Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallberg, Charles Edvard - Hallberg, Emil - Hallberg, Beda - Hallberg, Mauritz - Hallbergs guldsmeds a.-b. - Hallblad, Erik - Halldén, Björn (Nalle) - Halldin, Johan Gustaf - Halle an der Saale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLE
sig i Chicago omsätta sina intryck från havet i
stämningsfulla och dramatiskt arrangerade
mariner. H. är representerad i Nationalmuseum
och i Göteborgs konstmuseum. G.V.
Hallberg, Hans Emil, präst (f. ’/io 1856),
teoretisk teol. examen i Lund 1884, kyrkoherde
i Gustav Vasa nybildade församling,
Stockholm, 1906, e.o. hovpredikant 1909, teol.
he-ders-d:r i Uppsala 1917. H. är känd som en
vidsynt och tolerant kyrkomän med starka
sociala och kulturella intressen och har gjort
betydande insatser i Stockholms kyrkliga liv.
Han har bl.a. utg. ”De bortgångnas minne”
(1901, 1906, 1912), ”Stockholmspräster” (1925)
samt red. ”Minnen från gamla skånska
prästhem” (1924). E.Ltn.
Hallberg, B e d a Sophia, f. Andersson (f. 11A
1869), tog initiativet till Första majblomman
1907, huvudman i Sv. nationalföreningen mot
tuberkulos 1919, hedersled. 1929. S.N.
Hallberg, M a u r i t z Emil Fredrik, finländsk
affärsman (1851—1924) blev efter studier vid
Tekniska högsk., Stockholm, 1877 delägare i
spannmåls- och försäkringsfirman Schildt &
H., Helsingfors, och togs i anspråk för ett
flertal utredningar och för styrelseuppdrag i
åtskilliga större företag. Som lantdagsman 1882,
1888—1906 och 1910 framträdde H. som en
svenskhetens förkämpe. H. hade livliga
kulturella intressen och gynnade 1919 Sv.
litteratursällskapet med en större donation, varav
”Hallbergska priset” utgår. På det
numisma-tiska området verkade H. själv som forskare
med arbetena ”Minnespenningar öfver
enskilda personer, födda eller verksamma i
Finland” (2 bd, 1906—13) och ”Några
anteckningar om Äbomynten” (1919). H. hade titel
av statsråd och blev 1923 fil. hedersd:r i
Helsingfors. N.L.R.
Hallbergs guldsmeds a.-b., C. G., Stockholm,
bildades 1896 för fortsättande av den rörelse,
som drivits av den 1860 av juvelerare Carl
Gustaf Hallberg grundade och 1874 av
generalkonsul Jean Jahnsson övertagna
guldsmeds-firman. Bolaget hade 1930 filialer i 13 sv.
städer och hade vid utgången av s.å. en
omslutning av 9,7 mill. kr., därav aktiekapital
2,4 mill. Arbetarantal o. 275. Lth.
Hallblad, Erik, målare och tavelrestaurator
(1720—1814). H. var från början målare och
som sådan elev av Arenius men ägnade sig
dessutom åt restaurering av tavlor. Hans
skicklighet härvid var känd långt utom
Sveriges gränser, och han var bl.a. en av de första,
som vågade överföra en målning från ett
underlag till ett annat. B.B.
Halidén, Björn (Nalle) Gustaf,
kapellmästare (f. 2/s 1862), har vunnit stor
populari
tet som ledare för ett flertal operett- och
revykapell (bl.a. hos Ranft och Karl-Gerhard)
samt dansorkestrar. G.M.
Halldin, Johan Gustaf, publicist (1737—
1825), e.o. kanslist vid Kungl. bibi., känd som
swedenborgsk svärmare. H. gjorde sig särsk.
bemärkt genom en under sign. Publicola i
”Stockholmsposten”, 1779:53, offentliggjord
art. som inledningsvis berörde
tryckfrihetsförordningen och sedan övergick till att häftigt
angripa planen till och administrationen av
kronobrännerierna. H. åtalades och dömdes
till döden men benådades samtidigt.
Sedermera vistades han mest i Hälsingborg, utgav
ett par kortlivade tidn. samt överhopade
konungen och hans rådgivare med skriverier,
vari förmaningar och råd omväxlade. Icke
utan begåvning, var H. utpräglad svärmare,
tidtals knappt fullt tillräknelig. E.E-k.
Halle an der Saale [där za’Ia], stad i
preussiska prov. Sachsen, vid den här i flera
armar uppdelade Saale; 194,636 inv. (1925,
beräknad folkmängd 1929: 203,071). H. har univ.
(grundat 1694) och ett flertal andra
bildningsanstalter. Av de gamla befästningarna återstå
Leipziger Turm samt resterna av Mauritzburg
(vid Saale; numera stadens museum, bl.a.
värdefull saml. tavlor av nyare tyska mästare).
På Marktplatz står klocktornet Roter Turm,
också från medeltiden. Den gamla staden får
särsk. genom kyrkorna en sengotisk prägel;
bland dem har Marienkirche två samtida torn
jämte två äldre; de övriga äro domkyrkan och
Moritzkirche, båda hallkyrkor, samt
Ulriks-kirche. I s. delen ligga de Franckeska
stiftelserna (se d.o.). H:s uppkomst står i samband
med förekomsten av saltfyndigheter, som
började bearbetas redan i förhistorisk tid. H.
Rådhuset i Halle.
— 349 —
— 350 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
