Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg, ätt - Gyllenborg, 1. Jakob - Gyllenborg, 2. Olof - Gyllenborg, 3. Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENBORG
Gyllenborg, grevlig ätt, stammande från
borgmästaren Johan W o 1 i m h a u s (d. 1620) i
Königsee, Thüringen, vars son Simon W. (1601
—58) blev apotekare, inkallades till Sverige
1624 och 1626—58 innehade Uppsalas första
apotek. Av hans söner blev G.l) adlad 1680,
friherre 1689, greve 1695 och Anders W. (1649
—1725) stamfar för grevliga ätten L e i
jon-s t e d t. Ätten G. utslocknade 1863. C.
1) Jakob G., greve, ämbetsman (1648—
1701), assessor i kammarrevisionen 1676,
gjorde sig först bemärkt
av Karl XI genom
nit och skicklighet
vid utförandet av ett
par speciella
uppdrag, blev 1680
assessor i
reduktionskom-missionen, 1681
åklagare i stora
kommissionen, vars ledande
själ han blev, 1685
kammarråd och
direktör i
likvidations-kommissionen, 1687
direktör för deputerade till reduktionsverkets
avslutande, 1689 landshövding, lantmarskalk
vid 1693 års riksdag, 1695 kungl. råd, 1700 led.
av defensionskommissionen. G. är den, som
jämte konungen själv bär största ansvaret för att
reduktionen kom att utsträckas över alla
billighetens gränser och för den hårdhet, med
vilken den genomfördes. Någon personlig,
ekonomisk fördel därav skördade han dock ej; sin
täml. obetydliga förmögenhet hade han fått
huvudsaki. genom sitt gifte. I besittning av en
utomordentlig arbetsförmåga och ett lydigt
verktyg i konungens hand, skattades G. av
denne högt och utövade ett betydande inflytande.
Även för vitterheten var G. intresserad; en del
av hans dikter äro utgivna av P. Hanselli. P.S.
2) Olof G., den föregåendes son, greve,
ämbetsman, skald (1676—1737), 1725
landshövding i Älvsborgs, 1733 i Nyköpings län, känd
som skald och förf, av en föga lyckad forts,
av Dalins Argus: ”Skuggan af den döda
Ar-gus” (1735). C.
3) G a r 1 G., den föregåendes bror, greve,
kanslipresident (1679—1746). Efter studier i
Uppsala, tjänstgöring i kansliet och vid armén,
inträdde G. på den diplomatiska banan och
sändes 1703 som kommissionssekreterare till
England. Ivrig efter att spela en roll,
invecklade sig G., 1710 utnämnd till resident, 1715
till minister, i stämplingar med jakobiterna,
till vilka han tidigt hade relationer genom sitt
giftermål med engelskan Sara Wright. G:s
medverkan i de storpolitiska planer, Karl XII
och Görtz smidde mot den i England
regerande hannoverska dynastin, föranledde engelska
regeringen till det
uppseendeväckande
steget att i jan. 1717
häkta den sv.
ministern och
bemäk-tiga sig hans papper.
Lösgiven s.å.
återvände G. till Sverige,
blev 1718
statssekreterare vid
handels-exp. och medföljde
därefter Görtz till
Åland för att
underhandla om fred med
Ryssland. Åter i Stockholm hösten 1718,
sändes G. efter Karl XII:s död jämte Lillienstedt
ånyo till Åland, där nya, resultatlösa
förhandlingar fördes. Frihetstidens statsskick
öppnade nu sina möjligheter för G:s ärelystnad. 1719
v. hovkansler, 1720 hovkansler, insattes han vid
riksdagen s.å. i sekreta utskottet och
fredsde-putationen samt tävlade med Arvid Horn om
lantmarskalkposten. Mer el. mindre uppenbar
motståndare till den engelska linjen i sv.
politik och till Fredrik I, blev han på riksdagen
1723 en av ledarna för det holsteinska partiet
och insattes i rådet. Här och i sekreta
kommissionen motarbetade han Sveriges anslutning
till hannoverska alliansen. Då Horn och
dennes vänner segrat på riksdagen 1726/27, erhöll
G. en allvarsam skrapa av ständerna, fick
visserligen behålla sin plats i rådet men skildes
från närmare befattning med utrikespolitiken
och förflyttades till den rådsdivision, som
handlade inrikes- och justitieärenden.
överlägsen till sitt sätt i medgång men ”nog
modfälld i motväder”, hade G. nu fallit till föga
för Horn. Ändrade förhållanden läto honom
dock snart framträda som Horns främste
vedersakare. I enlighet med merkantilismens
principer ivrande för en kraftig uppblomstring
av den inhemska industrien, stod G. inom kort
som en av huvudmännen för den ekonomiska
riktning, som opponerade sig mot Horns och
hans anhängares konservativa försiktighet.
Verklig vind i seglen fick G., då 1731 en
brytning ägde rum mellan Fredrik I och Horn. G.
gynnade konungens förbindelse med fröken
Taube samt uppträdde som konungens
hand-gångne man i rådet. Ett oväder tycktes draga
sig samman mot Fredrik och hans nye
gunstling vid den stundande riksdagen, men
utrikespolitiska förhållanden ändrade situationen. Det
polska tronföljdskriget uppblossade 1733.
Franske ambassadören lyckades under loppet
av 1734 års riksdag vinna anknytning med den
— 41 —
— 42 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
