Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hals - Hals, 1. Frans - Hals, 2. Dirk - Halsa - Halsabscess - Halsbandsprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALS
2) Mus., den å stråkinstrument samt
lut-och gitarrartade instrument förekommande
förlängningen av ljudkroppen, upptill
övergående i skruvlådan el. skruvbladet. På h.
är gripbrädet fästat. G.M.
3) Sjöv., tåg el. tal ja, varmed ett segels
nedre och främre hörn sträckes el. halas i
önskad riktning. H. förekommer endast vid
snedsegel, ledsegel och råseglares undersegel.
Det hörn av seglet, vid vilket h. fästes, kallas
halshorn (i dagligt tal även hals).
Uttrycket segla för styrbords el. babords
halsar har uppstått från råseglare, å vilka
vid segling med vinden in om styrbord
styrbords halsar styvhalades. T.Hrn.
Hals. 1) F r a n s H., holländsk målare (o.
1580—1666), studerade först för Karel van
Mander i Haarlem, där han sedan stannade och
vars främste målare han blev. Alltjämt intog
dock H. en blygsam plats i samhället,
levnads-lustig och njutningslysten som han var; under
de sista åren åtnjöt han kommunalt
understöd. H. framträdde först omsorgsfull i
teckningen och tung i färgen, men redan på
1620-talet blir hans föredrag friare och ljusare och
får en skimrande livlighet som hos ingen annan
konstnär vid den tiden. Han blir, vad man med
en nyare term kallar impressionist; hans
komposition är nu särdeles livfull,
rörelsemomentet i gester och minspel är starkt betonat. H.
blir nu ”leendets målare” framför andra. Av
Rembrandts målningssätt tar han dock redan
på 1630-talet intryck: man ser det i en mera
övervägd, samlad komposition och i strävandet
efter en enhetston, vari lokalfärgerna uppgå;
denna blir stundom även grönaktig el. t.o.m.
svartaktig. H. är en av alla tiders största
figurmålare, ehuru han övervägande betonar det
utåtvända och sensuella i personligheten. Han
är den förnämste skaparen av genreporträtt.
Med stor bravur i behandlingen av det stoffliga
återger H. sitt föremål än i enkelt allvarlig
rättframhet, än i humorfull uppsluppenhet; han
förmår att göra stor konst även av vulgära
typer (”Dåren” och ”Zigenerskan”, Louvren;
”Hille Bobbe”, Berlin; ”Dryckesbrodern”,
Amsterdam). H. blev en särsk. för genremåleriet
tongivande mästare och hade flera lärjungar;
i våra dagar har hans konst blivit särsk. högt
uppskattad. Hans stora område är doelen- en
regentenstukken (se d.o.). De flesta av dessa
H:s’ stora porträttgrupper, 8 stycken, äro nu i
museet i Haarlem. Det äldsta är från 1616, de
följ, från 1630- och 1640-talen och två från
1664 (styrelsemedl. i välgörenhetssällskap); en
skyttebild från 1637 finnes i Amsterdams
riksmuseum. I sistn. museum bevaras också ett
bekant dubbelporträtt samt flera enkelbilder.
Vi
dare innehålla de stora museerna i Berlin,
Paris, London, Leningrad och New York
värdefulla tavlor av H., ävensom museerna i Kassei,
Schwerin och Prag samt Gallerie Liechtenstein
i Wien. Nationalmuseum, Stockholm, äger
”Daniel von Aken spelande fiol”, Göteborgs
museum ”Flöjtspelare” och ”Damporträtt”; å
Stockholm slott hänga två mindre porträtt av
H. — Litt: W. Bode & M.J. Binder, ”F.H.”
(2 bd, 1914); W. R. Valentiner, ”F.H.” (2 Aufl.
1923); F. Dülberg, ”F.H.” (1930). — En
liknämnd son till F.H. har länge menats vara
upphovsman till en del bilder i faderns stil, men
hans verksamhet är numera ansedd vara
betydelselös. E.W.
2) D i r k H., den föregåendes bror, målare
(1591—1656), var lärjunge till H.l) och
upptog (i litet format) dennes betraktelsesätt,
framställde vanl. muntra sällskap i granna
kostymer, sittande vid bordet i livlig underhållning
el. roande sig med dans, detta såväl i
interiörer som exteriörer. I Nationalmuseum,
Stockholm, finnas ”Värdshusscen” och
”Familjegrupp i landskap”, i Kunstmuseet, Köpenhamn,
”Muntert sällskap” och ”Balen”. E.W.
Halsa, hd i Möre fylke, v. Norge, vid
Hakefjorden ö. om Kristiansund; 118,5» kvkm.; 1,220
inv. (1930). . S.
Halsabsce’ss, halsböld, se A n g i n a och
Halssjukdomar.
Halsbandsprocessen, skandalprocess under
Vancien régime’s sista år i Frankrike, vilken,
ehuru till sitt ursprung en skäligen simpel
bedrägeriaffär, på gr. av rådande
tidsförhållanden kom att spela en icke ringa roll för
skärpandet av de sociala motsättningarna.
Kardinal Louis de Rohan, som på sin tid
varit fransk minister i Wien, hade på gr. av
några indiskreta yttranden om kejsarinnan
Maria Teresia råkat i onåd hos henne och
drottning Marie Antoinette samt hemkallats.
Ärelysten och fåfäng, önskade han
emellertid ivrigt återvinna drottningens gunst och
blev med sin naiva godtrogenhet ett lätt offer
för en äventyrerska, Jeanne de Valois,
grevinna de La Motte, som anordnade en fingerad
korrespondens mellan kardinalen och
drottningen, vilken senares brev författades av en
medbrottsling till La Motte, samt ett hemligt
möte, vid vilket en förklädd ung flicka
spelade drottningens roll. Bedrägeriet
kulminerade i att äventyrerskan intalade Rohan, att
Marie Antoinette önskade erhålla ett ryktbart
pärlhalsband, som en gång Ludvig XV
beställt till Mme Dubarry men aldrig utlöst och
vilket nu hovjuvelerarna Boehmer och
Bas-senge ville sälja för 1,600,000 frcs; hon skulle
avbetala efter hand, men kardinalen anmoda-
— 399 —
— 400 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
