Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hacka (redskap) - Hackaert, Jan - Hackbruk - Hackbräde el. cymbal - Hackelse - Hackelsemaskin - Hackert, Jacob Philipp - Hackett, Francis - Hackman, ätt - Hackney - Hacksilver - Hackspettar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HACKSPETTAR
h. och häst-h. för resp, trädgårds- och
åkerbruk ha de jordbearbetande delarna fästade på
en med hjul uppburen ram. Hj.P.
Hackaert [ha’kärt], Jan, nederländsk
målare (1629— o. 1700), verksam i Amsterdam,
målade landskap med särskild vikt lagd vid
solljuseffekterna. Staffaget är av A. van de
Veide, Lingelbach el. Berchem. H. är
representerad i Nationalmuseum i Stockholm (1
landskap) och i Kunstmuseet i Köpenhamn (2
landskap). G.S.
Hackbruk, en i den etnologiska litteraturen
av Ed. Hahn införd och sedermera ofta brukad
beteckning på det primitiva jordbruket, vilket
utmärkes därav, att systematisk och grundlig
genomarbetning av jorden icke förekommer
och att gödsling och konstlad bevattning,
liksom dragare och därmed även plöjning äro
obekanta. Termen h. är emellertid
missvisande, dels emedan hackan alls icke förekommer
som jordbruksredskap hos en stor mängd lägre
stående åkerbrukande folk, dels emedan den
vanl. användes till efterbearbetning av jorden,
medan det primära jordbruksredskapet i regel
är grävkäppen. G.B-r.
Hackbräde el. cymbal (jfr d.o.), mus., ett
ur psalteriet (se P s a 11 e r i u m) framgånget
stränginstrument, bestående av en
trapetsfor-mad resonanslåda, varöver löper ett växlande
antal flerköriga metallsträngar, vilka anslås
med två hammare. H. var särsk. populärt
i Europa under 1300—1400-taIen, förbättrades
vid 1600-talets slut av Panteleon Hebenstreit,
gav på 1700-talet idén till hammarklaveret, var
ännu vid 1800-talets början folkinstrument i
n. Svealands och s. Norrland och är fortfarande
populärt i Ungern (zigenarkapell). G.M.
Hackelse, benämning på kortskuret
stråfoder, ss. halm, hö och grönfoder. Till
nötkreatur och hästar bör h. vara c:a 3,5 cm.,
men längden varierar f.ö. avsevärt. Skärningen
utföres i regel med maskin. Kortskuren är
halmen lämplig till strö och lätthanterlig vid
utfodring. Hö och grönfoder i form av h.
användes huvudsaki. till svin och fjäderfä.
Jfr F oderberedning. H.Fqt.
Hackelsemaskin, maskin för skärning av
halm till hackelse. Urspr. var h. en upptill
öppen, c:a 20 cm. djup och bred ränna av
bräder, där halmen ordnades och framfördes med
v. hand mot dess ena ända, där den avskars
i önskade längder med en lång kniv, vars nedre
ända var fastsatt i en styrstång. Numera är
kniven fastsatt på ett svänghjul, som dragés
för hand el. trampas; frammatningen sker
automatiskt med valsar; dragkraften utgöres ofta
av häst el. motor. Hj.P.
Hackert, Jacob Philip p, tysk målare
(1737—1807), besökte bl.a. länder Sverige 1762
—64 och bosatte sig slutl. i Italien. H. målade
i saklig och ofta torr stil huvudsaki. heroiska
landskap i olja el. gouache samt porträtt.
Från 1766 idkade han ett intimt samarbete
med sin broder, Johann Gottfried H., som
utförde tavlor i olja efter H:s skisser. H. var
av sin samtid mycket uppskattad men är för
eftervärlden mest bekant genom sin vänskap
med Goethe, som skrev en biografi över honom
efter hans död. G.S.
Hackett [hä’kit], Francis,
irländsk-amerikansk journalist och skriftställare (f. 1883),
har skrivit flera historiskt-sociologiska arbeten,
särsk. rörande irländska förhållanden, samt ett
par romaner. Hans förnämsta arbete hittills
är ”Henry VIII. A personal history” (1929;
sv. övers, s.å.), en stort anlagd
personlighets-skildring. A.Km.
Hackman, finländsk adelsätt, stammande
från n.v. Tyskland. Johan Fredrik H.
(1755—1807) grundade i Viborg en betydande
köpmansfirma, som under hans änka och sonen
Johan Fredrik H. (1801—79), adlad 1876,
ytterligare upparbetades och från 1816 under
firma Hackman & co. bedrivit en
omfattande rederirörelse och export av trävaror samt
varit intresserad i ett flertal industriella
anläggningar. Bland den sistn:s ättlingar märkas
sonen, kommerserådet Wilhelm H. (1842—
1925), vid faderns död chef för familjefirman,
framskjuten medl. av lantdagen och en mängd
ekonomiska företag, samt sonsönerna,
arkeologen Alfred Leopold Fredrik H. (f. 1864),
statsgeologen Victor Axel H. (f. 1866) och
folklivsforskaren Walter Oskar H. (1868—
1922). C.
Hackney [hä’kni] (eng.), lättare
vagnshästtyp av engelsk halvblodsras. Mankhöjd c:a
1,65 m. Färgen varierar men bör helst vara
fux. H.Fqt.
Hacksilver, se B i t s i 1 v e r.
Hackspettar, fam. Pi’cidæ, av ordn.
Coracii-fo’rmes (se d.o.), omfattar små el. medelstora
former med långsträckt kropp, korta, styva,
elastiska stjärtpennor samt korta, kraftiga ben,
av vilkas fyra, med starka klor försedda tår
två äro riktade bakåt (klätterfötter). Näbben
är rak, mejselformad och den klibbiga tungan
i spetsen försedd med hullingar. De långa
tungbenshornen bilda en båge nedåt halsen
samt löpa runt huvudet fram till näbbroten.
Som en följd härav kan tungan skjutas långt
ut ur näbbet. H. äro livliga fåglar och i rörelse
hela dagen samt flyga från träd till träd med
en karakteristisk bågformad flykt. Helst hålla
de till i gammal skog med mer el. mindre
— 241 —
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
