Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, 9. Johan (af Björksund och Helgö) - Gyllenstierna, 10. Conrad (af Ulaborg) - Gyllenstierna, 11. Christoffer (af Ericsberg) - Gyllenstierna, 12. Nils (af Fogelvik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENSTIERNA
och vidtagandet av andra åtgärder till
näringslivets fromma. I utrikespolitiken blev G.
småningom M.G. De la Gardies farligaste
motståndare, bekämpade talangfullt och ihärdigt
alliansen med Frankrike och förutsade dess
olyckliga följder för Sverige. Under åren närmast
efter 1672 trängdes G. i skuggan, möjl. har han
vid riksdagen 1675 haft ett finger med i
försöken att störta De la Gardie. På konungen
förefaller G:s kraftfulla och flärdfria
personlighet nog att ha gjort ett visst intryck, men
först på sommaren 1676 kallade han, på
änkedrottningens och Lindskölds uppmaning, G. till
sig. Sammanträffandet ägde rum i Växjö och
blev avgörande. Under det förtvivlade läge,
vari Sverige då befann sig, fann konungen i
den handlingskraftige. rådsnare, outtröttlige G.
det stöd, han behövde, och denne såg snart i
den plikttrogne, arbetsamme konungens
oinskränkta maktställning den enda möjligheten
till fäderneslandets räddning. Snart var G.
konungens främste rådgivare både i militära
och civila angelägenheter. Han styrkte
konungen i beslutet att marschera mot Halmstad, han
bidrog verksamt till hopsamlandet av den armé,
varmed slaget vid Lund vanns, han inlade
stora förtjänster vid återerövringen av Blekinge
och kvävandet av den farliga friskytte-
(snapp-hane-) rörelsen i n. Skåne. Också misslyckades
fullst. planerna att vid riksdagen 1678 störta
G., tvärtom stärktes dennes ställning än
ytterligare. Otvivelaktigt har G. redan nu åsyftat
en ny reduktion med dess nödvändiga
förutsättning, krossandet av rådsaristokratiens makt
och legaliserandet av det faktiska envälde, som
kriget redan lagt i konungens hand. Fred var
emellertid nödvändig för utförandet av dessa
planer, och harmen över Frankrikes
övermodiga uppträdande gjorde även konungen
benägen för G:s förslag att låta den åtföljas av ett
uppriktigt närmande till Danmark. De
nordiska staterna skulle så bli oberoende av
främmande makter och gemensamt få herraväldet
på Östersjön. I Lund slöts också 1679 både
fred och ett förbund, varigenom grundvalen
lades till en gemensam nordisk utrikespolitik.
Ett giftermål mellan Karl XI och Ulrika
Eleonora, Kristian V:s syster, skulle bekräfta
vänskapen. I en ny traktat därom i Köpenhamn
1680 lyckades G. genom förbehållet om
prinsessans arvsrätt hålla en om än svag
möjlighet för rikenas fullst. förening öppen.
Dessutom stadgades gemensamt mynt, och ett
förbund av båda kronorna med Frankrike
planerades. G., som hade skarp blick för de faror,
som från ö. hotade Sverige, ville lämna
Danmark fria händer i Tyskland till gengäld för
dess vänskap. Om han, ss. det påståtts, velat
utbyta Sveriges tyska besittningar mot Norge
för att så konsolidera det sv. väldet är osäkert.
I vilket fall som helst kunde den av G.
förfäktade politiken ha givit Nordens öden en annan
riktning. Innan förbundet med Danmark
hunnit stadgas och innan den riksdag hunnit
sammanträda, där G:s inrikespolitiska planer skulle
genomföras, bortrycktes han av döden 10/e 1680.
Få dödsfall torde ha drabbat Sverige hårdare.
G:s skandinaviska politik dog med honom,
enväldet och reduktionen genomfördes visserligen,
men knappast så, som G. tänkt sig. I många
avseenden är man beträffande G:s planer
hänvisad till gissningar, så mycket mer som någon
på ingående källforskningar grundad biografi
över G. ännu ej finnes: Det man vet, är dock
nog att tillförsäkra G. ett rum bland Sveriges
största statsmän. P.S
10) Conrad G. (af Ulaborg), son till
G.7), friherre, ämbetsman (1638—84), assessor
i Kommerskollegium 1665, landshövding i
Finland 1667, i Kalmar län 1674, tillhörde under
förmyndartiden riddarhusoppositionen, slöt sig
under Karl XI nära till konungamakten och
blev 1680 ordf, i Stora kommissionen samt var
vid 1682 års riksdag en av Sekreta utskottets
mest betydande medl. P.S.
11) ChristofferG. (a f E r i c s b e r g),
den föregåendes bror, friherre, från 1687 greve,
krigare, ämbetsman (1639—1705), student i
Uppsala 1653, överstelöjtnant vid Livgardet
1668, överste där 1673, generalmajor av inf.
1676, generallöjtnant 1677, guvernör över
Västernorrland s.å., kungl. råd 1681, överståthållare
1682, medl. av förmyndarregeringen 1697. G.
utmärkte sig vid upprepade tillfällen under
skånska kriget, särsk. i slaget vid Lund, där
han, även sedan han sårats, med okuvlig
tapperhet fortfor att föra befälet och väsentligt
bidrog till segern. Vid 1680 års riksdag var G.
en av de ivrigaste förespråkarna för konungens
planer och åtnjöt hela tiden Karl XI :s stora
förtroende. P.S.
12) N i 1 s G. (a f F o g e I v i k), brorsons son
till G.5), friherre, från 1706 greve, krigare,
ämbetsman (1648—
1720). Efter en tids
studier gick G. 1666
i krigstjänst och blev
1668 kapten. 1669
företog G. en lång
utrikesresa och gick
därpå i holländsk
krigstjänst, där han
avancerade till
överstelöjtnant. 1676
återvände G. under
många faror till
Sve
— 59 —
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
