Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadleyska lagen - Hadorph, Johan - Hadow, Sir William Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HADLEYSKA LAGEN
Hadleyska lagen [hä’dli-], se V i n d och R
e-lativ rörelse.
Ha’dorph [-dårf], Johan, fornforskare
(1630—93), student i Uppsala,
akademisekreterare där 1660,
riksantikvarie 1666
(jämte O. Verelius; ensam
innehavare av
ämbetet 1679), assessor
i Antikvitetskollegiet
1667, sekreterare i
Riksarkivet 1669,
sekreterare i
Antikvitetsarkivet 1692. H:s
forskarprofil
avviker ej oväsentligt
från den man i allm.
föreställer sig ss.
karakteristisk för stormaktstidevarvet. Hos
honom finnes ingenting av Olaus Rudbecks
och hans skolas fantasteri. H. är snarare
sakligheten och nykterheten själv, något som
otvivelaktigt hörde samman med en brist i
hans utrustning som vetenskapsman: han var
ingen skapande kraft. Eg. hör han snarast
hemma bland den stora skara av historiska
samlare, som utmärkte detta och följ, sekel. —
När Antikvitetskollegiet tillkommit 1667 för
vården av landets antikviteter och
fornminnen, blev H. redan från början dess främsta
kraft. Ledsagad av kollegiets tecknare, reste
han kring i landsorten för inventering och
undersökning av fornlämningarna. Bland av
honom besökta platser var även Björkö i
Mälaren, vars gravfält han gjorde till föremål
för en arkeologisk undersökning, den sannolikt
första i Sverige. Resultatet framlade han i
företalet till editionen av Björköarätten. Särsk.
runstenar intresserade honom, och mer än
1,000 dylika avbildades under årens lopp. Av
dessa känna vi flera numera endast genom
H:s avteckningar. En tillämnad utgivning kom
aldrig till stånd under H:s livstid, bortsett från
den bråkdel av dem, som publicerades i
”Fä-rentuna härads runestenar” (1660). I sin
helhet blevo de utg. först 1750 av J. Göransson
(se denne) i ”Bautil”. H:s
runstensavbild-ningar voro för sin tid ej utan förtjänster, även
om de ej uppfylla vår tids fordringar i den
vägen. I Antikvitetskollegiet samlade H. en
mängd föremål från Sveriges forntid och äldre
historia, vilka kommit att utgöra stommen till
Statens hist. museum. Sina rön och slutsatser
i antikvariska spörsmål nedlade H. dels i flera
ej utg. skrifter, dels i anmärkningar till en
rad uppl. av historiska och rättshistoriska
källor. Denna utgivarverksamhet, som blott
gällde inhemskt källmaterial, är icke den minst
viktiga i H:s insats som forskare. Sålunda
utgav han den medeltida dikten om Alexander
den store, ”Alexandri Magni historia på
svenska rijm” (1672), ”Stora rimkrönikan” (se d.
o.), ”Twå gambla sv. rijmkrönikor” (2 bd,
1674—76) samt den sv. rimkrönikan om S:t
Olof, ”Sanct Olaffs saga på sv. rim...” (1675).
Det är vidare H:s förtjänst, att flera av de
medeltida lagarna nu för första gången
ut-kommo av trycket: ”Dahle laghen” (1676),
”Then gambla Skåne lagh” (s.å.),
”Gothlandz-laghen” (1687), ”Biarköa rätten ...” (s.å.),
”Wisby stadz lag” (1688), ”Then gambla
Wijs-by siörätt” (1689). De handskrifter, H. följde,
voro de bästa som funnos, och Schlyter yttrar
sig med en viss erkänsla om H. som lagtextutg.
Det utg. är emellertid blott en täml. obetydlig
del av alla de ytterst värdefulla kodexar, som
H. under årens lopp från olika håll
hopsamlade i Antikvitetskollegiets gömmor.
Av stor betydelse blev H:s intresse för gamla
brev, dokument och förordningar av olika slag.
Klarare än de flesta i sin samtid insåg han
desssa källors överlägsenhet över de
berättande källorna, och hans verksamhet för
utgivning av dylika källor kan i viss mån sägas ha
bildat epok i vår historiografi. Viktigast är
den saml. dokument, som han tryckte i
bi-hanget till ”St. rimkrönikan” till belysning av
sv. statsförfattningens historia. Flera av de
här tr. urkunderna känna vi numera endast
genom H:s ed., i det originalen gingo förlorade
vid slottsbranden 1697. Även ed. av S:t
Olofs-sagan innehöll avtryck av en del dokument. 1
senare delen av sitt liv arbetade H. på en stor
urkundspublikation, som skulle belysa ej blott
de politiska förhållandena utan även
rättsväsen, religion, näringar m.m. 1680 var den
färdig till utgivning, men denna blev ej av, enär
regeringen hyste fruktan för offentliggörande
av handlingar rörande tvister mellan konung
och folk. I bihanget till Björköarätten
trycktes en bråkdel av saml., som numera förvaras
i Riksarkivet. H. var utan större kritisk
förmåga och djupare lärdom, och hans
urkunds-tryck, för sin tid förtjänstfulla, motsvara ej
nutida krav. — Av H:s arbeten har i vår tid
publicerats ”Reseanteckningar om Leckö
gref-skap” (av C.G. Styffe i ”Vestergötlands
fornminnesförenings tidskr.”, 2, 1901) samt ”Resor.
Af ritningar af kyrkor och kyr ko vapen i
Uppland 1676—1685” (2 bd, av E. Wennberg i
”Arkiv för sv. konst- och kulturhistoria”, 1,
1917). _ E.Blp.
Hadow [hä’däu], Sir William Henry,
engelsk musikskriftställare (f. 1859), fick sin
utbildning som musikhistoriker i Darmstadt
och vid Oxfords univ., där han senare höll
—- 251 —
— 252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
