Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, 7. Anthony - Hamilton, 8. Sir William - Hamilton, 9. Alexander - Hamilton, 10. Lady Emma (Hart)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMILTON
Jakob II:s misslyckade strider här 1689—90,
varefter han mestadels vistades vid de
fördrivna Stuartarnas hov i Saint Germain. Mest
känd är H. som förf, till de s.k. ”Mémoires de
la vie du comte de Gramont” (1713), en på sin
tid ytterst populär läsning, i vilken H. skildrat
sin svågers, greve de Gramonts, lättsinniga liv
vid de franska och engelska hoven. H. utgav
även verser, fesagor o.d., samlade i ”Oeuvres
diverses” (1731). C.
8) Sir William H., engelsk diplomat och
konstsamlare (1730—1803), urspr. i
militärtjänst, 1764—1800 brittiskt sändebud i Neapel,
där han intog en synnerligen inflytelserik
ställning, icke minst sedan han 1791 äktat H.10).
Sina värdefulla samlingar av antika vaser
överlät han 1772 på British museum. H. lät
företaga observationer över de vulkaniska
fenomenen vid Vesuvius och Etna och utgav själv
några skrifter härom. C.
9) Alexander H., nordamerikansk
statsman (1757—1804), var son till en i Västindien
bosatt medl. av ätten,
kom 1772 till New
York för att bedriva
studier och tog på
koloniernas sida
livlig del först i den
publicistiska fejden
mellan England och
kolonierna, därefter
ss. officer i
nordamerikanska frihetskriget. Efter dess slut
etablerade sig H.
ss. advokat i New
York. Han gjorde sig snart gällande i det
politiska livet, var 1782—83 medl. av
konfe-derationsförsamlingen och verkade under
intryck av de inre oroligheterna och det
ekonomiska livets alla vanskligheter under the
cri-tical period bl.a. genom publikationen ”The
Federalist” för ett stärkande av bandet
mellan de nordamerikanska staterna. I
författ-ningskonventet 1787 var H. en av de mest
verksamma krafterna på federalisternas (se
d.o.) sida. Unionsförslaget tilltalade honom
visserligen ej ss. alltför litet centralistiskt, men
han anammade det av praktiska skäl samt
verkade ivrigt för dess antagande. I agitationen
härom blev han federalisternas allsmäktige
ledare. 1789 unionens förste finansminister,
nedlade han ett enormt arbete bl.a. vid
statsskuldens reglering, den unionella bankens
grundläggning och det unionella
skatteväsendets ordnande. H:s strävan gick ut på att
skapa ordnade och stabila förhållanden. En
förutsättning för dessa var centralmaktens
stärkande. Hur långt H. i detta avseende ville
gå, är ovisst, men tanken på en monark torde
ej ha varit honom helt främmande. Under
alla omständigheter var han aristokrat samt
en representant för de norra staternas
förmögnare befolkningslager. Att han närmast
tillvaratog dessas intressen i sin bank-,
statsskuld-och penningpolitik, är tydligt; hans strävan att
genom tullar söka bidraga till en
nordamerikansk industris framkomst visar i samma
riktning. Gent emot H:s politik gjorde sig på olika
håll starkt missnöje gällande; ledare för detta
blev utrikesministern T. Jefferson (se denne),
grundaren av republikanernas parti (se D
e-mokrater). Men Washington ställde sig på
H:s sida, och denne förblev även efter sin
avgång ss. finansminister 1795 Washingtons
främste rådgivare och ss. sådan den kanske
mest dominerande gestalten i unionens
politiska liv. Under president Adams minskades
hans inflytande. H., som 1799—1800 var
befälhavare över unionens trupper, önskade krig
med Frankrike och Spanien; han följdes —
ss. eljest — av sitt parti. Men Adams gick
andra vägar. Sedan 1800 republikanerna
kommit till makten med Jefferson, såg H. med
misstro på deras politik, av vilken han
väntade ruin och anarki. Innan ännu
utvecklingen vänt i en för republikanerna ofördelaktig
riktning, omkom H., som bidade sin tid, i en
duell med unionens v. president, den politiske
äventyraren A. Burr (se denne), vars politiska
karriär han vid olika tillfällen lyckats stäcka.
— H. är — jämte sin motståndare Jefferson —
U.S.Ais främsta politiske gestalt, den eg.
skaparen av en verklig union och en fast
centralmakt. I många avseenden föregrep han i sin
utrikespolitik, i sina ekonomiska och
stats-rättsliga projekt den kommande utvecklingen.
Hans aristokratiska läggning gav honom
emellertid en särställning, och det har med rätta
sagts, att han är en av Amerikas största män,
samtidigt med att han är en av sin tids minst
amerikanska gestalter. Hans samlade skrifter
utgåvos 1912 av H. C. Lodge (12 bd). — Litt.:
W. G. Sunner, ”H.” (1890); H. C. Lodge, ”A.H.”
(1898); A. M. Hamilton, ”Intimate life of A.H.”
(1910); W. S. Culbertson, ”H.” (1911); C. S.
Bo-wers, ”Jefferson and H.” (1925); A. Bein, ”Die
Staatsideen A.H:s” (1927). B.
10) Lady Emma H., L Lyon, kallade sig
före giftermålet Emily Hart (1765—1815),
var dotter till en fattig smed i Cheshire och
blev 1782 älskarinna åt en son till earlen av
Warwick, Charles Greville, som bl.a.
introducerade henne hos målaren Romney, vilken
förevigat henne i en mängd porträtt. Efter ett par
år överlät Greville henne åt sin onkel, H.8),
— 453 —
— 454 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
