Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyldenstolpe, 1. Michael Olai Wexionius - Gyldenstolpe, 2. Nils - Gyldenstolpe, 3. Nils Filip - Gyldenstolpe, 4. Anton Gabriel - Gyldenstolpe, 5. August - Gyler, Wulf - Gylfe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G YLFE
G. blev 1650 jur. d:r i Uppsala, assessor
i Äbo hovrätt 1657, led. av lagkommissionen
1665, häradshövding 1667. Han var en
mångsidigt lärd man, vars undervisning och
förf.-skap varit av stor betydelse för juridikens och
statsvetenskapens studium i vårt land. Utom
latinska arbeten i dessa ämnen utgav han
”Epitome descriptionis Sueciæ, Gothiæ....”
(1650). C.V.J.
2) Nils G., den föregåendes son, greve,
ämbetsman (1642—1709), inträdde 1663 i
kansliet, ägnade sig
därpå en tid åt
domarekallet men övergick
snart till den
diplomatiska banan och
visade stor förmåga
som underhandlare.
1679 envoyé i Haag,
bidrog G. där
verksamt till
genomförandet av
nyorienteringen i Sveriges
utrikespolitik under
1680-talet. 1687 blev
G. hovkansler och utsågs till lantmarskalk vid
1689 års riksdag. Konungen belönade G. för
hans förtjänster vid denna med att 1690
utnämna honom till kungl. råd, prins Karls
guvernör, Lunds akad:s kansler och ordf, i
lagkommissionen. G., som dittills tillhört B.
Oxenstiernas parti och på allt sätt gynnats av
denne, övergick nu till det franskvänliga
partiet och blev dettas främste man. 1697 var G.
en av Karl XII:s förmyndare, 1705 utnämndes
han efter B. Oxenstierna till kanslipresident.
G. var en dugande, kunskapsrik ämbetsman,
som skötte sina många sysslor på ett
förtjänstfullt sätt, men ingen skapande och ledande
statsman. P.S.
3) Nils Filip G., den föregåendes
sonson, greve, ämbetsman (1734—1810),
överkammarherre hos drottning Lovisa Ulrika 1764,
landshövding i Gävleborgs län 1773—81 och
som sådan part i processen mot F. Gyllensvaan
(se denne), vilken avgjordes till G:s förmån, v.
guvernör hos kronprins Gustav Adolf 1789, en
av de aderton s.å., en av rikets herrar 1792,
guvernör hos kronprinsen s.å., avskedad 1794
på gr. av sin delaktighet i Armfelts
stämp-lingar. C.
4) Anton Gabriel G., den föregåendes
sonson, greve, militär, politiker (1801—57),
officer 1818, t. f. chef för Art.-staben 1837—
48. G. var främst verksam som politiker och
tillhörde från riksdagen 1828/30 de varmaste
försvararna av den konservativa
regeringspolitiken, främst den riktning, som sökte införa
frihandel och en liberal näringslagstiftning. G.
var vid riksdagen 1844/45
Konstitutionsutskottets ordf, och under de följ, riksdagarna
Bevillningsutskottets ordf. Av missnöje med Oskar
I:s politik avsade han sig 1846
kammarherrevärdigheten. N.H-g.
5) August Louis Fersen G., den
föregåendes kusins son, greve, diplomat (1849—1928),
blev efter legationstjänst i olika huvudstäder
envoyé i Bryssel och Haag 1897, i Petersburg
1899, var utrikesminister i ministärerna
Boström och Ramstedt dec. 1904—aug. 1905,
envoyé i Paris 1905—18. C.
Gyler, W u 1 f, ämbetsman (död o. 1562), var
till börden tysk, kom 1524 genom B. v. Melen
i Gustav Vasas tjänst, blev chef för dennes
tyska kansli och användes även i viktiga
diplomatiska beskickningar. Särsk. var daljunkerns
avrättning att tillskriva G:s bemödanden, och
överenskommelsen med Lübeck 1529 om
betalningen av Sveriges skuld till hansestaden,
varigenom de sv.-lybska förbindelserna
avsevärt förbättrades, var hans verk. Med detta
var visserligen Gustav Vasa föga belåten, men
G. bibehöll dock i flera år sin inflytelserika
ställning. Brytningen med Lübeck medförde
emellertid, att G. 1534 föll i onåd och rymde
från Sverige. 1534—36 var G. i tjänst hos
Kristoffer av Oldenburg; 1538 fick han en god
anställning hos hertig Albrekt av Preussen,
som redan förut antagit sig hans sak hos
Gustav Vasa, och bibehöll ända till sin död
dennes förtroende. — Litt.: G. Carlsson, ”Wulf
G. i sv. tjänst” (i ”Hist. tidskr.”, 1922—24). P.S.
Gylfe, mytisk konung i Sverige. Enl. Snorres
Heimskringla regerade han vid tiden för
asar-nas invandring i Norden. Då Oden i Danmark
sport, att det var gott tillfälle att förvärva
land hos G., for han dit. G. kom honom till
mötes och erbjöd honom att efter behag råda
i hans rike. I den berättelse, som bildar ramen
till första delen av Snorres Edda
(”Gylfagin-ning”, d.v.s. Gylfes gäckande), uppträder G.
under namnet Ganglere som en gammal
vandringsman, vilken begav sig till Asgård för att
utforska orsakerna till asafolkets kunnighet
och framgångar. Här utsattes han för
allehanda synvillor. I 3 högsäten sutto 3 män, Hög,
Jämnhög och Tredje. I form av svar på av G.
framställda frågor skildras gudarnas historia
och världens skapelse och öden fram till dess
undergång. Plötsligen äro emellertid hallen
och de 3 männen försvunna ur hans åsyn, och
han står ensam ute på den öde slätten. — I
skalden Brages ”Ragnarsdrapa” nämnes om
hur Gefjon (se d.o.) fick jord av G. — I Lings
dikt ”Gylfe” är G. en symbol för Sverige. E.H.
— 37 —
— 38 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
