Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guvernör - Guyana - Guyane française, Franska Guayana - Guyau, Jean-Marie - Guyenne - Guynemer, Georges - Guyon, Jeanne Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUVERNÖR
Guvernö’r (fra. gouverneur, eg. styresman, se
Guvernement). 1) Den högste
styresmannen över ett större förvaltningsområde, en
provins, ett län, ett guvernement, en koloni etc.
I Sverige användes titeln i äldre tid, utom om
länens styresmän (jfr Generalguvernör),
dels (1637 -51) om chefen för
Generalbergsam-tet och Bergskollegium, dels (1792—1867) om
chefen för krigsskolan på Karlberg. I U.S.A.
bär regeringschefen i den enskilda staten titeln
g. (governor). E.Spr.
2) I sht förr: person, som övervakar och
handleder en högättad ynglings, särsk. furstes,
uppfostran och undervisning.
Guyana [gya’na], se G u a y a n a.
Guyane fran^aise [gija’n fräsä’z], Franska
Guayana, se Guayana.
Guyau [gijå’], Jean-Marie, fransk filosof
(1854—88). F. i Laval, uppfostrades och
hand-leddes G. i studiet av
antiken och Platon
av sin styvfar,
filosofen A. Fouillée (se
denne); blev licencié
ès lettres vid 17 års
ålder och mottog
19-årig ett pris av
Aca-démie des Sciences
morales et politiques
för ett historiskt
arbete om
nyttomora-len. Ett svårt
bröstlidande tvang
ho
nom att avstå från den filosofiska
lärar-banan och att tillbringa vintrarna i Nizza och
Menton, där han avled, 33 år gammal. — G:s
arbeten, som utmärka sig för en levande, lyrisk
stil, glänsande framställningskonst och kritisk
klarsyn, bäras alla av idén om livet ss. en starkt
expansiv, i alla riktningar överströmmande
kraft. Etiskt framträder den ss. sympati,
solidaritet och hängivenhet; därför är också
ädelmodet (générosité) den högsta, i livets eget
väsen grundade dygden. Från dessa
utgångspunkter bekämpar G. beräknings- och
lycko-moralen i alla dess former.
Handlingsprinci-pen blir: högsta möjliga stegring, intensivt
såväl som extensivt, av vårt fysiska och andliga
liv. Lusten är därvid ej målet utan följden
av livsstegringen. På liknande sätt innebär
konsten en livsstegring, vartill samtliga våra
sinnen, jämte minne och fantasi, giva sin tribut.
Skönt är enl. G. allt, som försätter känsla, vilja
och tanke i harmoniskt lustbetonad rörelse,
griper oss och vidgar vår sympati; utifrån
denna uppfattning tillbakavisas Schillers och
Spencers lekteori för konsten. Även i religionen
såg G. en strävan efter stegrad livsgemenskap.
Religion är för honom en tolkning av
verkligheten ur samhälleliga synpunkter, en
”socio-morfism” (se d.o.). Det starkaste och mest
förädlade uttrycket för denna på
utvecklingstanken, sympatien och solidaritetstron grundade
världsåskådning har G. givit i sina ”Vers d’un
philosophe” (1881); i vetenskaplig form
framträder den i ”La morale d’Épicure et ses
rapports avec les doctrines contemporaines”
(1878), ”La morale anglaise contemporaine”
(1879), ”Les problèmes de 1’esthétique
contemporaine” (1884), ”L’esquisse d’une morale sans
obligation ni sanction” (1885), en skrift, som
väckte Nietzsches beundran, och ”L’irreligion
de 1’avenir” (1887; sv. övers, i urval och
sammandrag, ”Framtidens irreligion”, 1907), G:s
mest betydande arbete; därtill sluta sig de
postuma verken, ”L’art au point de vue
sociolo-gique” (1889), ”Éducation et hérédité” (s.å.)
och ”La genèse de 1’idée du temps” (1890). —
Litt.: A. Fouillée, ”La morale, 1’art et la
religion d’après G.” (6 éd. 1906); G. Tarozzi, ”G. e.
il naturalismo critico contempoianeo” (1890);
A. Nilsson, ”G:s estetik” (1909). A.N.
Guyenne [gijä’n], franskt landskap,
gränsande i n. till Saintonge, Aunis, Angoumois och
Limousin, i ö. till Auvergne och Languedoc, i
s. till Languedoc och Gascogne samt i v. till
Atlantiska oceanen. Dess namn erinrar om den
romerska prov. Akvitanien (se d.o.), varav G. är
en historisk rest. Under medeltiden var det
senare G:s område delat mellan hertigdömet
Akvitanien och grevskapet Toulouse och lydde
efter förstn. lands anslutning till England
under skilda konungar. I freden i Brétigny 1360
enades för första gången det område, som intill
1789 betecknades ss. provinsen G. I kyrkligt
avseende var G. delat i 9 stift. — Litt.: A.
Du-courneau, ”La G. historique” (2 bd, 1842—45);
D. Brissaud, ”Les anglais en G.” (1875); H.
Patry, ”Les débuts de la réforme protestante
en G. (1523—1559)” (1912). E.Lö.
Guynemer [ginmä’r], Georges, fransk
flygare (1894—1917), ansågs under världskriget
som Frankrikes främste stridsflygare. G.
nedsköt 53 tyska flygplan; stupade i luftstrid i
sept. 1917. F.Az.
Guyon [gijå’], Jeanne Marie, f. Bouvier
de la Motte, fransk mystiker (1648—1717).
Redan ss. barn av svärmisk läggning, hängav sig
G. åt intensiva fromhetsövningar och en långt
driven askes, i sht sedan hon 1676 blivit änka.
Genom sin biktfader Lacombe kom G. i
beröring med den av spanjoren Molinos (se denne)
företrädda s.k. kvietismen (se d.o.) och gav i
Frankrike upphov till en väckelserörelse,
karakteriserad bl.a. av övandet av en inre ordlös
bön (1’oraison mentale) och en hängivelse åt
— 27 —
— 28 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
