Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustav V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
5) Gustav V (Oscar Gustaf Adolf),
äldste son till konung Oskar II och Sofia av
Nas-sau, föddes på Drottningholms slott 16/« 1858,
var före sin tronbestigning ”hertig av
Värmland” och från 18/9 1872 Sveriges kronprins
(och Norges, till unionens upplösning 1905).
Han genomgick några klasser i Beskowska
skolan, tog studentexamen 1876 och studerade
vid univ. i Uppsala (1877—78) och Oslo (1880);
blev underlöjtnant (1875), kapten och
ryttmäs-tare (1880), major (1881), överstelöjtnant och
överste (1882), generalmajor (1884),
generallöjtnant (1892) och general (1898). Genom
vidsträckta resor till olika länder i Europa (spec.
1878—79) kom han i beröring med dessa
länders kulturer. Han blev inspektör för
militärläroverken 1896. Vid upprepade tillfällen
under faderns resor el. sjukdomar (första gången
1877 under dennes vistelse i Tyskland) fick han
lägga hand vid riksstyrelsen, och i mars 1884
var han vicekonung i Norge. Våren 1905, då
han likaledes förestod regeringen, uppmanade
han i sammansatt sv.-norskt statsråd (5/4) till
förhandlingar ang. en ny ordning med
grundprincipen full likställighet de bägge länderna
emellan, en vädjan, som dock blev resultatlös.
Vid Oskar H:s död 8/i2 1907 besteg G. tronen
och tog som valspråk ”Med folket för
fosterlandet”. Det var ett uttryck för hans enkla
och flärdfria väsen, då han omedelbart gav till
känna, att han ej ämnade låta kröna sig. Som
regent har han alltid varit besjälad av en
levande trohet emot det konstitutionella
styrelsesättets grundsatser; ”Konungamakten står och bör
alltid stå över partierna”, och den ”varken vill
el. kommer att arbeta utan samverkan med
folket”. Samtidigt har han i avgörande
ögonblick städse strävat att lyfta nationens
verkliga livsfrågor upp över partierna. Särsk.
framträder hans på detta sätt visade intresse för
försvarsfrågorna. När försvarsberedningarna
*/i2 1911 tillsattes av den Staaffska ministären,
uttalade konungen till statsrådsprotokollet bl.a.,
att ”ett folk, som vill leva ett fritt och
självständigt liv, måste underkasta sig vad för dess
försvar är nödvändigt”, och därför förväntade
han, att de kommande förslagen skulle
”bibehålla försvaret vid dess nuv. effektivitet”. Hans
bestämda hållning i försvarsfrågan bragte
honom i konflikt med ministären Staaff, och
denna konflikt kom till sitt skarpaste uttryck vid
bondetåget (se d.o.). I sitt tal till deltagarna i
detta bondetåg (”borggårdstalet”) 6/2 1914 be
tonade konungen i kraftfulla ord, fyllda av
stark ansvarskänsla, att han ej ville frångå ”de
fordringar på fälthärens slagfärdighet och
krigsberedskap, som av sakkunskapen i armén
uppställas som oeftergivliga”. I den (muntliga
och skriftliga) replikväxling, som sedermera
försiggick mellan konungen och statsrådet,
förklarade konungen bl.a., på direkt fråga av
Staaff, att han ej kunde förbinda sig att för
framtiden giva statsrådet kännedom på förhand
om uttalanden, som han i politiska frågor kunde
Gustav V. Fotografi.
önska att göra, då ”jag ej vill beröva mig
rätten att fritt meddela mig med Sveriges folk”.
Efter detta begärde ministären avsked (10/2),
och 17/2 utnämndes ministären Hammarskjöld.
Under den delvis ganska upprörda
riksdagsdebatten följ, dag uttalade den nya statsministern
statsrådets förvissning därom, ”att konungen,
vars strängt konstitutionella sinnelag vi känna,
icke hiandlat i strid mot grundlagens bud el.
författningens anda, och att konungen ej heller
för framtiden kommer att så göra”. Under
världskriget gav konungen ett kraftigt stöd ål
den neutralitetspolitik, som Sverige konsekvent
följde, och hans personliga insats framträdde
särsk. betydelsefullt i trekonungamötet i Malmö
(18/i2—19/i2 1914), där de 3 nordiska rikena sökte
inleda en mera enhetlig neutralitetspolitik. Vid
regeringens beslut 19/i2 1916 om fullst.
ransonering av brödsäden hade konungen en
diktamen till protokollet, däri han inskärper ”vikten
av en allmän redlighet” och särsk. riktar en
varm vädjan till jordens odlare om redobogen
— 9 —
— 10 -—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
