Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORG
dande personen blev snart borgmästaren Nils
Börjesson. Redan tidigt inflyttade även tyskar
och skottar, och enl. 1624 års förordning skulle
rådet bestå av 4 svenskar, 3 holländare, 3 tyskar
och 2 skottar. Rådets protokoll författades —
till 1670 — på sv., holländska och tyska. Redan
efter några få årtionden var G. i fråga om
handel, materiellt välstånd och folkrikedom rikets
2:a stad, vilket den sedan förblivit. Dess
betydelse som landets enda handelsstad — och
gränsfästning — vid Västkusten minskades
visserligen genom Brömsebro- och
Roskildefre-derna, men den gick dock framåt ej minst
under Karl XII:s krig, då särsk. järnexporten till
England tog fart, och G. blev medelpunkt och
avsättningsort för kaperierna, som blomstrade i
sht 1715—18 — det mest kända namnet är
Ga-tenhielm. En verklig glanstid för G. inträdde
snart därefter, då det blev säte och stapelort
för Ostindiska kompaniet (1731—1814). Även
det stora sillfisket (1747—o. 1806) tillförde
staden stor vinst. Under kontinentalsystemets tid
blev G. 1808—14 en av Europas förnämsta
upplagsplatser för den engelska handeln, och
göteborgarna gjorde lysande affärer. Sedan kom
visserligen ett svårt bakslag, men staden
hämtade sig snart. Trollhätte kanal, öppnad 1800 och
ombyggd 1844, ökade dess handelsomsättning;
1862 tillkom V. stambanan och längre fram
Bergslagernas järnväg, G.-—Borås—Alvesta
järnväg m.fl. Exporten på England utvidgades
avsevärt. Rederirörelsen har sedan betydligt
utvecklats; här må nämnas Sv. Lloyd, de olika
Bro-strömsrederierna och Transatlantic.
Handelsflottan är den största i Sverige. Industrien har
utvecklats kraftigt under 1800- och 1900-taIen.
De största företagen äro Carnegieska
bruken, grundlagda 1810 och 1813,
Götaver-ken, som grundlädes 1841 under namnet
G:s mekaniska verkstad, samt Sv.
kullagerfabriken (SKF), som började 1907. 1820
öppnades G:s sparbank, den första i Sverige,
1846 G:s privatbank, nu G:s bank, och 1864
Skandinaviska kredit-a.-b. G. har vuxit
betydligt genom inkorporering, och de härjande
eldsvådorna i äldre Hd (1669, 1721, 1746, 1792, 1802
och 1804) ha bidragit till dess moderna
stadsbild och byggnadssätt. Vad staden förmår, har
den visat bl.a. genom utställningarna 1891 och
i sht 1923. G. har haft förmånen av en hög
allmän- och medborgaranda med devisen ”rikedom
förpliktar”. Ett bevis härpå utgöra stadens
bildnings- och högre undervisningsanstalter;
donationerna till sociala och kulturella ändamål
uppgå till över 60 mill. kr. Bland donatorerna —
de tillhöra på första namnet när spetsarna inom
G:s handelsvärld — märkas Margareta Hvitfeldt,
Sahlgren, Kjellberg, Chalmers, Dickson, Wijk,
Sv. Renström, Röhss, Oscar Ekman, D. Carnegie,
Edv. Magnus, konstmecenaten Pontus
Fürsten-berg, Charles Felix Lindberg, Carlander, Gabr
Heyman, etc. För osparad möda samt stor
initiativrikedom till stadens fromma böra
ihåg-kommas Per Dubb, Sahlgrenska sjukhusets
förste överläkare (1750—1834) och ”Handelstidn:s”
red. S.A. Hedlund (1821—1900). S.A-n.
Krigshistoria. G. (med Älvsborg) hade
ur strategiskt synpunkt den betydelsen, att det
avklippte förbindelsen mellan Halland och
Bohuslän. Under den epok, då dessa landskap
tillhörde vår v. granne, blev staden därför ett
begärligt operationsföremål för danska och
norska stridskrafter. Av Kristian IV :s stort
anlagda planer mot staden kommo en del till
utförande under kriget 1643—45. Konungen
själv gjorde i april 1644 ett försök att
innesluta den från sjösidan men måste retirera
för en sv. eskader (utrustad i Holland av L.
De Geer). På sommaren s.å. gjorde Norges
ståthållare, Hannibal Sehested — efter vilken
kriget kallades Hannibalsfejden —, flera fram
stötar från Bohuslän mot G., sekunderade av
utfall, som från den danska fästningen
Var-berg gjordes mot sydfronten. Kommendanten ?
G., N.A. Mannersköld, lyckades emellertid
medelst ett rörligt användande av den fåtaliga
garnisonen avslå anfallen. Sommaren 1645
förnyades offensiven med större styrkor, men
försvaret hade ock stärkts, och den på
krigsskådeplatsen kommenderande befälhavaren
Lars Kagg slog angriparna definitivt
tillbaka. —’ Sedan Danmark genom
Brömse-brofreden avträtt Halland till Sverige, var
G:s läge något mindre utsatt, och sedan
även Bohuslän blivit svenskt, var faran för
direkta angrepp på landfronten ej längre
överhängande. Likväl hotades staden allvarligt
under kriget 1675—79, då (1676) åter en norsk
ståthållare, Gyldenlöve, sökte innesluta staden
från landsidan, medan en dansk eskader
avspärrade sjösidan. Även nu måste emellertid
den danska sjöstyrkan rymma fältet för en sv.,
varmed staden väsentligen var räddad även
från ”Gyldenlövefejden”. — Under det stora
nordiska kriget blev G. anfallet från sjösidan
av Tordenskjöld, dels 1717, dels (två gånger)
1719, samtliga gånger dock utan resultat.
En betydelsefull roll i striderna om Göteborg
spelade vid så gott som alla tillfällen det
fasta försvaret. G. med Älvsborg
bildade slutvärnet i en serie skansar, som av ålder
funnits utmed Göta älv (G., Lödöse, Skårdal
Lärje, Hospitalet m.fl.). Huvuddragen i
utvecklingen av de befästningar, som kunde
räknas till själva staden, äro följ. Sedan Gustav
II Adolf 1619 beslutat anlägga en ny stad,
upp
— 177 —
— 178 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
