp., och en subjektiv och objektiv
förbättring inträder. I ett visst antal fall följer
härmed också ett varaktigt tillfrisknande. I andra
fall kommer emellertid nu ett nytt och
allvarligare skede av sjukdomen; temp. stiger ånyo,
patienten får gulsot, vilket givit sjukdomen dess
namn, och kräker upp kaffesumpliknande.
svarta massor, som antyda magblödning. Även
tarmblödning och blödningar från andra
slemhinnor kunna uppträda. I genomsnitt 35 °/o
av de sjuka avlida i detta stadium, svåra epi-
— 1157 —
— 1158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
