Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guttation - Guttiferæ - Guttorm - Guttural - Gutturalton - Gutzeit & co. - Gutzkow, Karl Ferdinand - Gutzmann, Hermann - Gutår - Guvernant - Guvernement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUVERNEMENT
avsätta sig de i denna lösta ämnena, ss. kalk i
bladkanterna hos stenbräcka. Hos vissa
tropiska växter är g. särdeles stark, t.ex. hos
Colo-ca’ sia antiquo’rum, där de unga bladen utskilja
o. 160 vattendroppar i minuten. Jfr
Transpiration O.Gz.
Gutti’feræ, dikotyl växtfam. av ordn.
Guttife-ra’les, innefattande över 800 arter med
utbredning mellan vändkretsarna, de flesta i regnrika
trakter i tropikerna, och utgörande träd ek
buskar, mera sällan örter, med motsatta el.
kransställda, helbräddade blad, stora,
regelbundna, i knippen anordnade blommor, till
skilda grupper el. synandrier (se d.o.) förenade
ståndare samt kapsel, bär el. stenfrukt.
Bladen äro ofta försedda med oljekörtlar,
stammens bark med sekretbehållare. Fam.
innefattar flera grupper, vilka ofta var för sig
räknas som självständiga fam. De viktigaste
släktena äro Hype’ricum, Clu’sia, Calophy’llum,
G ar ci’nia, Ma’mmea och Pentade’sma (se d.o.).
O.Gz.
Guttorm, se Gjukungar,
GutturaT (till lat. guttur, strupe), språkv.,
om språkljud; som adj.: som frambringas i stru
pen el. bakre delen av munnen; som subst.: på
detta sätt frambragt språkljud, strupljud. G.
äro dels främre, t.ex. tyskt ch (z) i ach, och
dels bakre, t.ex. holl. ch el. det sydsv.
skor-rande r. Hit höra också de s.k. bakre el. hårda
vokalerna a, o, å. Jfr Pos t p a 1 a t a 1, Velar,
Velo p ala t a 1. Om andra språkljud, som
räknas hit, se F a u k a 1 och Laryngal.
Termen är numera mindre bruklig. E.H.
GutturaTton, mus., strup- el. svalgton, den
stämklang, som framkommer genom att
strupen el. svalget snöres samman och hindrar
ljudvågornas fria genomgång. V.F.
Gutzeit & co., se Ens o-G utzeit
osa-k e y h t i ö.
Gutzkow [go’tskå], Karl Ferdinand,
tysk förf. (1811—78), en av de främsta
krafterna i det liberala
”unga Tyskland”. G.
började sin bana i W.
Menzels
”Literatur-blatt” (1832—34) och
skrev ”Briefe eines
Narren an eine
När-rin” (1832) och
”Ma-ha Guru” (1835),
no-vellistiskt maskerad
tidskritik, samt de
politiskt-litterära
essayerna ”öffentliche
Charaktere” (1835). 1
ett företal till Schleiermachers ”Briefe über
Lucinde” (s.å.) kämpade G. för den fria
kär
lekens rätt. Romanen ”Wally, die Zweiflerin”
(1835) chockerade genom en
kristendomsfient-lig tendens, som på det häftigaste angreps av
Menzel, vilket resulterade i myndigheternas
ingripande. G. dömdes till 3 mån. fängelse,
boken belädes med kvarstad, och förläggaren
trakasserades. 1837—42 redigerade G. tidskr.
”Der Telegraph”. 1846—50 var han dramaturg
vid hovteatern i Dresden. Han utvecklade
under dessa år en synnerlig produktivitet och
polemiserade energiskt mot män som Hegel och
Görres. Mot sin forne beskyddare Menzel,
Goethe-hataren, skrev han ”Goethe im
Wende-punkt zweier Jahrhunderte” (1836).
Sorgespelet ”Richard Savage” (1839) inledde en lång
rad dramer, bl.a. ”Patkul” (1840), ”Die Schule
der Reichen” (1842), ”Zopf und Schwert”
(1843), ”Das Urbild des Tartuffe” (1844), ”Uriel
Acosta” (1846), ”Der Königsleutnant” (1849)
och ”Ella Rose” (1856), varav flertalet på sin
tid översattes och spelades i Sverige. G. var en
skicklig dramatiker med god blick för den
sceniska effekten. — I sina digra romaner, ”Der
Ritter vom Geist” (9 bd, 1850—52), ”Der
Zaube-rer von Rom” (9 bd, 1858—61) o.a., visar han
sig påverkad av Eugène Sue. Han släppte dock
aldrig kravet på dikten som ett vapen i tidens
politiska kamp. Som kritiker fruktad för sin
vassa penna, vann han som diktare aldrig det
erkännande, han drömt om. Mångskriveriet
medförde också en viss hafsighet i formen.
Mot sitt livs slut hemföll han, alltmera isolerad,
åt förföljelsemani och dog sinnessjuk. Hans
”Gesammelte Werke” utkommo i 33 bd 1873—
79. — Litt.: H. Houben, ”Studien über die
Dramen K.G:s” (1899); J. E. Dresch, ”G. et la jeune
Allemagne” (1904); L. Maenner, ”K.G. und der
demokratische Gedanke” (1921). A.Bd.
Gutzmann [go’ts-], H e r m a n n, tysk läkare
(1865—1922), grundare av och sedan 1909 prof,
i foniatri (ljudbildningslära) i Berlin. Bland
G:s skrifter märkas ”Des Kindes Sprache und
Sprachfehler” (1894), ”Uber das Stottern”
(1898), ”Physiologie der Stimme und Sprache”
(1909), ”Stimmbildung und Stimmpflege” (2
Aufl. 1912), ”Sprachheilkunde” (3 Aufl. 1924).
Å.Ch.
Gutå’r (av förk. gott år), en äldre
motsvarighet till ”skål!”; urspr. en tillönskan om ett gott
och lyckligt år.
Guvernant [-a’gt] (fra. gouvernante),
hemlärarinna; förr: dam, som övervakar och
handleder förnäma unga kvinnors uppfostran och
undervisning (jfr Guvernör 2).
Guverneme’nt (fra. gouvernement, till
gouver-ner, styra, av lat. guberna’re),
förvaltningsområde, län, provins, i Sverige förr särsk. om
erövrad provins el. dyl.
— 25 —
— 26 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
