Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guthrie, Frederick - Guthrie, James - Gutjkov, Alexander - Gutofsky, Henrik - Huts Muths, Johann Christoph Friedrich - Gutt - Gutta cavat lapidem - Guttæ - Guttaperka - Guttation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUTHRIE
Guthrie [gB’pri], Frederick, engelsk
kemist och fysiker (1833—86), prof, vid Royal
college på Mauritius 1860, prof, i London 1869,
är bekant för sina undersökningar över
smält-punkten för legeringar och saltblandningar. Lj.
Guthrie [gu’|)ri], James, skotsk målare
(1859—1930), tillhörde den på 1890-talet högt
uppskattade gruppen ”the boys of Glasgow”
Påverkad av Whistler, var G. en av gruppens
mångsidigaste begåvningar. Hans porträtt och
landskap kännetecknas av frisk kolorit och
bred penselföring. B.B
Gutjkov [gockåT], Alexander Ivanovitj,
rysk politiker (f. 1862), deltog efter avslutade
univ.-studier i Moskva och Tyskland i olika
frihetsrörelser, ss. boerkriget (1900), upproret
i Makedonien (1903). 1905 medverkade han
ivrigt i kongresser och regeringsöverläggningar
om införande av folkrepresentation i Ryssland,
och efter manifestet 17/io om dumans inrättande
var han med om att organisera oktobristpartiet
(se O k t o b r i s t e r). 1907 medl. i 3:e duman,
var han tack vare sin framstående oratoriska
begåvning, sin starka vilja och politiska
erfarenhet ledare ej blott för sitt parti utan även
för nästan hela högerflygeln i duman och
understödde i början Stolypins
national-konserva-tiva kurs men bekämpade 1910—11 ss.
dumans talman Stolypins och Suchomlinovs
självsvåldiga politik och Rasputins intriger.
1914—16 deltog G. i Röda korsets arbete och
ledde därefter organisationen av arméns
förseende med ammunition. Motgångarna vid
fronten jämte missförhållandena vid hovet och
i regeringen föranledde G. att 1916—17 söka
organisera en statskupp. Men ”revolutionen
underifrån” utbröt, och G. övertalade, på
uppdrag av en dumakommitté, jämte Sjulgin 15/a
1917 Nikolaj II att abdikera; 16/s s.å. sökte G.
och Miljukov förmå tsarens bror storfurst
Michail att antaga kejsarvärdigheten och
före-togo andra åtgärder att begränsa revolutionen.
Mars—april 1917 var G. den provisoriska
regeringens krigsminister och en av dess mest
inflytelserika personligheter. Han ville återställa
disciplinen vid armén och gjorde under
sommaren övermänskliga ansträngningar att skapa
en stark centralmakt och fortsätta kriget men
misslyckades. Hösten 1917 satt G. arresterad
någon tid; han reste under inbördeskriget
utomlands, där han fortfarande vistas
(Västeuropa). M.H-v
Guto’fsky, Henrik, krigare (1685—1784),
f. i Litauen, tog 1706 värvning vid ett sv.
val-lack-reg. och blev fången efter Poltava 1709
Han hjälpte under fångenskapen flera av sina
kamrater att rymma och följde sedan själv
efter. Vid hemkomsten fick G. löjtnants titel
men blott obetydlig lön, 1741 fänriks indelning;
1758 stabskapten; 1760 avsked. G. levde sedan
av en liten pension och av att knyta fisknät.
G. var trol. den siste karolinen. P.S.
Guts Muths [göts möts], Johann C h r
i-stoph Friedrich, tysk gymnasiark (1759
—1839). Efter studier i Halle verkade han som
lärare i Schnepfenthal, där han från 1786
framförallt ägnade sig åt undervisning i gymnastik.
G:s’ gymnastiska verksamhet och skrifter voro
av banbrytande karaktär, och han har utövat
ett avgörande inflytande på sådana
gymnastikens stormän som P.H. Ling, Jahn och
Nachte-gall. Han har utg. ”Gymnastik der Jugend”
(1793; 2 Aufl. 1804), sedermera omarbetad till
”Turnbuch für die Söhne des Vaterlandes”
(1817). Ett annat standardarbete är hans
”Spiele zur Übung und Erholung des Körpers
und Geistes u.s.w.” (1796). O.K-gh.
Gutt, se G u 11 æ.
Gutta cavat la’pidem (lat.), ”droppen
urholkar stenen” (d.v.s. ihärdighet övervinner
motstånd), citat från Ovidius’ dikt ”Epistolæ ex
Ponto”, IV, 10,5. Versens vanl. citerade forts.
non vi sed sæpe cade’ndo (”icke genom kraft
utan genom att ofta falla”) står icke hos
Ovidius, som har consu’mitur a’nnulus usu (”ringen
nötes genom bruket”), utan hos Giordano Bruno
i hans ”Candelaio”. W.N.
Guttæ (lat.), förk. gtt el. gutt., droppar.
Receptterm.
Guttaperka är den intorkade mjölksaften av
vissa träd, tillhörande släktena Pala’quium och
Page’na av fam. Sapota’cece, hemmahörande å
Ostindiska öarna. Saften erhåller man ant.
genom att skära snitt i trädens bark el. genom
extraktion av löven. Den mesta g. erhålles ur
vilda träd, på sista tiden har den emellertid
även blivit föremål för odling. G. är gulaktig
till brun och täml. hård men seg och böjlig.
Vid uppvärmning mjuknar den och blir plastisk
och kan därför användas för att taga noggranna
avtryck. Sin största användning har den för
isolering av elektriska undervattenskablar,
vartill den på gr. av sin ringa benägenhet att
upptaga vatten är överlägsen kautschuken.
Dessutom användes den till överdrag för golfbollar
samt i mindre mängd till s.k. g.-papper.
Totalproduktionen av g. är c:a 2,000 ton om året.
S.M.H.
Guttation [-jo’n], avgivande av vatten i fly
tande form hos växter. G. sker genom särskilda
organ, hydatoder (se d.o.), från bestämda stäl
len av växtkroppen, ss. bladspetsen (gräs),
sågtänder i bladkanten (daggkåpa) m.m., och gör
sig företrädesvis gällande i ångmättad luft, då
transpiration av gasformigt vatten är
förhindrad. Vid avdunstning av den utskilda vätskan
— 23 —
— 24 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
