Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gustav III (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
vertin har i flera skrifter (bl.a. ”G. III som
dramatisk författare”, 1894), behandlat G. III och
hans tid; i ”Ord och bild” (1892, omtr. i ”Från
Gustaf III:s dagar”) har han tecknat ett
psykologiskt porträtt, som i mycket förefaller
övertygande; framförallt beaktansvärt är
Le-vertins påpekande av den stora kontrast, som
råder mellan den unge och den åldrande G. III:
”Den världskloke och desillusionerade man,
som gör 1789 års statsstreck, är en annan
personlighet än den svärmiska typ av en ung
upp-lysningsmonark, som åstadkommer 1772 års
revolution”. I ”G. III. En karaktärsstudie”
(1904) har H. Schück lämnat en teckning, som
trots många intressanta påpekanden lånat
alltför grälla färger av den adliga
pamflettlitteratur, på vilken den i huvudsak stöder sig. Om
G. HI:s privata papper se Gustavianska
papperen. Hans ”Skrifter i politiska och
vittra ämnen” utgåvos av J. G. Oxenstierna (6 bd,
1806—12), hans brev till G. M. Armfelt av Elof
Tegnér (i ”Historiska handlingar”. N. F., 12,
1883), hans brevväxling med modern av H.
Schück (2 bd, 1919). C.
G. HI:s ikonografi är ovanligt rik. Till hans
hov voro flera goda konstnärer knutna, och
även om man saknar en övertygande
karaktärs-bild och skulle önska en större omväxling i
ansiktstyperna, får man dock i mängden av
fina och ståtliga porträtt en ganska god
föreställning om konungens yttre. Från hans
barndom finnas porträtt av J. H. Scheffel och G.
Lundberg (båda på Drottningholm). Vid
mogen ålder porträtterades han av Pilo, Hall,
Lafrensen, Krafft d.ä. och i sht av Lorens
Pasch d.y. Av den senare äga vi en lång rad
dukar. Det tidigaste kända ex. är det här
återgivna från 1767, av en ansiktstyp, som följdes in på
1770-talet (ex. bl.a. på Gripsholm, hos
Bergslaget, Falun, och i Kasseis museum), och som
graverades av Gillberg 1773. Av särsk. intresse
äro några härifrån avvikande bilder från
1779-talet (hos d:r C. M. Stenberg, Trosa, samt i
Kungl. teatern). En ny, o. 1780 tillkommen typ
av Pasch utgår möjl. från en intressant
pastellstudie i Konstakad.; till denna ansluta sig
porträtt från 1780—90-talen (bl.a. helfigur i
krö-ningsdräkt, omkr. 1783, Gripsholm; i ”sv.
dräkten”, Konstakad.). Av Roslin förvarar
Nationalmuseum två porträtt från 1771 och 1775, det
förra visande G. tillsamman med bröderna, samt
Gripsholm en ståtlig helfigur från 1777. I
skulptur har Sergel givit de främsta tolkningarna av
G:s drag. Han utförde byster 1779 (Sv. akad.)
och 1792 (Nationalmuseum) samt medaljonger
(1791) och har från besöket i Italien 1784
lämnat tecknade ansiktsstudier. Hans stora
brons-stod på Skeppsbron visar en från bysterna
avvikande porträtt-typ och utgår från en
ansiktsmask, som han tog efter G:s död (Konstakad.).
En efter denna modellerad mask (hos
riksantikvarien Curman, Stockholm), vilken tydligt visar
pannans snedhet, anses vara en förstudie för
stoden och flera postuma byster. En sådan från
1794 låg till grund för C. F. v. Bredas porträtt
(Drottningholm, 1797; replik bl.a. på
övedsklos-ter), vilket därför ej har större ikonografiskt
intresse. K.E.S.
— 1261 —
- 1262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
