Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, 10. Henning - Hamilton, 11. Malcolm - Hamilton, 12. Gustaf - Hamilton, 13. John - Hamilton, 14. Anna - Hamilton, 15. Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMILTON
anförande, ”fullt av höga tankar, logisk skärpa
och dialektisk finhet” (De Geer), en av den
stora debattens glanspunkter. 1867 invaldes H.
av Södermanlands läns landsting i F.k., vilken
han tillhörde till 1881. Som De Geers mest
uppmärksammade motståndare spelade han
under det närmaste årtiondet en framträdande
roll, men trots sin sällsynta parlamentariska
begåvning kom han icke att intaga någon
ledarställning; kammarens majoritet var tillgiven
sakernas nya ordning, och H. betraktades på
gr. av sina föregåenden med en påtaglig
misstro. I viktigare frågor, framförallt de militära,
yttrade han sig regelbundet, alltid följande en
starkt personlig, konservativ linje; vid flera
tillfällen, bl.a. i samband med 1871 års
ministerkris, nämndes han som kandidat till än den
ena, än den andra taburetten; 1877 fungerade
han som talman. Trots sin alltid vacklande
hälsa påtog han sig en mängd offentliga
uppdrag, var riksgäldsfullmäktiges ordf. 1867—72,
led. av kyrkomötena 1868, 1873 och 1878, ordf,
i kommittén för revision av 1686 års kyrkolag
1869—73, adelsmötets ordf. 1869, 1872 och 1875,
univ.-kansler 1872—81, sekreterare i Sv. akad.
(invald 1856) 1874—81 m.m., allt vittnesbörd
om det utomordentliga anseende han åtnjöt
som en av sitt stånds ädlaste och dugligaste
representanter. Samtidigt utvecklade han en
flitig förf.-verksamhet, dels med broschyrer i
politiska frågor, dels med gedigna
krigshistoriska arbeten (”Kriget i Tyskland 1866”, 1869,
”Några betraktelser i anledning af kriget
mellan Frankrike och Tyskland 1870”, 1870,
”Frankrike och Tyskland 1866—1874”, 1877),
dels minnesteckningar över Hartmansdorff
(1872), Rehnschöld (1878), J.N. Tersmeden
(1879), J. De la Gardie (1880). — H:s ekonomi
hade länge på gr. av misslyckade
spekulationer och hans benägenhet för hasardspel varit
undergrävd; vintern 1880/81 hade hans skulder
nått till sådana belopp, att en katastrof var
oundviklig. Det uppdagades nu även, att H. i
sitt förtvivlade läge förfalskat sin brorsons
namnteckning; denne infriade beloppen och
räddade genom att påtaga sig de förfalskade
namnteckningarna H. från rättsligt åtal, men
saken hade blivit ganska allmänt känd. H. fick
avsäga sig alla sina befattningar och
heders-poster, lämnade 1881, bruten till kropp och
själ, Sverige och bosatte sig i Amélie-les-Bains
i s. Frankrike, där han efter några år avled. —
Litt.: ”Ur H.H:s brefsamling”, utg. av G.
Carl-quist (2 bd, 1914). C.
11) Malcolm Walter H., brorson till H.7),
greve, militär (1825—1903), underlöjtnant vid
Västgöta reg. 1845, generalstabsofficer 1851,
major 1862, överste och chef för ovannämnda
reg. 1872, generalmajor 1885, generallöjtnant
1892 och general 1898. H. var 1885—87
generalbefälhavare i 3:e militärdistriktet, 1887—93 i
2:a (chef för 2:a arméfördelningen), 1893—96
inspektör för militärlärov. och 1896—1903
inspektör för trängen. 1893—98 var han militär
led. av Högsta domstolen, varjämte han var
led. av ett flertal kommittéer, bl.a. kommittén
för granskning av ny härordning 1890—91.
E.Bz.
12) Gustaf Axel Knut H., den föregåendes
bror, greve, jurist (1831—1913), blev 1858
docent och 1859 adjunkt i Uppsala i
nationalekonomi, 1862 prof, i Lund i administrativrätt
och nationalekonomi; 1900 omändrades
ämnena i H:s professur till spec. privaträtt; avsked
1903. H. utgav ”Nordisk tidskr. för politik,
ekonomi och litteratur” (1866—70) samt några
mindre avh., bl.a. ”Om ägofrid efter sv. lag”.
(1859). E.K.
13) John Raoul H., brorson till H. 8), greve,
militär (1834—1904), underlöjtnant vid Wendes
art.-reg. 1854, major 1882, överste och chef för
Göta art.-reg. 1888, generalmajor 1897,
general-fälttygmästare och inspektör för art. 1898 och
avsked 1902. H. var 1885 och 1886 chef för
art:s båda första skjutskolor och nedlade
därunder ett betydelsefullt arbete på
skjututbildningen. E.Bz.
14) Anna Charlotta H., g. Geete, brordotter
till H. 11) (1848—1913), se Geete 3).
15) Hugo Erik Gustaf H., den föregåendes
bror, greve, ämbetsman, politiker (1849—1928).
Efter
jur.-kand.-exa-men i Uppsala 1878
samt tingsmeritering
tjänstgjorde H. som
notarie och
sekreterare i
Bevillningsutskottet 1881—83 samt
var sekreterare i
[-kommerskollegie-kommittén-]
{+kommerskollegie-
kommittén+} 1883. 1884
fick han i uppdrag
att organisera en sv.
patentmyndighet och
blev efter studier i
utlandet chef för den nyupprättade
Patentbyrån i Kommerskollegium; då denna 1895
ombildades till Patent- och
registreringsverket, blev han överdirektör och chef.
Samtidigt deltog H. med stort intresse i det
kommunala och politiska livet i Stockholm. Han
var ivrig frihandlare och tillhörde i allm. den
utpräglat framstegsvänliga liberala riktning,
som nu hade luft under vingarna i
huvudstaden (”Den röde greven”). Han var led. av
A.k. 1891—93, 1897—1901 (led. av särskilda ut-
— 447 —
— 448 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
