Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, 12. Nils (af Fogelvik) - Gyllenstierna, 13. Carl (af Steninge) - Gyllenstierna, 14. Nils (af Björksund och Helgö) - Gyllenstierna, 15. Gustaf Johan (af Lundholm) - Gyllenstierna, 16. Göran (af Björksund och Helgö) - Gyllenstierna, 17. Göran (af Lundholm) - Gyllenstierna, 18. Eric (af Lundholm) - Gyllensvaan, ätt - Gyllensvaan, 1. Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENSVAAN
rige för att deltaga i skånska kriget, blev
s.å. överstelöjtnant i sv. armén och 1677
överste. 1693 generalmajor av kav. och
landshövding, blev G. 1696 generallöjtnant
och guvernör i Wismar, 1698 general av
kav. och generalguvernör över
Bremen-Ver-den samt 1699 överbefälhavare för alla sv.
trupper i Tyskland. Som sådan kämpade han
1700 med framgång mot Danmark i Holstein.
1702 inryckte G. med betydande trupper från
Pommern i Polen men kom för sent för att
kunna sluta ringen om August II, som redan
blivit slagen vid Klissow. Personligen
återvände G. s.å. till Tyskland. 1705 kungl. råd,
återställde G. 1708 som chef för den
neder-saxiska kretsens trupper lugnet i Hamburg och
blev 1709 fältmarskalk. 1710 flyttades G. mot
sin egen önskan som president i Krigskollegium
till Sverige. Liksom sin svärson Arvid Horn
och rådets flesta medl. ogillade G. konungens
offensiva planer i Tyskland och lade
svårigheter i vägen för Stenbock 1712. 1714 blev G.
överbefälhavare i Skåne och vistades där de
följ. åren. P.S.
13) Carl G. (af S t e n i n g e), bror till
G.ll), friherre, från 1687 greve, ämbetsman
(1649—1723), kammarherre hos Hedvig
Eleonora 1668, överkammarherre 1670, guvernör
över änkedrottningens hovstat och livgeding
1680, kungl. råd 1687, president i
Kammarrevisionen 1697, led. av Defensionskommissionen
1700, president i Svea hovrätt 1718, Äbo akad:s
kansler 1719. G., som ansågs ha sitt vackra
utseende att tacka för sin första snabba
befordran, visade sig sedermera vara en skicklig
och synnerligen användbar ämbetsman. P.S.
14) Nils G. (af Björksund och
Helgö), son till G.8), greve, krigare,
ämbetsman (1670—1731), började sin krigarbana i
utländsk tjänst, blev 1694 sv. ryttmästare, 1698
major, 1701 överstelöjtnant och 1707 överste
för ett dragonreg., i spetsen för vilket han med
utmärkelse deltog i Karl XII:s ryska fälttåg.
Fången 1709 efter Poltava, vistades G. under
fångenskapen först i Moskva, sedan i
Voskre-senski, hemkom 1722, blev s.å. generallöjtnant
av kav., 1723 landshövding och 1727 riksråd.
I rådet räknades G. till A. Horns parti. P.S.
15) Gustaf Johan G. (af
Lund-holm), kusins son till G.12), friherre (1709
—64), 1731 anställd i Kansliexp., 1738
presidentsekreterare. Under den upphetsade
stämningen vid 1740/41 års riksdag, då hattarna
ivrigt sökte efter angreppsanledningar mot
mot-partiet, lyckades några hattspioner i febr. 1741
gripa G., just då denne kom ut från ett besök
hos ryske ministern Bestusjev. Han häktades,
och affären blåstes upp till det mesta möjliga,
enär G. hade nära släktingar bland de ledande
mössorna, vilka man hoppades få grundligt
komprometterade. En förräderikommission
tillsattes, som gick synnerligen bryskt fram; G.
tvangs att bekänna, att han varit mutad av
Bestusjev och förrått vissa hemligheter, men
av hans svävande och motsägande uppgifter
framgick huvudsaki., att han icke alls varit
invigd i partiledarnas förtroende och icke haft
mycket att förråda. Han dömdes förlustig
liv, ära och gods, men benådades av ständerna
med livstids fängelse i Marstrand, lösgavs
emellertid 1743 och ändade sina dagar på godset
Serben i Livland, som han erhållit av
kejsarinnan Elisabet. C.
16) Göran G. (af Björksund och
Helgö), son till G.14), greve, riksråd (1724—
99), lagman i Närke 1750, i Södermanland 1759,
landshövdings titel 1762, tillhörde 1765—69
mössrådet, allmänt aktad men föga
framträdande, blev 1781 riksmarskalk och erbjöds 1787
av Gustav III furstevärdighet men avböjde. C.
17) Göran G. (af Lundholm),
friherre, militär (f. 31/t 1876), underlöjtnant i
Kronprinsens husarreg. 1895, löjtnant vid
Generalstaben 1898, major 1916 och vid Skånska
dragonreg. 1917, överstelöjtnant vid Skånska
husarreg. 1919, överste och sekundchef för
Liv-reg:s dragoner 1921 och för Livreg. till häst
1928, generalmajor och inspektör för kav. 1930.
G. har 1911 företagit en studieresa till
Tyskland och utg. ”Spanings- och förposttjänsten”
(1909). E.Bz.
18) Eric G. (af Lundholm), friherre,
diplomat (f. 27/s 1882), jur. utr. kand, i Lund
1909, notarie hos riksdagens Jordbruksutskott
1913—15, sekreterare hos
Justitieombudsmannen 1915—18, medl. av och sekreterare hos
sakkunniga för åtgärder mot den
försvarsfient-liga propagandan 1917, legationsråd i Paris
1921—22, legationsråd och byråchef
(handelspolitiska avd.) i Utrikesdep. 1922—27,
legationsråd i London 1927—30, sedan sistn. år
envoyé i Moskva och Teheran. Th.
Gyllensvaan, ätt adlad 1756 med G.l), som
själv slöt ätten. Om det av honom stiftade
fideikommisset Västanå, Jönköpings län,
stadgades, att innehavaren skall kalla sig G. och
föra denna ätts sköldemärke och n:r.
Fideikommisset har med detta villkor tillhört medl.
av ätterna Rosenquist af Åkershult och von
Otter. C.
1) Fredrik G. (före adlandet
Svanhals), politiker (1723—87). Fr.o.m. 1760/61
års riksdag framträdde dåv. majoren G. som
en av mössornas talföraste och envisaste medl.
på riddarhuset. 1772 överste för Hälsinge reg.,
råkade han efter några år på gr. av
egenmäk
— 61 —
— 62 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
