Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallstavik - Hallsten - Hallström, Ivar - Hallström, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLSTRÖM
HaRstavik, industrisamhälle i Häverö s:n,
Stockholms län, vid en vik av Singö fjärd,
c:a 40 km. s.ö. om östhammar. O. 3,000 inv.
Ändstation på linjen Rimho—H. (Stockholm
—Roslagens järnväg). I H. ligger Hallsta
pappersbruk. Hamnen, pappersbrukets
exporthamn, har en kajlängd av 310 m. och ett djup
av 3,5—5,5 m. J.C.
Hallsten, se H a 1 s t e n.
Hallström, Ivar Christian, tonsättare (1826
—1901), avlade 1849 hovrättsex. i Uppsala, där
han tillhörde prins
Gustavs närmare
umgänge; kallades 1853
till bibliotekarie hos
prins Oskar (Oskar
II), var 1861—72
ledare av A. F.
Lindblads musikskola
samt 1881—85
sånginstruktör vid Kungl.
teatern. Som
tonsättare framträdde H.
på 1850-talet med
en rad högt
skat
tade visor och duetter i en mild, sentimental
folkvisestil med Mendelssohnanklanger, typisk
för allt hans skapande. Med 1860-talet övergick
H. även till större former: kantater, operor,
operetter, sagospel och baletter. Bland de
förstn. må nämnas idyllen ”Blommornas
undran” (1860), ett av hans främsta verk; bland
operorna ”Den bergtagna” (1874) och
”Vikingarna” (1877), bland operetterna och
sagospelen ”Den förtrollade katten” (1869) och
”Per Svinaherde” (1887). Textförf. voro i de
flesta fallen F.T. Hedberg och C.H.
Christierns-son (se dessa). — H:s musik visar ej större
originalitet el. djup. Såväl instrumentation som
harmonik förråda bristande musikalisk
skolning. Han skrev däremot melodiskt och
lyriskt verkningsfullt samt för sångartisterna
tacksamt och ägde god scenisk blick. Operan
”Den bergtagna”, även given i utlandet och
byggd på ett sv. sagoämne med folkvisan som
musikaliskt underlag, gjorde H. till sin tids
populäraste tonsättare i vårt land. G.M.
Hallström, Per August Leonard, förf. (f.
?5/a 1866). F. i Stockholm, genomgick H. efter
studentexamen Tekniska högsk. 1883—87, var
kemist på en fabrik i Philadelphia 1889—90,
amanuens i Telegrafstyrelsen 1891—97 och
teaterkritiker i ”Dagens nyheter” 1904—05. Han
blev led. av Sv. akad. 1908 och dess sekreterare
1931, fil. hedersd:r vid Göteborgs högsk. 1916,
led. av Sv. akad:s Nobelkommitté 1913 och
dess ordf. 1922. — H. publicerade 1888 ett par
övers, av Shelley och Swinburne i tidskr.
Per Hallström.
”Framåt” och debuterade efter hemkomsten
från Amerika med diktsaml. ”Lyrik och
fantasier” (1891). Märkligare var ”Vilsna fåglar”
(1894), en saml. skisser och verklighetsbilder
i åttiotalets stil, vari förf:s fysionomi först
framträdde tydligt. Det fanns häri en grå och
vass dager över tingen samt en enhetlig
stämning av sorgsen ironi. Helt annan karaktär
hade ”Purpur” (1895), en saml. färgrika,
utsmyckade noveller, alla spelande i det
förflutna och i avlägsna, mest sydliga länder. Med
sin förening av skepticism och romantisk
överspändhet gör boken ett säreget, delvis bisarrt
intryck. Efter dessa fantasiutflykter följde ”En
gammal historia” (1895), en graciös, munter
och vemodig skildring från det tidiga
1800-talets borgerliga romantik. Tack vare denna
bok, som jämte den följ, novellsaml.
”Briljantsmycket” (1896) hör till det mest
omedelbart vinnande i H:s produktion, blev han en
mera allmänt läst förf. Konstnärligt sett
mindre lyckad är samtidsromanen ”Våren”
(1898), en äktenskapshistoria med tendens mot
nittiotalets esteticism. Med större
konstnärlig frihet rörde H. sig åter i novellsaml.
”Reseboken” (1898) och ”Thanatos” (1900). I tre
därpå följ, romaner tecknade H. trenne olika
människotyper: i ”Döda fallet” (1902) den
djärve äventyraren, ödets man, i ”Gustaf Sparf-
— 373 —
— 374 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
