Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullspång-Munkfors, Kraft-a.-b. - Gullspångsälven - Gullstrand, 1. Allvar - Gullstrand, 2. Edvin - Gulltrav - Gullviva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULLSPÅNGSÄLVEN
tiekapital 9 mill. Intressenter i bolaget äro
bl.a. Lidköping, Mariestad och Örebro. Lth.
Gullspångsälven, Vänerns näst Klarälven
största tillflöde, upprinner i Äppelbo s:n i s.v.
Dalarne och flyter under namnet Svartälven
genom ö. Värmland och v. Västmanland, varvid
sjöarna Torrvarpen, Halvarsnoren och Möckeln
genomflytas. Mellan sjöarna Möckeln och
Ska-gern benämnes älven Letälven och bildar gräns
mellan Värmland och Närke. Namnet G.
användes vanl. endast om den 7 km. långa
sträckan nedom Skagern, där älven utgör gräns
mellan Värmland och Västergötland. G:s
största tillflöde är Timsälven, som passerar
Filip-stad, genomflyter Daglösen, Ullvättern och
Alk-vättern m.fl. sjöar samt mynnar i Möckeln.
Vattenkraften i G. har sedan gammalt i stor
utsträckning utnyttjats för bergshanteringen,
och numera ha flera stora kraftverk
tillkommit. I ett 60-tal vattenverk inom området äro
c:a 101,000 hkr. installerade (1933). Störst äro
Gullspång (se d.o.; 33,500 hkr.), Åtorp
(Munkfors, färdigt 1933, 12,000 hkr.), Brattforsen,
Skråmforsen, Degerfors och Bofors (i
Timsälven). Outbyggd är Karåsforsen (20 m.).
Me-delvatteneffekten beräknas inkl, biflödena till
82,000 hkr., men regleringar i de många sjöarna
ha möjliggjort en hög utbyggnadsgrad. G:s
flodområde är 5,060 kvkm.; längden från
Svartälvens källa 207 km. Kungsådra finnes nedom
Torrvarpen i Svartälven och Alkvättern i
Timsälven. S.E-s.
Gullstrand. 1) Allvar G., ögonläkare (1862
—1930), med kand. 1884, med. lic. 1888, med.
d:r 1890, docent i
oftalmiatrik vid
Karolinska inst. i
Stockholm 1891, kallades
till prof, i
oftalmiatrik i Uppsala 1894,
innehade 1914—27
personlig prof, i
fysiologisk och
fysikalisk optik vid univ. i
Uppsala. — G. ägde
en framstående
matematisk begåvning,
och detta torde vara
anledningen till att han ss. läkare
specialiserade sig på oftalmologien, där han inom den
fysiologiska optiken fann ett rikt
verksamhetsfält för sina matematiska intressen och
förvärvade ett namn med världsrykte. I sin
doktors-avh. framlade han en utredning om de olika
formerna av astigmatism. Detta arbete följdes
av studier över strålknippets byggnad. Hans
noggranna undersökningar om avbildning och
strålsammanbrytning medförde en till grunden
gående omdaning av avbildningsläran. Även
har han klarlagt dioptrikens lagar och har
förtjänsten att ha infört konvergensbegreppet.
Genom sina undersökningar över ljusbrytningen i
ögat påvisade han den intrakapsulära
ackommo-dationsmekanismen, d.v.s. att linsens ökade
bryt-kraft vid ackommodation ej blott beror på ökad
välvning av dess ytor, utan även på omlagring
av linstrådarna. På basen av sina teoretiska
studier har G. konstruerat värdefulla
instrument för undersökning av ögat. Medelst
spaltlampan har han gjort det möjligt att direkt
iakttaga och mikroskopera det levande ögats
vävnader. Genom det reflexlösa oftalmoskopet
kan man iakttaga de finaste förändringar i
ögonbottnen och har möjlighet att
stereoskopiskt betrakta den. Inom
glasögonindustrien är G:s namn knutet till de s.k. punktuellt
avbildande glasen. G. verkställde en utredning
om färgsinnet, varvid han kom till den
åsikten, att den s.k. gula fläcken i ögat under livet
är färglös. — G. erhöll många vetenskapliga
utmärkelser, främst Nobelpriset i medicin 1911.
Uppsala univ. gjorde honom till fil. hedersd:r
1907 och han var hedersd:r vid univ. i Jena
och Dublin. Mi H.
2) E d v i n G., den föregåendes bror, jurist
(f. 24/ø 1863), jur. kand. 1888, fiskal i Svea
hovrätt 1897, assessor 1898, led. av kommitté
för ändringar i strafflagen 1900, biträde i
Ju-stitiedep. vid utarbetande av åtskilliga
lagförslag, justitieråd från 1908. G. har utg. åtskilliga
uppsatser i straffrätt. E.K.
Gulltrav, Oenothe’ra, växtsläkte av fam.
Ona-gra’cece med ett 100-tal huvudsaki. i
Nordamerika inhemska arter, samtliga örter med
gula, sällan röda, i klase sittande, fyrtaliga
blommor, rörformigt förlängd pip, nedåt
för-tjockad kapsel och frön utan hårpensel. I
trädgårdar odlas ett flertal arter, och på
flodstränder, sandmark m.fl. ställen förekommer
i Sverige förvildad den högvuxna,
storblommiga O. bie’nnis, för sina ätliga rötter stundom
odlad under namnet ”rapontika”. Blommorna
öppna sig i mörker och pollineras genom
natt-och skymningsfjärilar. En annan storblommig
art, O. lamarckia’na, gav på sin tid uppslaget
till den s.k. mutationsteorien (se d.o.). O.Gz.
Gullviva, Pri’mula officinalis (P. veris), i
sydligare delar av Sverige allmänt vildväxande ört,
vars i maj utvecklade blommor i folkfantasien
ansetts likna än kvinnohuvor, än en viss
ålderdomlig typ av nycklar, än vissa andra föremål.
Härpå syfta dess många sv. namn (viva,
majnycklar, oxläggar, gökbyxor o.s.v.). Växten, som
omspunnits med talrika legender, har åtm.
under medeltiden använts i medicinen, men
senare mest uppskattats som prydnadsväxt. Den
— 1191 —
— 1192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
