Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haile Selassie I - Hailsham, Douglas - Hailuoto - Haimon - Haimonssönerna - Hain, Ludwig - Hainan - Hainaut - Hainbund - Hainburg - Hainhofer, Philipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAINHOFER
1911 guvernör (ras) över prov. Harrar och
vid drottning Zauditus trontillträde efter
ne-gus Ledj Jeassus avsättning 1916 utropad till
tronarvinge och regerande furste. 1924
företog han en resa i Europa; 1928 lät han utropa
sig till konung. 1930 övertog han efter
drottning Zauditus död ensam regeringsmakten och
lät kröna sig ss. kejsare (negus), varvid han
antog namnet H.S. I. C.F.
Hailsham [heiTfam], Douglas Mc Garel
Hogg, (1929) viscount H. of H., engelsk
politiker (f. 1872), jurist, attorney-general under
Baldwin 1922—24 och 1924—28, konservativ
medl. av underhuset 1922—28, lordkansler
1928—29, krigsminister i R. Mac Donalds
nationella samlingsregering 1931. Th.
Hailuoto [häl’-], finskt namn på Karlö.
Haimon [häl’-], grek, myt., se Antigone.
Haimonssönerna, Aalart, Richart, Guichart,
Renaut, hjältar i ”Les quatre fils Aymon” el.
”Renaut de Montauban”, ett franskt epos om
20,000 alexandriner från 1100-talet (senaste ed.
av Castets, 1909), söner till en legendarisk
Aimon (Haimon), i sin ordning son till Doon
de Mayence (se d.o.). H:s strider med Karl
den store (i själva verket Karl Martell) utgöra
innehållet av detta epos, som blev en verklig
folkbok, även i utlandet. I Norden har
Magus-sagan upptagit delar därav; jfr F. Wulff,
”No-tices sur les sagas de Mågus” (1874); G.
Ceder-schiöld, ”Fornsögur suörlanda” (1884). J.V.
Hain [häln], Ludwig Friedrich Theodor,
tysk bibliografisk förf. (1781—1836), bekant för
sin förträffliga katalog över inkunabler,
”Re-pertorium bibliographicum” (2 bd, 1826—38;
nytr., 2 bd, 1925; suppl. av W. A. Copinger, 2
bd, 1895—1902, D. Reichling, 4 bd med register,
1905—14 och K. Burger, 1908). W.N.
Hainan, ö vid Kinas s. kust mellan
Tongking-viken och Sydkinesiska sjön samt skild från
fastlandet genom det svårtrafikabla H.-sundet;
tillhör administrativt kinesiska prov.
Kuang-tung; 34,000 kvkm.; sannolikt o. 2 mill. inv.
öns kärna är ett granitmassiv Wu-chi-shan (De
fem fingrarna), som når 2,000 m.ö.h. Mellan
detta och n. kusten utbreder sig en vid och låg
kustslätt, medan s. kusten är brant och
svårtillgänglig. Klimatet är tropiskt med
huvudnederbörden under sommaren.
Bergsluttningarna täckas av tropisk regnskog med många
värdefulla trädslag, bl.a. ebenholts. I berglandet
bo ännu stammar av primitv kulturtyp, de s.k.
Limu el. Loi, vilka själva kalla sig Sai. De
anses närmast besläktade med Laos i Indokina
och leva av jakt och fiske samt risodling.
Slättlandet i n. är ganska tätt befolkat av
invandrade kineser, och i övergångsbältet mellan
berg-och låglandet finns en ganska talrik blandras.
De viktigaste kulturväxterna äro ris och
jordnötter. På senare tider har man även börjat
odla sockerrör, sesam, tobak, betel- och
kokospalmer samt gummi. Befolkningen decimeras
av malaria och stark utvandring. Huvudstad
är Kiung-chou med hamnstaden Hoi-hao. J.F.
Hainaut [änå’], ty. Hennegau, flam.
Hene-gouw, prov, i s. Belgien kring Schelde och
Sambre; 3,722 kvkm.; 1,264,401 inv. (1929).
H. omfattar högst olikartade områden. Den
ö. delen s. om Sambre hör till Ardennernas
förland, är nederbördsrik med vidsträckta
skogar och ängar samt har Belgiens glesast
befolkade trakter. Dess tätaste bebyggelse
träffas emellertid i samma prov, i området
mellan Sambre och Schelde, som i
landskapet Borinage har landets viktigaste
kolfyndig-heter, vilka givit upphov till en betydande
industri med centrum i prov:s huvudstad
Mons. Av inv., som huvudsaki. äro valloner,
livnär sig omkr. hälften av bergsbruk och
industri, den andra hälften av åkerbruk (vete,
lin, sockerbetor). E.S-z.
H., som efter frankiska rikets delning
tillhörde Lotharingien, lydde sedan som
grevskap under kejsaren och var under 1000—
1200-talen tidvis förenat i personalunion med
grevskapet Flandern (se d.o.). 1299—1433
lydde H. jämte grevskapet Holland under
furstar av husen Avesnes och Bayern (den
senare ätten härstammande från kejsar
Ludvig Bajraren). Den sista regenten av den
bajerska ätten, Jacqueline, överlät sina områden
till det bland de nederländska småstaterna
dominerande furstehuset, det burgundiska.
Under Filip den gode och Karl den djärve hörde
H. till det burgundiska väldet och övergick
sedan (efter 1477) jämte större delen av detta
till huset Habsburg. I de burgundiska
arvländerna utgjorde H. som handels- och
industriområde en ej obetydlig del, med staden
Valenciennes vid Schelde som huvudort för
vävnadsindustri. — Med de övriga sydliga
provinserna av Nederländerna tillhörde H.
sedan Spanien; 1678 avträddes genom freden
i Nijmegen en del av H., Valenciennes, till
Frankrike. För H:s senare historia se
Belgien. I.A.
Hainbund [hal’nbont], se Göttinger
Dichterbund.
Hainburg [hal’nbork], stad i Österrike, vid
Donau s.s.v. om Bratislava (Pressburg); 7,551
inv. (1923). J.C.
Hainhofer [häl’nhäfar], P h i 1 i p p, tysk
konsthandlare i Augsburg (1578—1647), fick stor
betydelse som förmedlare mellan de italienska
och nederländska konstcentra och de
nordeuropeiska hoven. Mera bekant är H. genom
— 297 —
— 298 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
