Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyldenlöve, 4. Christian - Gyldenlöve, 5. Ulrik Christian - Gyldenlövefejden - Gyldenlöves Höj - Gyldensten - Gyldenstierne, ätt - Gyldenstierne, 1. Knud - Gyldenstierne, 2. Knud - Gyldenstierne, 3. Knud - Gyldenstierne, 4. Mogens - Gyldenstierne, 5. Axel - Gyldenstolpe, ätt - Gyldenstolpe, 1. Michael Olai Wexionius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLDENLÖVEFEJDEN
rens fälttåg i Flandern. 1694 hemkallad och
1697 fältmarskalklöjtnant, fick G. 1701 befälet
över den danska hjälpkåren i kejsarens tjänst
och utmärkte sig vid Mantovas belägring men
måste snart på gr. av sjukdom resa hem. P.S.
5) Ulrik Christian G., den
föregåendes broder (1678—1719), blev redan 1696
amiral och v. president i amiralitetet, 1697
president och generalamirallöjtnant och 1711
generalamiral. Under nästan hela det stora
nordiska kriget stod således G. i spetsen för det
danska sjökrigsväsendet, och med hänsyn
tagen till de svåra, penningknappa tiderna löste
han sin uppgift ganska väl. Vid flera tillfällen
förde G. även befälet på flottan, men som
sjö-krigare utmärkte han sig genom väl stor
försiktighet. Hans mest betydande insats var
förstörandet av den sv. transportflottan vid Rügen
1712, vilket avgörande påverkade Stenbocks
fälttåg. P.S.
Gyldenlövefejden kallas efter ståthållaren i
Norge, U. F. Gyldenlöve, kriget vid sv.-norska
gränsen 1675—79. Initiativet och överhanden
voro häri nästan genomgående på norsk sida,
svenskarna gjorde blott ett par smärre infall
i nordanfjällska Norge, varvid Röros brändes.
Norrmännen åter erövrade 1677 Jämtland, men
utrymde det i slutet av året. I s. höllo de från
1676 nästan ständigt en del av Bohuslän besatt,
intogo 1676 Vänersborg, 1677 Marstrand och
tillfogade s.å. den överlägsna, men illa ledda
sv. armén ett svårt nederlag vid Uddevalla.
1678 belägrade de det av överste Börstel
tappert försvarade Bohus, vilket dock i sista stund
undsattes av svenskarna. F.ö. bestod kriget till
stor del i härjningar, vilka avsågo att göra
gränslandskapen odugliga som operationsbas.
— Litt.: I. Gulowsen, ”G.” (1906). P.S.
Gyldenlöves Höj, den högsta punkten på
Själland, s. om Kirke Hvalsö; 126 m.ö.h. O.P.
Gyldensten, danskt gods beläget på Fyn, ö.
om Bogense. G., som urspr. hette Enggaard,
har tillhört flera förnäma ätter. Gregers
Krab-be byggde vid mitten av 1600-talet det nuv.
slottet av tegel med ornerade och svängda
gavlar. Från 1720 har G. i o. 200 år varit
grevskap först för en därav uppkallad familj, sedan
för en gren av ätten Knuth. E.W.
Gyldenstierne, sedan o. 1300 känd dansk
adelsätt, från vilken de sv. ätterna
Gyllen-stierna (se d.o.) utgrenats. I Danmark utdog
ätten G. 1729. C.
1) Knud Henriksen (d. 1467), innehade
Aagaard och Iversnæs på Fyn, var medl. av det
danska riksrådet 1452 och har medbeseglat flera
betydelsefulla statsakter 1455—65. Enl. en
obestyrkt tradition skulle drottning Dorotea efter
kung Kristofers död 1448 ha önskat förmäla
sig med G. och sålunda tillförsäkra denne den
danska tronen. E.Lö.
2) Knud Pedersen G. (o. 1480—1552), 1517
länsman på Aalholm, fängslad s.å. på
Köpenhamns slott med anledning av Dyvekes död,
men snart åter frigiven; 1529 riksråd. G. förde
1532 Kristian II till Sönderborg, blev 1534
fången hos greve Kristofer av Oldenburg men
försonade sig med denne, svek honom
emellertid snart och deltog i den skånska adelns
fälttåg med de trupper, som Gustav Vasa sänt
Kristian III till hjälp. 1536 länsherre på
Ka-lundborg, fick G. 1549 uppsikten över den
fångne Kristian II. H.O.
3) Knud Henriksen G., sonson till G. 1)
(död 1568), domprost i Viborg 1520, riksråd
1523. Biskop i Odense 1529, kallade han en av
reformationens förkämpar, Jörgen Sadolin, till
sin medhjälpare. G. var en av anförarna för den
flotta, som 1532 sändes till Norge med
anledning av Kristian II:s återkomst. Han lovade
Kristian lejd att fara till Danmark, men
konungen och riksrådet ansågo sig ej bundna
därav, och G. gjorde ingenting för dess
hållande. Liksom de andra biskoparna fängslades
han 1536 och måste avstå sin andliga och
världsliga myndighet. H.O.
4) Mogens Henriksen G., den föregåendes
bror (1481—1569), deltog 1520 i kriget mot
Sverige, sändes 1527 av Fredrik I till Norge,
satte sig i besittning av Akershus slott och
försvarade detta mot Kristian II vid dennes
återkomst till Norge. 1531 länsman på Malmöhus,
tillfångatogs G. av borgerskapet vid upproret
1534. Riksråd 1535, förde G. vid olika tillfällen
(1543, 1554, 1555) befälet över den danska
flottan. H.O.
5) Axel Knudsen G., son till G. 2) (o. 1542
—1603), riksråd 1581, ståthållare i Norge 1588
—1601. G. skrev en skildring av sjuårskriget
(tr. av H. Rördam i ”Monumenta historiæ”, 2,
1875) och förmådde under sin vistelse i Norge
prästen Peder Clausen Friis 1545 att översätta
Snorre Sturlason, varigenom denne först blev
mera bekant som historieskrivare. H.O.
Gyldenstolpe, ätt, stammande från
kyrkoherden i Pjätteryd, Kronobergs län, Olaus Olai
Angermannus, vars son, G. 1), adlades 1650.
Dennes son, G. 2), blev friherre 1687, greve
1693. Den adliga ätten utslocknade 1831. C.
1) Michael Olai Wexionius G.,
rättslärd (1609—70), studerade i Wäxjö (därav
namnet) och Uppsala samt 4 år i Tyskland och
Holland, understödd av Axel Oxenstierna, blev
jur. d:r i Marburg 1637, sekreterare hos
riksamiralen C. C. Gyllenhielm, rektor i Växjö
1638, prof, i historia 1640 — från 1647 tillika
i juridik — vid det nyuppÄttade univ. i Abo.
— 35 —
— 36 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
