Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustav V - 1. Gustav Eriksson Vasa (svensk prins) - 2. Gustav (prins av Vasa, svensk prins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
offervillighet. När ministären Swartz 2/io
1917 avgick, riktade konungen en maning till
de 3 stora riksdagspartiernas ledare att
medverka till bildandet av en samlingsministär
Hans maning blev resultatlös, och i stället
bildade Nils Edén en liberal-socialistisk ministär.
I Ålandsfrågan, som snart därefter blev aktuell,
visade och uttalade han sitt starka intresse för
att Ålandsbefolkningens önskan om
återförening med Sverige måtte vinna framgång.
Bland de politiska händelserna efter
världskriget må särsk. märkas 1925 års beslut i
försvarsfrågan, där konungen, med den klara och
bestämda uppfattning han hade om en monarks
konstitutionella plikt i en demokratisk
tidsålder, såg sig, om ock säkerligen med smärta,
nödsakad att lämna sin konstitutionella
medverkan till den betydande nedskrivning av vårt
försvar, som då beslöts. På sin 70-årsdag (16/s
1928) mottog han ett vackert bevis på den
tillgivenhet, som han tillvunnit sig av sitt folk,
i den ståtliga nationalgåvan på c:a 4,700,000
kr., insamlade från alla samhällsklasser;
beloppet skulle enl. hans egen önskan användas
till bekämpande av kräftsjukdomarna.
I sitt privata liv är konung Gustav lika enkel
och flärdfri som i sitt offentliga uppträdande.
Han är utomordentligt intresserad av sport och
idrott, och särsk. är han en mästare som skytt
och i tennissporten. — Han ingick förmätning
i Karlsruhe 20/9 1 881 med prinsessan Viktoria
av Baden (7/s 1862—4/4 1930) och fick i detta sitt
äktenskap 3 söner: Gustav Adolf (f. l1/i2
1882), Sveriges kronprins, Vilhelm (f. 17/e
1884), hertig av Södermanland, och Erik (20/4
1889—20/# 1918), hertig av Västmanland. Cl.Lg.
Gustav, svenska prinsar.
1) G. Eriksson Vasa (1568—1607), son
till Erik XIV och Karin Månsdotter, f. i
Nyköping några mån. före bröllopet, men då
för-mälningen var kontrakterad, ansågs G. som
legitim tronföljare. G. vistades hos modern till
1575, då han i Åbo på förslag av Johan HI:s
riksråd brutalt fråntogs henne för att
uppfostras i Polen. Om det kringirrande liv, han nu
började, känner man endast huvuddragen. En
tid vistades han hos en hovman Rilski, därefter
studerade han vid diverse jesuitskolor. Ehuru
G. själv icke önskade spela någon politisk roll,
blev hans namn gång efter annan inblandat i
konspirationer. En sådan utgick från sv.
sam-mansvurna i Frankrike, en annan från tsar
Ivan IV, som i förbindelse med Johans
sändebud i Polen, Anders Lorich, försökte förmå G.
att uppträda som sv. tronpretendent. Tsarens
död 1584 omintetgjorde planen; s.å. blev Lorich
avrättad i Stockholm. 1585 dryftades i sv.
riks
rådet. huruvida man icke borde oskadliggöra
G. Att G. tidvis levde i fattigdom, är säkert;
berättelsen, att han i tiggardräkt skulle ha åsett
sin kusin Sigismunds högtidliga intåg i Kraköw
1587, är dock omtvistad. Både Sigismund och
kejsar Rudolf II togo sig an honom; den senare
i sht därför att G. delade kejsarens intresse för
alkemi. 1596 fick G. i Reval återse sin mor,
med vilken han knappast kunde samtala,
emedan G. glömt sitt modersmål. Han hade eljest
en mångsidig bildning och var en aktningsvärd
personlighet, om också blödig och fantastisk.
Genom uppfostran hade han blivit övertygad
romersk katolik. 1600 for G. till Ryssland, där
först tsar Dmitrij sökte utnyttja honom i
politiska syften. Ståndaktigt avslog G. de mest
frestande anbud, varför han två gånger
kastades i fängelse. Han var dock på fri fot, då han
avled i den lilla staden Kasjin. — Litt.: A. G.
Ahlqvist, ”Karin Månsdotter” (1874); H.
Biau-det, ”G. E. Vasa, prinqe de Suède” (i ”Annales
Academiæ scientiarum fennicæ”, Ser. B, T. 8,
1913). P.Dhl.
2) G., prins av Vasa (1799—1877), äldste son
till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden,
tillbragte sin
ungdom företrädesvis
hos den landsflyktiga
modern i Karlsruhe
och kallade sig
ömsom prins av Sverige,
ömsom — då han
uppträdde inkognito
— greve av Itterburg
efter en exdrottning
en tillhörig
slottsruin i
Hessen-Darm-stadt. Efter
fullbordad uppfostran vid
univ. i Heidelberg och Edinburgh inskrevs G.
i österrikiska armén 1825 som överstelöjtnant
vid ulanerna och blev 1827 överste för 60 :e
inf.-reg., det s.k. Vasareg. G:s svenska tronanspråk,
vid vilka han alltjämt fasthöll, hade vid denna
tid väckt Karl XIV Johans uppmärksamhet och
gjorde det än mer, sedan G. 1828 ingått
förlovning med Vilhelm I:s av Nederländerna dotter
Mariana. Efter en orimligt omfattande sv.
diplomatisk offensiv i såväl Haag som Wien bröts
förlovningen s.å., och 1829 måste G. också
avstå från titeln prins av Sverige — titeln av
kungl. höghet fick han behålla. Frans I
utnämnde honom till prins av Vasa. 1830
blev G. generalmajor och 1836
fältmarskalklöjtnant. 1830 förmäldes han med kusinen
Louise, dotter till den avlidne storhertig Karl
Ludvig Fredrik av Baden, i vilket äktenskap —
makarna skildes 1844 — föddes dottern Carola
— 11 —
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
