Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASTIK
bildningens tjänst. I och med kristendomens
seger och dess urspr. ensidiga betonande av
askesen undertrycktes i stort sett metodiska
kroppsövningar för mer än 1,000 år framåt.
Utom Europa torde redan i ett tidigt skede
g.-system sett dagen (i Egypten, Indien, Kina).
— Humanisterna, och framförallt
filantroper-na, ss. Basedow (1724—90) och S a 1
z-mann (1744—1811), fäste åter
uppmärksamheten på värdet av antikens g., och genom
G u t s M u t h s (1759—1839) började mot
slutet av 1700-talet ordnade kroppsövningar
till-lämpas i Tyskland. Guts Muths’ g. anslöt sig
till de i Hellas bedrivna, naturliga
kroppsövningarna. Dansken Nachtegall (1777—
1847) stödde sig huvudsaki. på Guts Muths’ ”G.
für die Jugend”, och P. H. L i n g fick hos
Nachtegall sin första gymnastiska utbildning.
Ling gick emellertid snart sina egna vägar.
Tysken Jahn (1778—1852), som likaledes rönt
inflytande av Guts Muths, bedrev även
idrotts-betonad g., delvis med gammaltyska förebilder;
men såväl han som än mer hans efterföljare
E iselen (1792—1846), Spiess (1810—58)
m.fl. hyllade andra gymnastiska
grundprinciper än både Guts Muths och Ling. På så sätt
uppstodo i Europa under början av 1800-talet
2 olika riktningar, den lingska, som lade
vikt vid hela kroppens harmoniska
utveckling genom formgivande övningar, och den
j a h n s k a (Turnen) med sina starkt
rörelse-betonade redskapsövningar (övervägande för
armar och skulderparti). Dessutom uppkom
samtidigt i de angelsaxiska länderna en 3:e,
näml, den helt och hållet idrottsliga och
sportsliga (huvudsaki. ben-g.). Kampen
mellan dessa system, framförallt mellan de två
förstn., var under 1800-talet ofta bitter, särsk.
i Tyskland. Först under innevarande årh. kan
man tala om någon ömsesidig förståelse inom
de olika lägren. Nu torde man på de flesta
håll vara ense om att varje
kroppsövnings-system med fostrande värde måste bygga på
lingska grundprinciper samt att g. bör
kompletteras med lek och idrott. Om man alltså
kommit till samförstånd i vissa huvudpunkter,
har å andra sidan det särsk. efter världskriget
nyvaknade intresset för fysisk fostran medfört,
att talrika s.k. g.-system sett dagen. — Bland
våra dagars reformatorer på g:s område må
nämnas E 11 i Björksten, Finland, Elin
Falk, Sverige, och Agne te Bertram,
Danmark (kvinno- och barn-g.); N i e I s B u k h,
Danmark, och Georges Hébert,
Frankrike (mans-g.), samt J a q u e s-D a 1 c r o z e,
Schweiz, Rudolf Bode och Rudolf v.
Laban, Tyskland (rytmisk g.).
P.H. Ling indelade g. i 4 grenar: 1)
pedagogisk el. medborgerlig (frisk-g.), 2) militär
(fäktning), 3) medikal (sjuk-g.) och 4) estetisk
g. Rörelseförrådet i den pedagogiska g. in
delade han i rörelser (rr.) utan och med
maskineri (redskap); de förra, d.v.s. den
fristående g., i rr. utan och med stöd (rörelsegivare).
Ling var själv medveten om svagheten i denna
indelning lika väl som om svårigheten att,
som han själv önskade, lägga rrmas
förmodade verkan till grund för rr.-förrådets
sammanställning. Då han aldrig medhann att i
detalj utforma el. beskriva sitt system, har den
sv. g. i viss mån blivit präglad av hans
efterföljare, framförallt sonen Hjalmar Ling
och L.G. Bran t ing; den förre på frisk-g:s,
den senare huvudsaki. på sjuk-g:s område.
P.H. Lings g. var mest avsedd för vuxna män
(soldater). Hj. Ling gav närmare anvisningar
för skol-g:s övande. Han ordnade de av
fadern uttänkta rr. i rr.-släkten efter deras
huvudsakliga verkan samt sammanställde rr.
från de olika släktena till gymnastiska
dagövningar. I ”Rörelseläran” (1866), ”Tab. i
frisk-g.” (s.å.) och ”Tillägg till tab. i frisk-g.”
(1869) har han nedlagt resultatet av sitt arbete
”Flottans g.-reglemente” (1878) av L.M.
Törngren, ”Handbok i g. för armén och flottan”
(1902), ”Lärobok i g. för folkskoleseminarier”
(1905) av Törngren samt ”G.- och
idrottsin-struktion för armén och marinen” (1912)
upptaga alla samma rr.-släkten som Hj. Lings
tabeller; även dagövningarna äro i huvudsak
uppställda i enlighet med dessa. 1925
fastställdes en ny g.-instruktion för armén och
marinen (GI), där rr.-f ö r r å d e t mera
latio-nellt indelas efter avsikten med rr:s utförande.
Rörelseförrådet (enl. GI 1925).
A. Ordning s-r r.
B. Formgivande rr.
I. Ben-rr.
a. Förberedande.
b. Egentliga.
1. Samsidiga.
2. Växelsldlga.
c. Vadspänningar.
II. Arm-rr.
a. Förberedande.
b. Egentliga.
III. Huvud-rr.
IV. Bål-rr.
a. Rygg- och buk-rr.
1. Musklerna arbeta under
längdförändring.
2. Musklerna arbeta utan eg.
längdförändring.
aa. Rygghållningar.
bb. Bukhållningar.
b. Sid-rr.
1. Sidböjningar.
2. Sidhållningar.
c. Bålvridningar.
— 67 —
— 68 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
