Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halvfår - Halvgaseldning - Halvgeneriskt köp - Halvgenomtränglig membran, semipermeabel membran - Halvgetter - Halvgräs - Halvgudar - Halvhalt el. halvparad - Halvknop - Halvkolonn - Halvkrabba - Halvkupol - Halvlinne - Halvmesyr - Halvmåne - Halvnomader - Halvnot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALVFÅR
Halvfår, se Fårsläktet.
Halvgaseldning, se Gaseldning.
Halvgene’riskt köp, jur., avtal om inköp av
en viss varumängd ur ett bestämt parti gods,
t.ex. 100 säckar vete ur en viss fartygslast.
Enl. nordisk rätt skall h.k. bedömas efter
leveransavtalets (se d.o.) rättsregler. E.K.
Halvgenomtränglig membra’n, s e m i p e
r-m e a b e 1 membran, kallas en sådan hinna,
som genomsläpper lösningsmedlet men ej det
lösta ämnet. Se O s m o s. Wk.
Halvgetter, släktet Hemitra’gus, stå getterna
(se G e t s 1 ä k t e t) nära men sakna skägg, ha
korta, från sidorna sammantryckta horn och
fyra spenar. Mest känd är tharen, H. jemla’hicus
(bild se bd 11, sp. 252), från Himalajas
bergsområden, ett kraftigt byggt djur med en
mank-höjd av 1 m. Pälsen är tät och lång och bildar
hos hannen på framkropp och hals en man.
Färgen är blekbrun med ett svart band över
pannan och längs ryggen. Två andra arter leva
i s. Indien och s.ö. Arabien. H.B-n.
Halvgräs, Cypera’ceæ, Calama’riæ,
monokoty-ledon växtfam. med o. 2,600 arter och 60 släkten
utbredda över hela jorden, huvudsaki. i
sump-trakter, enstaka arter även på torr sandmark.
Inom arktiska området utgöra h. o. 10 °/o av
florans artantal. H. äro 1- el. fleråriga, icke
sällan tuvbildande, gräsliknande örter med ofta
rikt förgrenad rotstock, märgfyllt strå, hela
bladslidor och små i ax samlade, 1- el.
2-köna-de, anemofila blommor. I förhållande till sin
utbredning äro h. av ringa betydelse, emedan
de oftast försmås av boskapen; endast till
flätverk och vid pappersberedning ha stråna av
många arter stor användning. H. indelas i 3
underfam.: Cari’ceæ (Caricoi’deae),
Rhynco-sporoi’deae och Scirpoi’deae (se d.o.). A.V-e.
Halvgudar, oegentlig, men stundom populärt
använd beteckning för heroer (se d.o.).
Halvhalt el. h a 1 v p a r a d är en övergående
samling av hästen under rörelse, varigenom
steget för ett ögonblick förkortas och tempot
minskas. Den utföres genom att ryttaren med
stadig sits och framåtdrivande skänklar gör en
förhållning med tyglarna. H. användes för att
återföra hästen i jämvikt, om denna gått
förlorad, el. för att förbereda utförandet av vissa
rörelser, ss. vändning, avsaktning o.s.v.
Förmågan att rätt utföra en h. är grunden till all
dressyrridning. Jfr R i d n i n g. S.C-r.
Halvknop, enkel, vanlig knut på en ända för
att hindra dennas utlöpande (se Knutar).
Halvkolonn, ett halvrunt väggstöd uppbyggt
som en kolonn (se d.o.) och ofta motsvarande
en sådan (”engagerad” kolonn). Dess djup är
stundom större än kolonnens halva diam. Man
kan då tala om 2/s:s kolonn el. ’/<:s kolonn. I
den grekiska byggnadskonsten förekom h. både
i det yttre och i det inre; i förra fallet
användes framför systembeteckningen peripteros.
dipteros (se d.o.) o.s.v. prefixet pseudo-. I
senare fallet, vilket blev vanligt i senantiken, har
h ofta funktionen att — ev. placerad framför
en utspringande murpelare — nisch-el.
kapell-artat indela ett stort rums långsidor. E.W.
Halvkrabba, textil., en slags dukagång (se
d.o.).
Halvkupol [-åT] är den kupolartade
betäckningen av ett vanl. halvrunt rum (se Kupol)
och bildar då t.ex. över en absid ett hjälmvalv
(se d.o.). H. är typisk för den gammalkristna
kyrkan och särsk. den bysantinska konsten;
de förnämsta proven ingå i Sofiakyrkans
system (se I s t a n b u 1). I den senare
medeltidskyrkan förekommer h. mera sparsamt
(mestadels i högkoret); renässansen och särsk.
barocken upptogo åter h. i rik användning (se
Centralkyrka). E.W.
Halvlinne, vävnad i linne, men med varp
(sällan inslag) av annat material, för t.ex.
la-kansväv o.d. bomull, för möbeltyger o.d. hampa
el. jute. L
Halvmesy’r (till fra. mesure, mått, åtgärd),
otillräcklig åtgärd, något, som är gjort blott till
hälften.
Halvmåne, astron., se Måne.
H. var urspr. släktsymbol för Osman,
grundläggaren av det Osmanska riket (nuv.
republiken Turkiet), i vars riksvapen och
flagga den ingår ss. avtagande h. jämte Jupiter;
likaledes ingår den i Egyptens och Tunisiens
flagga och vapen. Symbolen som sådan
förekommer icke hos tidigare asiatiska folk. Man
har framfört den åsikten, att h. skulle vara en
efterlikning av ett turkiskt klanmärke, en
hjälm med två horn, en teori, som
finner stöd i att det äldsta ordet för ”turk”
ev. kan betyda ”hjälm”. Detta tyder
alltså på turkiskt ursprung. H. finnes även
på äldre persiska mynt. I Turkiet motsvarar
Röda h. Röda korset i övriga länder. G.Jg.
Halvnomader sägas sådana folk vara, som
periodvis äro fast bosatta inom ett visst
område men under andra delar av året måste
ströva omkr. för att kunna jaga, fiska, finna
bete åt boskapen el. insamlingsställen för
vildväxande vegetabilier. De ha då ofta två
bostadsformer, den ena använd för den fasta
bosättningen, den andra för den ambulerande
tillvaron. Vissa stammar tillbringa sina
nomadperioder i farkoster på vattendrag el. på havet
G.B-r.
Halvnot (ital. bianca, el. minima, fra.
blanche, eng. minim), mus., i vår nu brukliga
notskrift tecken för en ton, vars tidsvärde gäl-
— 415 —
— 416 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
