Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustav IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav (forts.).
4) GustavIV Adolf (Vn 1778—7/2 1837),
son av Gustav III och Sofia Magdalena av
Danmark. G. A. erhöll en vårdad uppfostran under
ledning av Nils von Rosenstein, som bibragte
honom goda kunskaper men icke förmådde
påverka hans personliga utveckling. Sin livssyn
fick han däremot väsentligen bestämd genom
sin religionslärare, hovpredikanten J. G.
Flodin; den bars av en djup och äkta, pietistiskt
färgad gudsfruktan, som gav honom inre
styrka men också i sitt stränga allvar ställde
honom helt oförstående mot tidevarvets
härskande tankeliv, dess vittra litteratur och konst.
Omutlig rättskänsla och stark pliktkänsla
kännetecknade honom från barndomen och
förenade sig med arbetsamhet, ordningssinne,
sparsamhet och sedligt allvar. G.A. ägde ingen
större intellektuell begåvning, men gott minne
och klar omdömesförmåga; han uttryckte sig
ledigt, och den ingående kunskap om lagar och
författningar, han förvärvat, gav honom
säkerhet och slagfärdighet i meningsbyten. Men
hans natur var märkt av en brist på inre
jämvikt, som delvis berodde på nervös belastning
och medfödda anlag för tungsinne och
melankoli men också på de fruktansvärda intryck,
han i gosseåldern mottog av faderns mord och
den franska revolutionens skräckscener, vilka
ingåvo honom misstänksamhet och
förskräckelse för all folkfrihet. Formväsendet och
hovetiketten, i vilka han växt upp, gåvo honom
kunglig värdighet i uppträdandet men slogo
också över till pedanteri och formrytteri;
enväldets grundsatser, som han insöp, stegrade
hans självkänsla till en självrådighet och
envishet, som försvårade samarbetet med hans
rådgivare. Icke minst gjorde de mörka och
sjuka lynnesdragen samt stelheten och
tvärheten i hans väsen honom oförmögen att knyta
människor vid sig med personlig tillgivenhet.
Efter sin faders död, 29/s 1792, uppsteg G. A.
på tronen. Under hans minderårighet utövades
förmynderskapet av hans farbror, hertig Karl
av Södermanland, som överlämnade den verk
liga regeringsmakten åt sin gunstling G. A.
Reuterholm. Redan under förmyndartiden
spelade G. A:s personlighet en viktig roll, i det
att frågan om hans förmälning gav anledning
till politiska förvecklingar. Han blev 1795
förlovad med prinsessan Lovisa Charlotta av
Mecklenburg-Schwerin, men förlovningen bröts
följ, år på gr. av hotelser från Rysslands
kejsarinna Katarina II, som önskade en
förbindelse mellan den unge konungen och sin son-
P. Krafft d.y.: Gustav IV Adolf.
Malmö museum.
dotter Alexandra. På hösten 1796 begav sig
G.A., åtföljd av sin farbror och Reuterholm,
till Petersburg, där också förlovningen
avtalades. Men då Katarina icke nöjde sig med
G.A:s muntliga löfte om den blivande
drottningens fria religionsutövning i Sverige utan
i sista stund ville avpressa honom en skriftlig
försäkran därom, vägrade konungen bestämt,
trots alla påtryckningar, att underskriva, och
den för förlovningens eklatering redan
igångsatta festen måste inställas. G.A. återvände
oförlovad till Sverige, där han kort därefter,
Vn 1796, som myndig överteg regeringen.
Reuterholm avsattes från alla sina ämbeten,
Uppslagsbok. XII. ____ j ___
1
— 2 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
