Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gumlösa - Gumma, gummisvulst, syfilom - Gummerus, 1. Jaakko - Gummerus, 2. Herman - Gummeson, Per - Gummi - Gummi arabicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUMMA
Tove. — Pastorat: Sörby och G., V. Göinge
kontrakt, Lunds stift. J.C.;E.W.
Gumma, gummisvulst, syfilom, är en
liten knutstor till omkr. äpplestor, svulstartad,
spec. kronisk inflammationshärd, tillhörande
det tertiära stadiet vid syfilis (se d.o.). Dessa
g., som ofta äro multipla, tillväxa långsamt
och förstöra den vävnad, i vilken de
framväxa, samtidigt som de själva sönderfalla i
sina centrala delar. De kunna uppkomma så
gott som var som helst i kroppen, vanligast
dock i hud, svalg, hjärna, lever, kärl- och
bensystem. Sönderfalla de utåt, bildas sår och
fistlar, och vid deras utläkning bildas starkt
skrumpnande och deformerande ärr
(samman-snöringar i svalg, sadelnäsa m.m.). Prognosen
är beroende på deras läge i livsviktiga organ
el. ej samt på behandlingen. Om denna se S
y-f i 1 i s. T.H-n.
Gumme’rus. 1) Jaakko G., finländsk
kyr-kohistoriker (f. 1870), efter studieresor
till Skandinavien
och på kontinenten
adjunkt vid
Helsingfors univ., prof, i
kyrkohistoria 1900—20,
biskop i Borgå stift
1920, i Tammerfors
1923, har
representerat Finlands kyrka
vid kyrkliga möten i
Skandinavien och
Estland. Ss.
sekreterare i Finska
kyrko-hist. samfundet 1901
—20 (ordf, från 1920) och ss. led. av
Finska hist. samfundet har G. befordrat
den kyrkohistoriska forskningen. Ss. ordf,
i Sällskapet för evangelisation på
industriorter och i Centralförbundet för Finska
kyrkans församlingsarbete m.fl. föreningar har
G. verksamt deltagit i praktiskt kyrkligt och
religiöst arbete samt representerat finska
kyrkan vid internationella kyrkliga konferenser.
Bland G:s’ skrifter märkas ”Beiträge zur
Geschichte des Buss- und Beichtwesens in der
schwedischen Kirche des Mittelalters” (1900),
”Die homöusianische Partei bis zum Tode des
Konstantins” (1900), ”Vår kyrkas uppgifter i
närvarande tid” (1918), ”Lärobok i
kyrkohistoria” (jämte V. Rosenqvist, 1907, flera uppl.)
m.fl. läroböcker i kyrkohistoria. G. har vidare
utg. ”Synodalstatuter” (1902) samt ”Teol.
tidskr.” 1916 ff. Till G:s’ 60-årsdag utgavs en
festskrift ingående i ”Finska kyrkohist.
samfundets handlingar”, 28 (1930). A.S.
2) Herman Gregorius G., finländsk
filolog och politiker (f. 1877), docent 1911 i
romersk filologi vid Helsingfors’ univ., tog
livligt del i motståndet mot
förrysknings-politiken, bl.a. i tidskr. ”Framtid” (se d.o.).
G. var en av de ledande och sammanhållande
krafterna under världskriget i den s.k.
Stock-holmsdelegationen med uppgift att frigöra
Finland från Ryssland. 1918 blev han Finlands
chargé d’affaires i Kiev, 1919 i Rom, där han
1920—25 var finländsk minister; 1926 åter
docent i Helsingfors. G. har bl.a. utg. ”Aktiva
kampår” (1925) och ”Jägare och aktivister”
(1927). A.N-ck.
Gummeson, Per, målare (1858—1928), fick
sin utbildning vid konstakad. i Köpenhamn och
Stockholm; bosatte sig i slutet av 1880-talet i
Röstånga i Skåne, från vilken provins han
uteslutande hämtat sina motiv. G:s idylliska,
intima landskapsmålningar fingo med åren en
allt tydligare personlig karaktär. Det ofta
breda, summariska målningssättet passade
anmärkningsvärt väl samman med de små format,
med vilka han i regel arbetade. I flertalet
svenska museer finnas hans målningar. G. utgav
(1915) en liten samling ”Dikter”. A.A-g.
Gummi (av lat. gummi, av grek, kommi, eg.
ett egyptiskt ord). 1) G. el. g.-arter kallas vissa
växtprodukter, vilka ant. avsöndras ss. fasta
halvgenomskinliga massor el. som kunna
extraheras ur växtdelar med alkali och sedermera
utfällas med alkohol och saltsyra. Egentliga
g.-arter lösas i vatten till en tjockflytande och
klibbande lösning. Löses däremot ämnet ej fullst. i
vatten utan bildar en svällande, geléartad massa,
talar man om växtslem. G. kan nedbrytas i
enkla sockerarter genom upphettning med
syror, varvid i riklig mängd bildas pentoserna
ara-binos el. xylos, men även hexoser, oftast
galak-tos. Vid denna hydrolys frigöras emellertid ej
endast kolhydrat, utan även ämnen av
syrekaraktär, varför g.-arterna ej äro att betrakta ss
polysackarider på samma sätt som t.ex.
stärkelse. — Många g.-arter använda-s i det
praktiska livet ss. klister (gummi arabicum, se d.o.)
och inom läkemedelsberedningen (under namn
av mucilago, se d.o.). — Ss. ex. på g.-arter
kunna vidare nämnas vedgummiarterna, vilka
förekomma i lövträdens ved och vid hydrolys ge
xylos (dragant, se d.o.), samt jästgummi från
jästcellernas väggar. Wk.
2) Se Kautschuk.
Gummi ara’bicum, arabiskt gummi, utgöres
av det från stam och grenar av Aca’cia
se’ne-gal o.a. akasiaarter framsipprande och i luften
intorkade slemmet. Drogen bildar vita el.
gulvita, spröda, vanl. rundade stycken utan lukt
och med fadd smak. G. insamlas dels i
länderna kring Nilens övre lopp (Kordofan,
Nu-bien), nilgummi, dels i Senegambien (senegal-
— 1199 —
— 1200 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
