Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldkusten - Guldkvarts - Guldlax - Guldlaxsläktet - Guldmakeri - Guldmakrill - Guldmullvadar - Guldmus - Guldmyntfot - Guldoxid - Guldparitet - Guldpokalen - Guldprov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDKVARTS
händerna på de infödda. Redan 1911 utfördes
c:a 40 mill. kg., 1921 135 mill. kg., 1929 238
mill kg. Kakaoexportens värde uppgick 1930
till 172,6 mill. kr. (mkr.). övriga
utförselvaror voro manganmalm (15,i mkr.),
diamanter (12,i mkr.), kolanötter (2,5 mkr.), mahogny
(1,8 mkr.) och palmkärnor (1,3 mkr.). J.F.
Redan 1482 hade portugiserna anlagt ett
fäste på G., där sedermera stationer
upprättades av engelsmän, holländare,
brandenburgare, danskar och svenskar (se Afrikanska
kompaniet). Engelsmännen blevo
småningom landets herrar; 1874 blev G.
kronkoloni. — Den verkställande makten utövas av
en guvernör med ett exekutivråd vid sin sida,
den lagstiftande av en församling, bestående
dels av utnämnda medl., dels av
representanter för hövdingarna. Det engelska mandatet
i v. Togo administreras också från G. De
infödda ha genom den av byhövdingarna valde
överhövdingen ett visst mått av självstyrelse
P.Dhl.
Guldkvarts, geol., guldförande kvartsgångar,
där guld förefinnes insprängt i för ögat ofta
synliga korn el. trådar.
Guldlax. 1) Lamprus gutta’tus, se
Glansfisk. — 2) Agenti’na silus, se G u 1 d 1
axsläktet.
Guldlaxsläktet, Agenti’na, av fam.
Salmo’ni-dce. Långsträckt kropp med stora ögon och
mycket stora fjäll. 2 arter, A. silus, guldlaxen,
och A. sphyræ’na, silverfisken, bägge i
Nordatlanten på djupt vatten. Äggen äro
batypela-giska. Bägge arterna fångas numera
regelbundet av bohuslänska trålare i Skagerack, införas
till Göteborg och gå i handeln under namnet
s t r ö m s i 11. N.R-n.
Guldmakeri, se A 1 k e m i.
Guldmakrill, Coryphæ’na hippu’rus. Kroppen
är lång, sammantryckt från sidorna, ryggfenan
sträcker sig längs nästan hela ryggen, färgen
är praktfull, skiftande i glänsande blått och
purpur. G., som är pelagisk till levnadssättet,
hör hemma i de varmare vattnen och kan nå
en längd av 1 m. N.R-n.
Guldmullvadar, Chrysochlo’ ridæ, en fam. av
insektätarnas ordn., som fått sitt namn av
hithörande formers grävande, underjordiska
levnadssätt och fällens guldglänsande färg.
Kroppen är cylindrisk, svans saknas, och den
spetsiga nosen är försedd med ett naket,
broskigt parti, som är till nytta vid grävningen.
Ytteröron saknas, och de starkt tillbakabildade
ögonen äro täckta av hårig hud. De smala
framfötterna ha vanl. blott 3 tår, av vilka den
ena (3:e) är försedd med en stor, i spetsen
kluven klo. G. förekomma i Sydafrika från
Kap till Kongo, leva företrädesvis i torra,
san
diga trakter och gräva sina gångar nära
markytan. Födan utgöres av insekter och larver.
Fam. omfattar 2 släkten med 7 arter. Mest
känd är den kapska g., Chrysochlo’ris du’rea,
som allmänt förekommer i trädgårdar i
Kap-landet. H.B-n
Guldmus, borstmaskart, se Aphrodite.
Guldmyntfot. Ett lands penningväsen säges
vara. baserat på g., när myntenheten är
lagligen reglerad till en viss viktenhet guld; i
Sverige motsvarar t.ex. 1 kr. V2480 kg. guld.
Guldet måste vidare vara fritt utmyntbart och
sedlarna inlösbara i guld. Jfr
Penningväsen. T.E-r.
Guldoxi’d, se Guld.
Guldparite’t innebär, att värdet av en
penningenhet, t.ex. den sv. kronan, är lika stort
som värdet av den guldmängd, som den vid
guldmyntfot skall motsvara. Jfr
Guldmyntfot och Penningväsen. T.E-r.
Guldpokalen, segeltrofé, uppställd 1919 av
Nyländska jaktklubben, Finland, ss.
vandrings-pokal inom 40 kvm. skärgårdskryssarklassen.
G. överflyttades 1922 till internationella
6-m.-klassen (se Internationella m ä
t-ningsregeln), har därefter vunnits: 1922
av Norge med ”Irene V”, 1923 av Norge med
”Elisabeth IV”, 1924 av Sverige med ”Konkret”,
1925 av Norge med ”Elisabeth VI”, 1926 av
U.S.A. med ”Lanai”, 1927 av Sverige med
”May be”, 1928 av Norge med ”Figaro V”, 1929
av Sverige med ”Ingegerd”, 1930 av Sverige med
”lan”, 1931 av Norge med ”Abu”. övriga
länder, som en el. flera gånger deltagit i
tävlingarna, äro: Finland, Danmark, Tyskland,
Holland, England, Frankrike, Spanien och Italien.
T.Hrn.
Guldprov, metallurg., kem. För att
ungefärligen bestämma guldhalten av en legering har
man begagnat probersten (se d.o.),
kisel-skiffer, lydit, och probernålar av känd
guldhalt. Man drar på proberstenen streck
med det renskrapade föremålet, som skall
undersökas, och sedan med probernålar.
Strecken jämföras med varandra och behandlas
vidare med utspätt kungsvatten, varvid man
sluter sig till den ungefärliga guldhalten efter
streckens försvinnande. — Noggrannare
bestämmes guldhalten genom kapellering el.
avdrivning (se d.o.), som användes för malmer.
Ett avvägt prov smältes med bly i en degel,
och blyklumpen, som innehåller allt, som
provet innehållit av såväl guld som silver,
avdrives sedan vid fullt lufttillträde, först i en skål
av lergods, som upptager större delen av
oxiderna, sedan i en liten skål av benaska,
där guld och silver stanna kvar som en liten
metallkula, som sedan analyseras. K.A.G.
— 1175 —
— 1176 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
