Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halle an der Saale - Halle, Thore Gustaf - Hallé, Sir Charles - Halleberg - Halleck, Henry Wager - Halleffekt - Hallein - Hallel - Halleluja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLÉ
Marktplatz i Halle.
har numera en betydande industri, främst
maskin-, metall-, livsmedels- och pappersindustri,
samt livlig handel. Viktig knutpunkt för
järnvägs- och flygtrafik; skeppsfart på Saale.
E.S-z;E.W.
H. nämnes som stad först 1064. Det har
uppstått vid en bekväm övergångspunkt över Saale
och invid en saltkälla. Dessa två faktorer:
dess portläge mellan Thüringen och n.ö.
Tyskland samt de rika mineralförekomsterna i dess
närhet ha blivit bestämmande för stadens
utveckling. Under medeltiden var saltet dess
huvudproduktion; som viktig
handelsmedelpunkt var H. medl. av Hansan. Tidigare under
ärkestiftet Magdeburg, tillföll det 1648
Bran-denburg. Genom de Franckeska stiftelserna
och det 1694 grundade univ. fick H. betydelse
som lärdomsstad. Under loppet av 1800-talet
utvecklade sig staden till storstad, tack vare
brunkols- och kalitillgångarna och dess
betydelse som järnvägsknut. P.N-m.
Halle, Thore Gustaf, paleobotanist och
geolog (f. 25/» 1884), fil. d:r i Uppsala 1911,
docent i paleobotanik vid Stockholms högsk.
s.å., assistent vid Riksmusei avd. för växtfossil
och arkegoniater 1914, intendent för denna avd.
och prof. 1918. H. har företagit vidsträckta
forsknings- och studieresor, 1907—09 som
deltagare i Sv. Sydamerika-exp. till
Falklandsöar-na, Chile, Argentina och Brasilien samt 1916—
17 till Kina för att studera Kinas
stenkolsföran-de bildningar. H:s arbeten om fossila växter ha
givit viktiga bidrag såväl till förståelsen av
deras rent botaniska byggnad som till
växtrikets allmänna systematik, detta senare särsk.
genom bearbetningen av d.ä. devoniska floran
från Röragen i Norge. Hans största arbete
behandlar permokarbonisk flora från Shansi i
Kina. H. har även behandlat fossil från
Skånes stenkolsförande bildningar och beskrivit sv.
kalktuffer. Av mera rent geologiska arbeten må
nämnas ”On the geological structure and
hi-story of the Falkland islands” (1911). K.A.G.
Hallé, Sir Charles, tysk-engelsk pianist,
dirigent och tonsättare (1819—95), f. i
West-falen, hette eg. Karl Halle, for 1836 till
Paris, där han umgicks med Chopin, Liszt,
Cherubini o.a. och var en uppburen
pianospelare. Vid revolutionens utbrott 1848 slog
sig H. ned i London, där hans anseende som
pianist och pianopedagog ytterligare befästes;
1850 blev han dirigent vid Gentlemen’s
con-cert i Manchester, 1852 därjämte vid
Cecilia-föreningen och upprättade 1857 sin egen
orkester med abonnemangskonserter; 1883 blev
han Max Bruchs efterträdare som dirigent
för Filharmonikerna i Liverpool; han adlades
1888. H. var g.m. violinisten Wilma
Ne-ruda. E.A.
Hälleberg, se Halle- och Hunneberg.
Halleck [häTik], Henry Wager,
nordamerikansk militär ( 1815—72), officer vid
ingenjörvapnet 1839, utmärkte sig i fälttåget mot
Mexiko 1846 men tog avsked 1854 och blev
advokat. Vid inbördeskrigets utbrott 1861
inträdde han ånyo ss. generalmajor i unionens
armé och blev efter Corinths intagande 1862
överbefälhavare över samtliga unionens
stridskrafter. 1864 efterträddes han av Grant men
kvarstod ss. generalstabschef i Washington
till 1865. E.Bz.
Halleffekt, fys., en av de galvanomagnetiska
effekterna (se d.o.), upptäckt 1879 av
amerikanaren E.H. Hall.
Hallein [haläi’n], badort med saltkälla,
belägen mellan Salzburg och Innsbruck, 450
m.ö.h. T.H-n.
Halle’l (hebr., ”prisa!”) kallas Ps. 113—118,
som sjöngos vid påsk, pingst och
lövhyddohög-tiden, nymånads- och tempelinvigningsfesterna.
Vid påsken sjöngos 113—114 före och 115—
118 efter måltiden (jfr Matt. 26:30). G.Bsm.
Halleluja’ (hebr., ”prisen Jahve!”), kultiskt
jubelrop, som av menigheten (Ps. 106:48)
sjungits i början el. slutet av vissa av körer
föredragna hymner. Ps. 104—106, 111—113, 115—
117, 135, 146—150 äro sådana s.k. H.-psalmer
— 351 —
— 352 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
