Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustav II Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
(mars—maj). Nya svårigheter hopade sig
emellertid i n. Pappenheim visade sig, bl.a. genom
förbindelser med Kristian IV, allt farligare.
Wallenstein, som förmåtts återtaga befälet,
samlade en stark armé och hotade Sachsen,
vars förbundstrohet syntes vacklande, ej minst
på gr. av oroande förhandlingar med
Wallenstein. G.A. skyndade norrut (juni 1632) och
intog, då Wallenstein vände sig mot honom,
ett befäst läger vid Nürnberg i avvaktan på
förstärkningar. Sedan dessa inträffat, förde
G.A. sina trupper till storms mot Wallenstein,
som lagt sig i ett befäst läger gentemot honom,
men misslyckades (Alte Veste 24/s—25/a) och
lämnade Nürnberg (%) efter svåra förluster
genom livsmedelsbrist och sjukdomar. De båda
fältherrarna prövade därpå varandras nerver.
G.A. gick åter söderut, hotande de kejserliga
arvländerna. Det var hans hopp, att
Wallenstein skulle följa honom. Denne åter vände
sig mot Sachsen och tillkallade Pappenheim
från Weser-området. Avsikten att avklippa
G.A:s förbindelselinjer på den farligaste
punkten, vid mellersta Elbe, var klar, och risken
så mycket större, som Sachsen syntes
opålitligt och det allmänna läget i Nedersachsen
alltid var oroande (Danmark). G.A. skyndade
mot n., samlande på vägen en
offensivarmé. Då Wallenstein för att skona sina
trupper lät dem intaga en gles förläggning och
bortsände Pappenheim, gick G.A. till anfall
vid Lützen (6/u). En tät dimma hindrade
honom dock att utnyttja den överlägsenhet, han
ägde på morgonen. Då Wallensteins armé
härigenom fick tid att återsamlas, blev striden
ytterst hård. I ett kritiskt ögonblick ledde G.A.
Smålands ryttare till anfall men stupade i
handgemänget. Striden fullföljdes dock, och
den sv. armén behöll valplatsen. Hotet mot
förbindelserna var avvärjt.
Genom olyckan vid Lützen stäcktes planer
för Sveriges, Tysklands och protestantismens
framtid, som gingo i andra banor än den
kommande utvecklingen men beteckna
höjdpunkten av protestantismens strid och framtidshopp.
Den samvetsfrihet, G.A. räddat åt sina
trosför-vanter, kom efter dessa planers uppgivande att
tryggas främst genom krafternas jämvikt. Innan
man nådde dit, måste striden släpa sig fram i
många förödande år.
Religiös värme, högspänd idealitet och
jordfast verklighetssinne, fruktbar, lättrörlig
fantasi och metodisk planmässighet, djärva syften
och nykter blick för det i förverkligandets
ögonblick möjliga möttes hos G.A. Hans verk
bäres av allvarlig pliktkänsla och trohet mot
konungens och den protestantiske
statsmannens kall. I hans fältherrekonst samverkade
Gustav II Adolfs dräkt. Mörkviolett kläde med
guldbroderier. Livru stkammaren.
systematiska, ihärdiga förberedelser,
långsyf-tande manövrar och djärv slagkraft i
avgörandets stund; hans personliga tapperhet innebar
på en gång en stor tillgång hos härledaren och
en begränsning hos fältherren. Som statsman
och diplomat var han alltigenom realpolitiker,
ända till hänsynslöshet i mål och medel. I den
inre politiken räckte hans intressen och
personliga initiativ snart sagt för odlingens alla
områden. Till de större gåvor, naturen slösat
på honom, kom även en sällsynt vinnande
personlighet, präglad av öppen, ljus ridderlighet,
generositet, den medryckande vältalighetens
Gustav II Adolfs kyller, buret vid Lützen ’/n
1632. Förr i Wien, nu i Livrustkammaren.
— 1247 —
— 1248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
