Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldsmedskonst - Guldspärr - Guldsteklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDSPÄRR
rade växt- och djurmotiv. Renässansens g.
föddes i Italien, men den spred sig hastigt till
övriga kulturländer. I Tyskland vann den sin
kanske rikaste utveckling, betonad av Dürers och
Holbein d.y:s verksamhet som mönstertecknare.
Dessutom framträdde en rad konstnärer, vilka
utgåvo säkert och fast komponerade mönster
för olika hantverkare, men kanske främst för
guldsmeder. Till dessa hörde H. Aldegrever,
P. Flötner, V. Solis m.fl. Den mest framstående
av guldsmederna var W. Jamnitzer, verksam i
Nürnberg. Till denna stad och Augsburg voro
de skickligaste hantverkarna knutna under
denna och följ, perioder. Under barocken fortsatte
utvecklingen i Tyskland livligt med den
skillnaden, att formerna blevo grövre och tyngre
samt ornamentiken alltmera vegetabil och
svällande. Det var tiden för de drivna cylindriska
stånkorna med tre kulfötter, stort handtag och
lock. I Frankrike följde man i periodens
början strängare klassiska former, men blev senare
svulstig i såväl uppbyggnad som dekorativ
utsmyckning. Rokokoperiodens guldsmide, som i
allm. stod tekniskt mycket högt, karakteriseras
av sin all konstruktion upphävande
formgivning och en översållande rik dekor av driven
ornamentik med musslor, blomslingor och
ran-kor. Under Ludvig XVI-tiden återgick man till
de klassiska raka formerna. Ytorna blevo släta
med en enkel medaljong el. dyl. som enda
dekorativt element. Empiren gick längre i
antik-efterbildning genom att upptaga även den
klassiska ornamentiken i större utsträckning.
Under 1800-talets mitt och senare del avlöste
moderiktningarna hastigt varandra (gotik, rokoko,
Ludvig XVI-stil, renässans, jugend). Det är en
stilefterbildningens tid, vilken genom att
sammanfalla med upphävandet av skråordningarna
medför ett hastigt sjunkande av såväl den
konstnärliga som den tekniska nivån. De
konstindustriella rörelserna under 1900-talet ha
emellertid på g:s som på andra områden medfört
en förnyelse, som mynnat ut i ett arbete på
konstens och teknikens samverkan.
Av de många rika gravfynden att döma, stod
g. i Norden synnerligen högt under
förhistorisk tid. Medeltidens kyrkliga konst, som, om
än icke i alla sina här befintliga alster av sv.
ursprung, dock visar den höga standarden, kan
peka på så framstående nordiska arbeten som
bl.a. antemensalet från Broddetorp, några
relikskrin och kalkar. Under de följ, perioderna
följde den sv. g. troget förebilderna utifrån.
Till en början var det från Tyskland
impulserna kommo, huvudsaki. beroende på den stora
inflyttningen till Sverige av tyska hantverkare.
Mot 1600-talets slut började emellertid ett visst
franskt inflytande göra sig gällande, vilket
un
der det följ. årh. kom att bli dominerande, tack
vare till slottsbygget i Stockholm införskrivna
konstnärer och mönster. Man kan säga, att
under rokokon och den gustavianska tiden följde
det sv. konsthantverket helt de franska
förebilderna, men det skedde icke slaviskt. Det
utbildade sig en viss nationellt präglad stil, som
skiljer sig från andra länders tillverkningar
genom en måttfull behärskning i användandet av
den dekorativa utstyrseln och en sund
konstruktiv känsla. Dessa egenskaper, förenade
med en teknisk skicklighet, ha åt det sv.
konsthantverket under 1700-talet och början av
1800-talet givit ett betydande anseende.
För att från samhällets sida erhålla en
garanti för metallens äkthet ålades guldsmederna
redan under medeltiden att förse sin tillverkning
med en kontrollstämpel, som dels angav
mästarens bomärke el. initialer, dels den stads vapen,
i vilken han var bosatt. Senare tillkom även en
annan stämpel, som med en bokstav angav
tillverkningsåret. Detta skedde i England redan
1438. I Sverige påbjöds silvrets stämpling 1485,
men det var först 200 år senare, som en allmän
ordning genomfördes i detta avseende, i det att
det ena större guldsmedsämbetet efter det andra
organiserades och anskaffade en
årsbokstavsse-rie efter stiftelseåret: Stockholm 1689, Nyköping
s.å., Malmö 1690, Göteborg 1693 o.s.v. Den
första serien av dessa årsbokstäver betecknas
alltid A-Z. När detta alfabet genomgåtts, bytte
man och fick ett alfabet med skrivstil el.
fraktur. I detta avseende variera emellertid de
olika ämbetena. Fullst. enighet i silverstämplingen
genomfördes först genom en k.f. av 1758, som
påbjöd den ännu gällande
årsbokstavsstämp-lingen med A för 1759, A2 för 1783, A3 för 1807
o.s.v. Lödighetsprovet utfördes av de olika
ämbetenas åldermän, men övertogs 1752 av det
statliga kontrollverket, som förser lödiga
arbeten med en stämpel med riksvapnet, tre kronor.
— Om g. hos naturfolken se
Metallbearbetning. E.F.F.
Guldspärr innebär, att ett lands centralbank
befrias från skyldigheten att växla guld mot
sedlar och att den fria myntningsrätten för
guld borttages. G. har betydelse, när man vill
hindra en pappersvaluta att följa en
värdeförsämring av guldet. Sedlarnas värde kommer
då att ligga över guldparitet. Jfr
Penningväsen. T.E-r.
Guldsteklar. Chrysi’didæ, en stekelfam., vars
arter lätt igenkännas på sina briljanta, i
smaragdgrönt, blått, purpur el. guld skiftande
metallfärger och sin i allm. av endast 3 synliga
segment sammansatta bakkropp; de övriga
lederna i denna äro hos honan ombildade till ett
långt, mjukt och böjligt äggläggningsrör, som
— 1179 —
— 1180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
