Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustrin, Emil Finneve - Gusum - Gut - Gutalagen - Gutar - Guta saga - Gutberlet, Konstantin - Gutenberg, Johan - Gutenberg, Beno - Gutera - Guthe, Hermann - Guthnick, Paul - Guthorm Sigurdsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTHORM SIGURDSSON
Gustri’n, Emil Finneve, pedagog och
ämbetsman (1839—1918), fil. d:r i Lund 1868,
docent i praktisk filosofi s.å., föreståndare för
provårskurserna vid Lunds katedralskola 1871
—80, rektor vid Lunds privata elementarskola
1874—78, rektor i Karlstad 1880, kansliråd och
byråchef i Ecklesiastikdep. 1882—1905 för
ärenden ang. det högre undervisningsväsendet;
var medl. av åtskilliga kommittéer för
lärov.-frågor. G. var särsk. intresserad för
provårs-inrättningen, för en förbättrad undervisning i
främmande levande språk och för förkortning
av skolferierna. N.Lhl.
Gusum, mässingsbruk i Ringarums s:n,
Östergötlands län, anlagt (som järnbruk) 1642,
numera tillhörigt det 1874 grundade G;s bruks
och fabriksa.-b. (omslutning 31/i2 1930 2,a mill.
kr., därav aktiekapital 1,15 mill.; c:a 325
arbetare). Tillverkar mässings- och järntråd,
trådspik, nålar o.d., viror och metalldukar för
pappers- och cellulosaindustrien m.m. Lth.
Gut, på särsk. sätt preparerad tråd,
förfärdigad av silkesämnet hos silkesmasken. Man
skiljer mellan naturlig g. och dragen g., som
dragits genom ett hål i en stålplatta och
därigenom blivit tunnare, jämntjock och mindre
glänsande men ock mindre stark. G. användes
till tafsar för metrevar och var i bruk i Kina
redan under 4:e årh. f.Kr. Jfr G i m p. N.R-n.
Gutalagen, se Gotlandslagen.
Gutar (besläktat med goter och götar, sannol.
eg.: män), äldre benämning på Gotlands
invånare. E.H.
Guta saga kallas vanl. några anteckningar om
Gotlands äldre historia, som förekomma i
huvudhandskriften av Gotlandslagen (väl
nedskriven o. 1350) och som sannolikt slutredigerats i
början el. medlet av 1200-talet. Sagan omtalar,
hur den förtrollande ön om nätterna sjönk i
havet, till dess Thielvar upptäckte den och dit
förde elden. Den förtäljer vidare, hur ön
bebyggdes av honom och hans efterkommande,
hur en del gutar utflyttade till Estland och
Ryssland och kommo ända ned till det grekiska
kejsardömet, hur Olof den helige på ön
förkunnade kristendomen och hur gutarna
underkastade sig biskopen i Linköping el. svearnas
konung. — Thielvar betraktas av somliga,
kanske med rätta, som en variant av Jjalfe,
åskguden Tors tjänare i den fornvästnordiska
mytologien. Uppl. av H. Pipping, ”Gutalag och
G.s.” (1905—07). E.H.
Gutberlet [gö’t-], Konstantin, tysk
filosof (1837—1928), prof, vid seminariet i Fulda
1862. G., som företrädde den
katolskt-nyto-mistiska riktningen, bekämpade huvudsaki. den
moderna naturalismen och monismen (”Der
mechanistische Monismus”, 1893, ”Der Mensch,
sein Ursprung und seine Entwicklung”, 1896;
2 Aufl. 1903) liksom även den moderna
”psykologien utan själ” (”Der Kampf um die Seele”,
2 bd, 1898—1903). E.v.A.
Gutenberg [gö’tanbärk], Johan, tysk
boktryckare (o. 1400—68). Om G:s verksamhet ss.
boktryckare se B o
k-tryckarkonst,
sp. 433. — Efter
processen med Fust, i
vilken G. förlorade
allt vad han ägde,
fortsatte G. med
boktryckerirörelsen, understödd av K.
Hu-mery, och erhöll 1465
anställning vid
ärkebiskop Adolfs av
Mainz hov. — Litt.:
G. Zedler, ”G.-
Forschungen” (1901), ”Die neuere
G.-Forsch-ung” (1923). — G.-G e s e 11 s c h a f t, grundat
av A. Dziatzko 1901 i samband med G.-M
u-s e u m i Mainz (med urkunder, tryck o.a.
minnesmärken berörande G. och
boktryckarkonstens historia, rikhaltigt bibi.), främjar genom
ett flertal publikationer (”Veröffentlichungen”
sedan 1902, ”G.-Jahrbuch” och ”Kleine Drucke”
sedan 1926) G.-forskningen och med
boktryckarkonstens historia sammanhörande
undersökningar. W.N.
Gutenberg [göTanbärk], B e n o, tysk
geofysiker (f. 1889), 1924 privatdocent, 1926 prof, i
Frankfurt a.M., har utvecklat stor
förf.-verksamhet på olika områden av geofysiken,
utgiver sedan 1926 med talrika medarbetare en
”Handbuch der Geophysik” i 10 bd samt utgav
1929 ”Lehrbuch der Geophysik”. K.A.G.
Gute’ra (fra. goüter, eg. smaka, till lat. gustus,
smak), tycka om, uppskatta, gilla.
Guthe [gö’ta], H e r m a n n, tysk teolog (f.
1849), prof, i G.T. i Leipzig 1884. Ss. led. av
tyska Palestinaföreningen företog G.
forskningsresor till Palestina 1881 och 1894. G. har
bl.a. utg. en bibelatlas (1911; 2 Aufl. 1926),
arbeten och kartor över Palestina samt tyska
Palestinaföreningens ”Zeitschrift” och
”Mittei-lungen”. S.N.
Guthnick [gö’tnik], Paul, tysk astronom (f.
1879), observatör i Berlin 1906, direktor för
observatoriet i Berlin-Babelsberg 1921, har
särsk. sysslat med användningen av
ljuselektriska metoder i astronomien. Ch.
Guthorm Sigurdsson [-tårm], norsk konung
(1200—04). Son till kung Sverres son Sigurd
Lavard, valdes han i jan. 1204 av
birkebeinar-na i Bergen till konung. Han avled redan i aug.
s.å., som det antogs av gift. H.Bg.
— 21 —
— 22 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
