Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldberg, Ove Höegh- - Guldberg, 1. Cato - Guldberg, 2. Gustav - Guldberg, 3. Alf - Guldberg-Waages lag - Guldborg-Sund - Guldbrakteater - Guldbraxen - Guldbrons - Guldbröllop - Guldcyanid, Guldcyanvätesyra - Gulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDBERG
men icke överlägsen duglighet; hans förmåga
och kunskaper kunde långtifrån mäta sig med
hans viljestyrka och karaktärsrenhet. Farligast
blev hans brist på storpolitisk blick, då han
1780 fällde sin förnämste motståndare A. P.
Bernstorff och ledde Danmark in i en avgjort
engelskfientlig och ryskvänlig väpnad
neutralitet. Däremot har G. förtjänsten av att 1776 emot
Bernstorff ha genomfört förordningen om
in-digenatsrätt, varigenom statens ämbeten
förbe-höllos monarkiens egna inbyggare. Det är
också G:s förtjänst, att danska språket infördes
som skolämne och som kommandospråk vid
armén. I övrigt var G:s strängt rojalistiska
styrelse övervägande konservativ, och ehuru
aldrig censur infördes, utövade regeringen ett
starkt tryck på det offentliga livet. I
lant-bruksfrågan betecknar hoveriförordningen 1773
en formlig reaktion, Fællesskabets upphävande
1781 däremot ett framsteg. I den ekonomiska
politiken spårades en benägenhet att avveckla
de talrika dyrbara statsföretagen. Efter sitt fall
visade sig G. fullt lojal mot den nya regeringen;
för hans plikttrogna karaktär var staten och
fäderneslandet allt. Fl.D.
Guldberg. 1) C a t o Maximilian G., norsk
matematiker och naturvetenskapsman (1836—
1902), prof, i
tillämpad matematik i
Kristiania 1869. G.
utgav 1867 jämte P.
Waage Ӄtudes sur
les affinités
chimi-ques”, där för första
gånben de kemiska
krafternas mekanik
behandlades
matematiskt och den s.k.
massverkningslagen
(G.-Waages lag)
uppställdes, vilken är
grundvalen för vår uppfattning av kemiska
reaktioner. 1863—73 var G. huvudred, för
”Poly-teknisk tidskr.” Lj.
2) Gustav Adolf G., den föregåendes bror,
anatom och antropolog (1854—1908),
konservator i zootomi 1879, prof, i anatomi i Kristiania
1887, sekreterare i norska vetenskapsakad. 1903,
studerade under talrika resor valarna och
påvisade hos dem bl.a. rudimentära bakre
extremiteter. G. anlade stora antropologiska
samlingar, företog utgrävningar från vikingatiden
och bearbetade förtjänstfullt de vid dessa funna
kranierna. O.C-n.
3) A 1 f Victor Emanuel G., norsk matematiker
(f. 1866), 1903 lärare i matematik och mekanik
vid krigsskolan, 1913 prof, i matematik vid univ.
i Kristiania. G. har huvudsaki. undersökt
diffe
rensekvationer, i vilkas teori han även utg. en
lärobok, ”Theorie der linearen
Differenzen-gleichungen” (1911; jämte G. Wallenberg). H.D.
Guldberg-Waages lag, kem., se
Massverkningslagen.
Guldborg-Sund skiljer Falster från Lolland.
Många smågrund finnas, och sundet är
besvärligt att befara utan lots. Vid Nyköbing finnas
två broar över G. O.P.
Guldbraktea’ter benämnas de
guldhängsmyc-ken, som, ensidigt präglade efter romerska
mynt ss. förebilder, brukades bland
germanerna under d.y. romerska epoken och
folkvand-ringstiden. Vanligast äro fynd av g. i Norden,
men de förekomma jämväl på kontinenten —
dels i samma typer, dels i andra än de
nordiska. Dessa indelas i fyra kategorier,
benämnda A-, B-, C- och D-brakteater, vartill sälla sig
ett antal senare, på Gotland förekommande g.
De äldsta g. av typ A och B äro efterbildningar
av romerska mynt från den konstantinska
tiden; de torde alltså härröra från 300-talet. G.
voro ännu i bruk under 400-talet; åtskilliga
förlägga, knappast med rätta, g. först till detta
och följ, sekel. — Litt.: B. Salin i ”Antikvarisk
tidskr.”, 14, 1895; S. Bolin i ”Scandia”, 1, 1928. B.
Guldbraxen, Chryso’phrys aura’ta, en art
bland havsrudorna, 30—50 cm. lång, biåsvart
med grönaktig anstrykning och flera smala
guldgula längdstrimmor. G. är mycket vanlig
i Medelhavet men förekommer även i Atlanten.
G. o.a. havsrudsfiskar voro uppskattade av de
gamla romarna, som höllo dem levande i
bassänger (vivarier). N.B-n.
Guldbrons, se Brons och Förgyllning.
Guldbröllop, fest, som firas av äkta makar
på 50 :e årsdagen av deras bröllop.
GuldcyanFd, Guldcya’nvätesyra, se Guld.
Gulden, mynt. 1) ITyskland var g. urspr.
namn på de äldsta guldmynten floriner el.
Gold-gulden men fiån slutet av 1400-talet jämte
Gul-dengroschen, Guldiner och Taler använt som
benämning på motsvarigheten i silver, silver-g.
Efter mitten av 1500-talet brukades g. som
namn på ett genom riksmyntordningen av 1559
infört mynt (fii vikt 22,#i gr.) av något lägre
värde än talern. Denna g., även kallad
riks-guldiner, vann utbredning huvudsaki. i s.v.
Tyskland och gällde 60 kreuzer. Den genom
fördragen i Zinna 1667 och Leipzig 1690
skapade 2/s talern erhöll även namnet g. och
präglades i n. Tyskland. Enl. ett fördrag av
1753, tillämpat i Österrike och stora delar av
Tyskland, räknades g. som 2/s av kuranttalern
och hade en finvikt av 11,69 gr. Efter fördraget
i Wien 1857 präglades g. med en finvikt av ll,i
gr. till 1871 i Tyskland och till 1892 i
Österrike. — 2) I Da n z i g sedan 1923 = 100 pfen-
— 1167 —
— 1168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
